Hur var Sverige förr - 70 och 80-Talet

Ni som har befunnit er i Sverige på 1970 & 1980-Talet, hur var Sverige då?

Hur var man mot varandra?

Var det exempelvis fortfarande lika "tillbakadragna", det vill säga att det är "märkligt" att inleda ett samtal på busshålplatser, köer, på transporter så som tåg och buss m.m.

Jag tänkte mig när man la exempelvis en kvast precis vid dörren, och ger tecken till grannar och besökare att man inte är hemma och därför behöver man inte gå hela vägen till dörren och plinga på. Man låste inte ens dörren, man la bara en kvast där.

Känns lite som om man litade mer på varandra = Man var mer sociala med varandra, eller?

En annan sak är ju om skolan, man la ytterkläder utanför klassrummet, där man kunde hänga av sig. Nu kan man inte det, utan att behöva oroa sig att någon skall rota i ens fickor efter värdefulla saker. Och troligtvis blir man bestulen om man lämnar sina ytterkläder utan utkik efter den. Med andra ord, man bör ha den bredvid sig så inte jacka blir bestulen, eller blir bestulen på föremål som man skulle kunna ha i jackans ficka.

Jag undrar helt enkelt hur Sverige var förr om socialisering med varandra. Kunde man få helt plötsligt få nya bekanta, gick det på något sätt flytigare med att flirta med mön och kvinnor.

Jag tänker mig på sociala media. Där blir kvinnor "uppraggade" nästintill hela tiden, och inte alls ovanligt att få könsbilder och annat fräckt.

Man kanske helt enkelt flirtade med varandra på mer artigt sätt förr i tiden.

Det gäller både män och kvinnor. Var det enklare att visa ett intresse, utan att bli stämplad som pervo eller något annat.

Jag märker att det är inte någon idé att hälsa på det motsatta könet, utan att bli stämplad som om man endast är uteefter samlag.

Jag är en mycket social människa, men jag börjar inte prata med det motsatta könet på busshållplatser t.ex. Det kan hända, ytterst ovanligt. Det handlar inte om blyghet, det handlar snarare om att man får en stämpel att man är mannen som "flirtar". Vilket är faktiskt frusterade att vi kommit till en sådan nivå i vårt samhället.

I Amerika kan man absolut räkna med att prata i princip alla. Överallt..

Jag ställer frågan återigen, hur var Sverige förr inom kategorin om socialisering.

Hur såg våldtäkanmälningar och rapportering ut t.ex. Var den lika hög?

Var män lika "dryga" som idag?

Samhället var mycket tryggare, skottlossningar ytterst ovanliga och du har rätt vi hängde faktiskt
ytterkläderna utanför klassrummet. Dock fanns det nackdelar en var den där jävla Palme som
inte tolererade någon som helst kritik mot Sovjetunionen det var lite som att våga kritisera
pisslam idag. Det fanns faktiskt skillnader mellan de politiska partierna då, inte som nu där
alla ligger lite till vänster om mitten. Dock var mediamakten total och alla journalister precis
som nu var totalt vänstervridna, och eftersom inte internet fanns så fanns det väldigt få
alternativa kanaler. En annan sak man slapp var de där förbannade mobiltelefonerna, folk
på tåg och bussar läste böcker och tidningar eller samtalade, inte som idag där alla bara
sitter och glor ner på en liten skärm.

Det enda positiva jag kan komma på som är bättre idag är att ölen på uteställena är
billigare idag än i slutet på 80-talet, jag kommer ihåg att jag betalade 55 kr för en öl
1988 på ett uteställe i Helsingborg.

Sverige var ett rikt land och du behövde ingen utbildning för att få ett bra jobb inom industrin.

Kolla bara på alla tusentals företag som försvunnit och att vi nu måste låtsas vara ett rikt land.

Vi hade precis som idag personliga klädskåp från högstadiet och framåt. Värdeskåp i gymnastiksalen.
Det där med kvasten har jag aldrig hört talas om. Varför? det är väl knappast 1 km fram till ytterdörren?
Att prata med okända på offentliga platser har alltid varit svårt i Sverige. Ser inget problem med det. Varför skall jag prata med en helt okänd person om jag inte har något viktigt att säga.
Gruppvåldtäkter förekom inte.
Inga tiggare på gatan.

Kul tråd!

Det där med kläderna i skolan har jag inte tänkt på, tog för givet att det var samma idag, men det är det naturligtvis inte. Minns speciellt omklädningen till gymnastiken, där alla hängde av sina kläder i ett enda (olåst) rum. Det fanns låsbara skåp, men de skulle bara användas till förvaring av dina svettiga gymnastikkläder och din blöta handduk som efter några veckor luktade för jävligt och möglade. Det värsta som hände var att någon jävel stack in i omklädningsrummet och hällde klipulver i kläderna under tiden som man sprang runt i hallen.

Kommunikation och relationer mellan folk upplever jag som ungefär samma som idag. Du började inte prata med okända hur som helst. Jag minns också att jag alltid fick cykla eller gå till mina kompisar i en halvtimme och kolla om de var hemma. Jag fick inte ringa, för det var jävligt dyrt. Var de inte hemma fick jag gå hem igen.

