Jag minns när jag som barn satt och tittade på nyheterna med morfar på 80-talet.
Flyktingar och invandrare presenterades med strålande entusiasm.
Men morfar sa att invandringen bara skulle leda till kaos, kriminalitet, våldtäkter, överfall, finansiella problem - ja allt vi ser idag!
Han hade erfarenhet från resor i Mellanöstern och Afrika i sitt arbete.
"De är våldsamma och farliga. Kriminella och ofta oförmögna att utföra ett gott arbete. Ljuger och smusslar. Lata och översexuella. Destruktiva och omöjliga att integrera i ett europeiskt samhälle."
"Fy vad taskigt sagt" tänkte jag, men vågade förstås inte säga emot.
Men i skolan fick vi lära oss att multikultur var toppen. Att vi rika och allmänt bäst-på-allt svenskar självklart skulle välkomna flyktingar.
Grupparbeten om kultur i Afrika, Sydamerika och Mellanöstern. I musiken fick vi sjunga sånger därifrån. I syslöjden sydde via poncho från Chile.
I Kamratposten och diverse tillrättalagda ungdomsböcker fick man lära känna svenskarna Hassan, Mehmet och Fatima ifall man, som jag, hade oturen att bo i en kommun som inte haft förmånen att ännu få uppleva multikulturen.
Vad trist det var där vi bodde! De enda invandrarna man såg var en och annan alkholiserad finne.
Det var fortfarande okej att säga zigenare, och alla tjejer älskade böckerna om zigenarflickan Katitzis äventyr bland elaka och rasistiska svenskar. Negerbollar gick att köpa i tobaksaffären vid bushållplatsen.
Även om man inte hade någon ickesvensk kompis så fixade man en "rör inte min kompis" knapp.
Inne i centrala Stockholm kunde man se chilenska gatumusikanter och gäng av iranska killar som stod och skrek efter tjejer som passerade förbi. När det gällde svarta personer så var de så sällsynta att afro-hår blev en gratisbiljett till filmroller och medverkande i melodifestivalen.
När morfar sa att allt detta skulle leda till "Sveriges undergång", kanske till och med inbördeskrig så tyckte jag att han var rasist och taskig mot människor som hade det svårt. Jag tyckte han var fixerad och löjligt mörk i sin framtidstro.
Han dog innan han fick se att hans domedagsprofetior besannats.
Men nu är det mycket nära hans allra värsta skräckscenario.
Tänk att det som lät så överdrivet, långsökt, taskigt och rasistiskt kom att bli sanning. Kram på dig älskade morfar - du hade rätt hela tiden! Vi ses!
Vem har haft liknande erfarenheter?
Flyktingar och invandrare presenterades med strålande entusiasm.
Men morfar sa att invandringen bara skulle leda till kaos, kriminalitet, våldtäkter, överfall, finansiella problem - ja allt vi ser idag!
Han hade erfarenhet från resor i Mellanöstern och Afrika i sitt arbete.
"De är våldsamma och farliga. Kriminella och ofta oförmögna att utföra ett gott arbete. Ljuger och smusslar. Lata och översexuella. Destruktiva och omöjliga att integrera i ett europeiskt samhälle."
"Fy vad taskigt sagt" tänkte jag, men vågade förstås inte säga emot.
Men i skolan fick vi lära oss att multikultur var toppen. Att vi rika och allmänt bäst-på-allt svenskar självklart skulle välkomna flyktingar.
Grupparbeten om kultur i Afrika, Sydamerika och Mellanöstern. I musiken fick vi sjunga sånger därifrån. I syslöjden sydde via poncho från Chile.
I Kamratposten och diverse tillrättalagda ungdomsböcker fick man lära känna svenskarna Hassan, Mehmet och Fatima ifall man, som jag, hade oturen att bo i en kommun som inte haft förmånen att ännu få uppleva multikulturen.
Vad trist det var där vi bodde! De enda invandrarna man såg var en och annan alkholiserad finne.
Det var fortfarande okej att säga zigenare, och alla tjejer älskade böckerna om zigenarflickan Katitzis äventyr bland elaka och rasistiska svenskar. Negerbollar gick att köpa i tobaksaffären vid bushållplatsen.
Även om man inte hade någon ickesvensk kompis så fixade man en "rör inte min kompis" knapp.
Inne i centrala Stockholm kunde man se chilenska gatumusikanter och gäng av iranska killar som stod och skrek efter tjejer som passerade förbi. När det gällde svarta personer så var de så sällsynta att afro-hår blev en gratisbiljett till filmroller och medverkande i melodifestivalen.
När morfar sa att allt detta skulle leda till "Sveriges undergång", kanske till och med inbördeskrig så tyckte jag att han var rasist och taskig mot människor som hade det svårt. Jag tyckte han var fixerad och löjligt mörk i sin framtidstro.
Han dog innan han fick se att hans domedagsprofetior besannats.
Men nu är det mycket nära hans allra värsta skräckscenario.
Tänk att det som lät så överdrivet, långsökt, taskigt och rasistiskt kom att bli sanning. Kram på dig älskade morfar - du hade rätt hela tiden! Vi ses!
Vem har haft liknande erfarenheter?