Sveriges tysta Akademiker?

Jag rekommenderar alla här att läsa Lars Berns artiklar på alternativ median Newsvoice , han sammanfattar allting som händer i världen och i judarnas sociala expriment kallad Sverige. Hur kulturmarxism förstört sverige till max.

Sedan finns det också en ny artikel på newsvoice om svenskens tystnad, den går in på vrf svensken blivit så politiskt bekväm och efterbliven som aldrig ifrågesätter något , om FÖRÄNDRING SKA SKE SÅ BLIR DET GENOM REVOLUTION , blod svett och tårar men det vill ingen offra i de nya Sverige , fan ni svennar kan inte ens hålla kärnfamiljen kompakt , följer judens alla steg som den ritat åt er.

Det är samma fenomen som med Trump; det finns en "tyst majoritet" som faktiskt tycker vettiga saker bland akademiker. Dessa släpps väldigt sällan fram; etablerad media delar gärna inte med sig av sina plattformar för att sprida deras budskap.

Sedan kan vi börja prata om akademiker och akademiker. Den första gruppen är ofta högutbildade med en eftertraktad utbildning i bagaget, såsom civilingenjör, jurist och ekonom. Gruppen akademiker, som förekommer som experter i etablerad media, är en grupp som är utbildade just för sin titel och kan i praktiken inget som är samhällsekonomiskt lönsamt. Allt från genusvetenskap, jämställdhetsstudier och historiekunskap i zigenares vandringsleder. Det viktiga för dessa är att få ett diplom så att de kan titulera sig som akademiker och ge akademins godkännande på allt media och dess skribenter önskar. Det fanns ett fall om en kärring i Uppsala som utgav sig för att vara utbildad i dammbyggen, när hon i realiteten var utbildad genusvetare.

Du som salva på såren kan jag berätta att det finns många sanna akademiker på KTH där jag studerar, som utan vidare spräcker hål på såväl miljösocialistiska myter såsom invandringsmyter.

All forskning tar tid och säger forskningen något nytt så är det vattentäta skott (nåja) som gäller. Dessutom så avgörs alla forskning beroende av att någon betalar och i Sverige så är nästan alla institutioner statligt finansierade, Den forskning som släpps igenom är den som får statligt anslag,

Akademin är också en arbetsplats som alla andra. Gå emot företaget och, ja då får du inget sagt istället.
Även om det finns forskare som har god koll på forskningsläget där det finns saker att kritisera så gäller det oftast att antingen vara i den kulturella sfären eller den akademisk. I de fall någon uttalar sig skarp så är det det oftast någon emeritus.

Ni svennar? Så då är du alltså inte av svensk börd och pekar ut en marginell grupp av "judar". Känner du dig så hotad kring din grupptillhörighet att du måste projicera vad du nu är rädd för mot någon annan grupp? Sorgligt....

Förresten, i andra trådar förespråkar du månggifte och säger åt dina etniska antagonister att de aldrig kommer bli accepterade som svenskar. Du min herre kommer inte accepteras av svenskar m

Det där vet du ingenting om,absolut ingenting.Möjligen var det så förr,men absolut inte numer.
När satte du förresten din fot i ett universitet ?

Möjligen har du gått I skolan.
Men aldrig PÅ ett universitet

Jävligt bra fråga från TS faktiskt. Sverige förlitar sig väldigt mycket på intellektuella akademiker som kan ta vettiga beslut för mångas bästa. Och jag håller med - Vart fan har dom tagit vägen? Vart fan finner man idag en förnuftig och framtidssäker ledare? Allt är en röra. Och våra akademiker är säkerligen också en röra, fast inte allihop. De smartaste och näst smartaste vågar helt enkelt inte riskera sina sociala och ekonomiska liv och framtid på grund av det vidriga debattklimat som råder. Finns massor av smarta människor som gärna vill hjälpa men än så länge är det ju bara snedvridna jubelidioter inom rådande vänstervridna maktmissbruk som får social acceptans. Cirkusen råder ännu. Och med tiden kommer allt att synas och förstås.