Porr. Det var hårdvaluta på 70-80-talet och fanns bara i formen av 'herrtidningar' i affären. Feministernas största fråga under många år var att förbjuda denna försäljning. Det slutade med en kompromiss: De fick säljas om de placerades högst upp på tidningshyllan i en icke genomskinlig kartong. Fib-aktuellt och Aktuell Rapport var bäst. Ibland kunde man hitta dessa tidningar i någon källarskrubb och då gick ryktet genom hela skolan på en eftermiddag, och mängder av hormonstinna killar sprang runt och letade efter runkobjekten. Tack internet!

Motsatta könet. Vete fan om det var bättre förr. Det var annorlunda, men inte bättre. Tyckte kvinnorna var jävligt tvära även då.

Propagandan. Lika stor då som nu, men på ett annat sätt. Godkänd statlig media hade total makt och det fanns inga alternativa informationskällor, men samtidigt var det en någorlunda bättre journalistik. Det fanns fortfarande journalister med en riktigt utbildning som ansåg att vissa ämnen åtminstone skulle försökas rapporteras neutralt. Allt som kräktes ut var inte godkänt av den gemensamma värdegrunden. Idag finns Internet och man har tillgång till utländsk media och det tackar jag för.

Skolan. Nu genomsyras skolan av genus, värdegrunder och en massa pseudovetenskap som inte leder till ett skit. Skateboardgymnasium. Armbrytargymnasium. Innebandygymnasium. Högskoleutbildning i genus'vetenskap' What the fucking fuck?! Skall samhället bekosta sådan skit?

Då var det Sovjet som gällde. Ett par veckor varje läsår skulle man läsa om Sovjets förträfflighet på geografi- och samhällskunskapen. Ett jävla kacklande om bergskedjorna och floderna i Ural och det eminenta styrelseskicket.

Minns än idag en händelse som inträffade i skolan. Det var i januari 1976. På morgonen när alla hade gått in i klassrummet för att börja dagen, kommer läraren inspringandes flåsandes, och alldeles uppspelt. Hon kunde knappt vänta på att vi alla hade satt oss ner. När hon hade lugnat sig något, sa hon med glad röst :

"Barn. Idag har det hänt något fantastiskt! Det har skapats ett nytt land! Är det någon som vet vad det heter?" Inte ett ljud från oss barn.

"Jo. Det nya landet heter Kampuchea! Ett land där alla värda lika mycket!"

Sedan pratade vi om det nya fantastiska landet hela lektionen, som egentligen skulle vara en mattelektion.

Säkerhetstänk. Upplever dagens Sverige som fullständigt sönderadministrerat. Du kan fan inte gå och skita idag utan att någon typ av riskbedömning måste ha gjorts och du skall ha cykelhjälm på dig. På 70-80-talet fick du ta eget ansvar. Skruvade du inte fast din IKEA-bokhylla och din ouppfostrade ADHD-unge Osvald klättrade i den och välte den över sig, så var det fan ditt fel som förälder. Lät du Osvald peta i stickuttaget var det inte Vattenfalls fel. Idag skall allt övervakas, administreras och godkännas av staten.

Behövde du en hagelbössa på 70-talet? Bara att köpa om du hade jaktmark. Moped? Inget körkort krävdes. Övningskörning med bil? Räckte med att handledaren hade körkort så var det bara att sätta igång. Behövde du använda lödkolv på jobbet? Kör på, du behövde inte gå en tre-dagarsutbildning i Heta Arbeten eller i företagets miljöpolicy.

Säkerhet. Hur konstigt det än låter, så sköts det inte ihjäl folk varenda jävla dag i städerna. I Sverige fanns det bara två kriminella svin: Olofsson och Svartenbrandt. Det fanns en liten, men effektiv polisstation i varje byhåla. Det var tryggare förr, spelar ingen roll vad det förbannade riksmongot Eliasson säger.

Samhällsansvar. Man kände sig delaktig i samhället. Så gott som alla killar gjorde sin värnplikt i nio månader. Man gillade det inte, men man gjorde det ändå, eftersom man kände någon sorts lojalitet mot samhället eftersom samhället skulle garantera dig viss basservice.

Det gick att få seriös hjälp på vårcentralen, barnen blev inte misshandlade, våldtagna eller mördade i skolan, ambulans och brandkår kunde göra sitt jobb, polisen åkte ut och undersökte ALLA anmälda brott och du kunde förvänta dig en vettig pension som gick att leva på, och sjukersättning om du blev sjuk.

Idag skulle jag spotta den jävel i ansiktet som skulle kräva att jag la nio månader av mitt liv på något sådant. Idag ser jag samhällskontraktet som brutet.

Alkohol. Det fanns en oerhört stark grupp på 70-80-talet som var lika högljudd och extrem då, som flyktingkramarna är idag, och det var nykterhetsrörelsen. Alkohol var satans påfund och ursprunget till allt jävulskap i landet. Därför kostade en öl på krogen 55 spänn. Och det är därför som Systembolaget fortfarande är ägt av staten. Det går bra att sälja ut apotek med livsviktiga mediciner, cancervård, psykiatrivård, järnvägar, tele- och el-nät, men för helvete:

Systembolaget är fortfarande heligt!

