Citat:
Ursprungligen postat av
LuktenUtavBajs
Jag har alltid hävdat att bolånebubblan kommer att spricka inifrån, och inte genom en yttre påverkan utifrån. När bolånetorskarna vaknar upp ur sin bolånekoma och själva inser att situationen är ohållbar kommer bubblan att spricka. Bolånebubblan bygger på att priserna hela tiden ökar så pass att det ger en rejäl vinst även om man säljer efter att ha ägt bostaden en kortare tid. Vi har dels spekulationen om en ekonomisk vinst som hägrar när bolånetorsken slår till, men också den absurda aspekten av status om man äger rätt typ av bostad på rätt adress. Din länk till kyffet som saknade dusch men ändå ropas ut för 2 miljoner är ett bra exempel på det. För 2 miljoner får man en semi-herrgård ute på landet med egna jaktmarker och engelsk park. Ändå tycker vissa att 24 kvadrat utan dusch är "värt" mer än en herrgård. Redan där har du en abnormitet som naturen till slut kommer att rätta till.
När så priserna slutar öka med 15 % per år så finns det inget incitament kvar att skuldsätta sig i 140 år (googla på det) och då finns det ingen som vill betala 2 miljoner för 24 kvadrat utan dusch. När bankerna sedan ser att det börjar backa så kommer de att dra i nödbromsen och stoppa all utlåning i bolånebubblan. Bankerna vet naturligtvis själva att situationen är ohållbar och då kommer inte de aktuella marknadspriserna vara normerande för hur stora lån de kommer att tillåta utan beräkningar på var en säker nivå som genererar så små kreditförluster som möjligt ligger på. De gamla bolånetorskarna måste fortsätta att betala på lån som är kanske dubbelt så stora som de lån bankerna nu är villiga att ge för samma bostad.
Om man som gammal bolånetorsk inser att man ska sitta och betala för ett lån som är dubbelt så stort som bostadens värde i 140 år så kommer det milt sagt att drabba humöret. Att sälja bostaden går ju inte eftersom man måste ha någonstans att bo efteråt. Snubben i de 24 kvadraten som lånade 2 miljoner men bara fick 1 miljon sitter alltså med en miljon i skulder och ingenstans att bo om han skulle sälja, och det går ju inte. Ändå kan man inte slänga ut honom på gatan eftersom han har flera hundra tusen bolånetorskar, som också är väljare, som olycksbröder. Återstår då för staten att smörja bankerna genom att ta över de sura lånen i någon form av statlig bankakut och låta de gamla bolånetorskarna betala i den takt de kan.
Chefen för Deutsche Bank, Ackermann, gick ju upp till Merkel för några år sedan och sade att han skulle försätta Tyskland i konkurs om hon inte betalade DB:s kreditförluster i Grekland. Ackermann fick sina miljarder, men banken är för övrigt riktigt illa ute igen. På samma sätt kommer cheferna för Sveriges banker kräva att staten tar över de sura bolånen så att bankerna kan starta om på ny kula. Då har vi hundratusentals bolånetorskar som i princip hyr sin bostad av staten på livstid och då spelar ju räntan ingen roll mer. I den nya bolånebubblan kommer vi antagligen se statligt reglerade räntor och en massa andra regler och regleringar för att försöka undvika att en bolånebubblan växer bortom all kontroll igen. Det innebär naturligtvis att nybyggandet är stendött och vi sitter med både förlamande finanskris och bostadsbrist för lång tid framöver i den svenska bostadsmarknaden.
Tack för bra förklaring
Allt detta har jag väl anat, men jag skulle inte kunna strukturera och detaljera förklaringen själv. Men jag tycker inte att det tar superlång tid att förstå dessa grejer, på ett grundläggande plan, och jag kan inte säga att jag har studerat ämnet i flera år ... jag tycker att det finns flera symtom på spekulation och bubbla, och det är inte särskilt subtila symptom heller.
Särskilt fascinerad är jag av självgodheten och självupptagenheten. Det finns en massa tokiga spekulanter (bolånetorskar) som tror att deras egna galna preferenser är universella, att dessa ska dupliceras i evighet, att det finns hur många tokar som helst att köra in i bostadsmaskinen ... men det finns faktiskt inte 100 000 människor som vill köpa den där j-a garderoben på K-holmen, och vara skuldsatta i 150 år ... det finns kanske inte ens 100 st ... men spekulanten vill såklart inte tro det.
Det ironiska är (vilket jag varit inne på tidigare) att en massa jordnära (och väldigt icke-glamorösa) knegare och icke-risktagare redan har ordnat väldigt trevliga liv, för en billig penning, och de lever hela tiden med stora hus (eller lägenheter), fin natur, frisk luft, massor av mark och lugn och ro - sådant som bolånetorsken i stan måste betala dyrt för att få ta del av ... när han eller hon tröttnat på avgaser och trångboddhet kostar det många tusen att ta sig ut i naturen, fixa en "genuin" vildmarkssemester eller vad fan det nu är man vill ha ... ibland känns det som att människor är så pengakåta att de får det mesta om bakfoten ...
Att en massa täta (och låtsastäta), statuskåta spekulanter betalar svinmycket pengar för dålig, begagnad bostadsstandard (inkl buller och dålig luft), medan normalrika, oglamorösa människor gör mycket bättre bostadsaffärer, en bit utanför de galna storstäderna (och utan större risker dessutom), det är höjden av ironi ...
Det finns en massa gräsrötter (fastighetsskötare och uskor osv) som bor nån timme utanför S-holm, i bostäder som är mkt vettigare än en duschlös garderob på K-holmen ... de tar mindre risker, betalar mindre, bor mkt större och har bättre miljö ...
Och nån dag kommer ju människors preferenser att ändras. Det finns en psykologisk aspekt som man inte ska förringa. Man kan inte bara sitta och bolla med siffror och tro att man har koll på läget ... människor rör sig, de förändras, och när alltför många upplever situationen som outhärdlig, då kan inte bubblan hålla längre ...
Det finns såklart många tänkbara orsaker till kollaps, men jag vill bara säga att man inte kan pressa människor hur långt som helst ... förmågan att betala överpriser kommer att avta, och viljan att göra det kommer att avta.
Och så börjar man snegla på den där småstaden, eller herrgården, eller den stugan, och man tänker på att pendla, lägga stålarna på en fin bil istället för ett bostadslån osv ...
Och så förändras den allmänna attityden ...