Minns att det var väldigt ovanligt att stöta på svarta människor i utkanterna av Stockholm så såg man en afrikan så hoppade man till o stirrade på dem.

Om det var någon som började prata vid busshållplatsen med en utan att man kände varandra så var det svenskar som bott utomlands, ofta från Australien.
Så det är korrekt att det var tabu att tala vid busshållplatsen m.m.

Mycke märkligt som skrivs här men...
Vet inte vad du fått det ifrån: Jag är hmm en gamal man och gick i Skolan mellan 1963 och sen 13 år framåt och nån hyllning till Sovjet i undervisningen.....naida.
Några märkliga minnen som dyker upp är de första åren var det Skola på Lördagar (viserligen bara halvdag till 12.00 men) Vi hadde heller inte Religonskunskap utan.....Kristendomskunskap med Bibelstudier mm.
Var vi hängde kläder.....men det måste väl ha varit utanför aktuellt klassrum.
Dyker up fler minnen nu...komer ihåg att vi hadde Gympa utan möjlighet till Dusch hmm
Kommer ihög att när jag kommit upp lite i åren tja 16 år hyllade Mao märkligt egentligen hur... man var.
TV tecknad film bara på Julafton ja TV var nog extremt styrt då det var nog bara Högern/Moderaterna och ev Folkpartiet L nu som var för friare TV.
Att man sett en Neger på stan var en stor händelse.
Tja skulle kunna hålla på längre men ...

Rent socialt var det mycket mer inbundet och introvert, det har lättat lite sedan dess, mycket beroende på kontinentala influenser. Främlingsfientligheten var lika stor då men mer skambelagd eftersom hederlighet, anständighet och hyfs mot sina medmänniskor fortfarande uppskattades.

Betydligt bättre på alla sätt.
Jag slulle åka tillbaka på en gång, om möjligheten gavs.

Ett exempel från sent 60-tal. I skolan där jag gick med 1150 elever hängde man av sig sina ytterkläder på en krok utanför klassrummet i korridoren. Inga låsbara skåp behövdes. Under mina tre år på skolan hörde jag aldrig talas om att någon blev bestulen på sina kläder eller eventuellt innehåll i fickor.

Lite tidigare under 60-talet behövde man ej heller vanligtvis låsa sin cykel. Bodde i ett område (miljonprogrammet) och fick behålla min olåsta hoj så länge jag bodde där i alla fall. Dessutom inga portlås eftersom några obehöriga sällan/aldrig vistades i fastighetens offentliga utrymmen.

Praktiskt taget ingen arbetslöshet heller. Fick jobb direkt efter skolan som fotograflärling och jobbade i yrket i 40 år.

Med det här perspektivet från 50-60 och en bit in på 70-talet är utvecklingen idag katastrofal och mycket sorglig för oss som var med på den tiden. Fanns inte på kartan att en tjej inte kunde gå ensam hem en kväll. Idag törs jag faan i mig inte gå ut själv knappt mitt på dagen.

Ett axplock:
* Ostörda samtal i telefon. Ostört både för de som talade och för omgivningen. Det var ju liksom därför det fanns dörrar på telefonkioskerna (att det öht fanns såna är en annan skillnad!). Idag: Folk *skriker* om det mest privata i sina mobiler. Helt jävla sinnes ju.
* Fanns bara två TV-kanaler, som var reklamfria, och ALLA tittade på samma deckare osv.
* Kalle Anka på julafton var typ det enda Disney man kunde se på TV. Resten av året fick ungarna stå ut med tjeckiska animerade dockfilmer, Ville, Valle och Viktor, Vilse i pannkakan, och annat mer eller mindre totalt obegripligt.
* Bra musik.
* Serietidningar som t ex Läderlappen och Stålmannen, och billiga pocketböcker på Konsum och EPA mm, med Västern (t ex Bill & Ben) och deckare
* Kalla kriget mellan öst och väst och neutralitet och "den tredje vägen" för Sverige
* Torbjörn Fälldin blev centerpartistisk statsminister som vill stänga all kärnkraft. Själv hade jag en t-shirt med texten "Fäll din statsminister".
* Tjejerna var top less på stranden
* Klubbarna kallades för "discotek", eller "disco" kort och gott. I högstadiet var det ibland "skoldisco". Min klass ordnade en sån för att samla in pengar till skolresan till London, där en lärare lärde mig dricka Rom & Cola.

Faktiskt kul tråd. Själva ämnet diskuteras från och till i olika sektioner av FB, här är ett antal trådar som TS och andra intresserade kan bekanta sig med.

(FB) Berätta för mig hur det var att leva på 60-talet.
(FB) Vad gjorde man på 80-talet?
(FB) Någon som minns tiden inannan det nya sverige?
(FB) nostalgi över 60/70 talet
(FB) Morfars profetiska framtidsvision - förutspådde kaoset redan -85

Men nog är det på historieforumet en sån här tråd passar bäst.