Akademikerna har varit mobbade till tystnad av Socialdemokratin i 80 år. Vänsterdräggen ges allt utrymme i media och via statens samhällsorgan. Akademikerna är upptagna med att lämna landet.

Ett knep massmedia använder sig av är ju också att sålla kraftigt. De intervjuar negrer och araber och svenskt pk-pack och då är det ju ingen som säger ifrån, aldrig. Få svenskar som ändå får chans att "säga ifrån" gör det på ett sätt så att det ser ut som att benen skakar på dem. De måste ursäkta,sig d-t mycket tydligen. "Jagärinterasistmen..."

Jag hyser själv en oro för att hängas ut i rädsla för att pk-arbetsgivarna därefter kommer att förstöra mitt liv. Märker på annan släkt att de oroar sig för att hängas ut eller för att åtalas. Sverige är en diktatur. Det ligger i mångkulturens natur.

När öppnade förresten Ian Wachtmeister truten? 1990? Kanske först när hans karriär i svenskt näringsliv äntligen var över.

Det är helt enkelt så att folk är rädda om jobbet. En polare doktorerade för ett par år sen i ett seriöst humanistiskt ämne och han var som invandringskritiker extremt försiktig med att uttrycka sina åsikter eftersom det kan förstöra för ens framtid.

Vidare har vi även Jan Tullberg:
https://www.youtube.com/watch?v=AvKqHOr18uM

Judar är en marginell grupp? Beror väl på sammanhanget. Med tanke på deras grova överrepresentation inom ägande av media som propagerar för mer massinvandring så är de knappast oskyldiga. Sen Barbra Lerner Spectres uttalande om att Europa måste bli mångkulturellt sätter också det hela i ett annat ljus.

Först ett klarläggande. När det i trådrubriken står Akademiker med stor bokstav så leder det direkt tanken till SACO. För att få en definition på akademiker kan det vara värt att kasta ett öga på följande länk.

http://www.saco.se/fackligt-arbete/hitta-ditt-sacoforbund/

Det är en salig blandning av underförbund, utbildningar och yrkesgrupper. Arkitekter, sjukgymnaster, ingenjörer och officerare blandas med kulturknuttar inom samhälls- och kultursektorn.

Nog med messerschmidt-kommentarerna från min sida. Jag antar att trådstartaren till stor del avser de överutbildade människor som jobbar i diverse delorganisationer inom den offentliga sektorn, och inom NGO's som delvis uppbär offentligt stöd.

En genomgången utbildning behöver inte nödvändigtvis innebära att man är välbildad i alla områden som berör tillvaron. Tvärtom, det är snarare så att man "snöar in" på ett speciellt ämne och tillskansar sig en världsbild som bekräftar de specialistkunskaper som man har inom sitt eget område.

Inte heller ska man jämställa akademisk utbildning med jättehög intelligens eller mod att tala ut i frågor som inte rör ens akademiska specialitet.

Över till min hypotes i frågan: det rör sig främst om manligt eller kvinnligt. Jag vill inte dra alla över en kam, men jag hävdar att kvinnor (och feminiserade män) har ett mycket större behov av bekräftelse i tillvaron.

Det kan observeras redan i tonåren där det är oerhört viktigt med "bästisar" och många "likes". Konformism och social tillhörighet är troligen en viktig biologisk funktion hos kvinnor för att kunna tillhöra en flock - ett slags överlevnadsstrategi på savannen där vi levde tidigare.

Mannen däremot har biologiskt en tendens att avvika, att utmana, att bryta ny mark, ta risker. Lyckas mannen kan han sprida sina starka gener vidare, misslyckas han, går han under.

Det här tror jag fortfarande går igen i det moderna samhället, bara i en mer dold och raffinerad form. Av olika anledningar så väljer kvinnor och feminiserade män ofta att jobba i sammanhang med stort socialt inslag och där det gäller att konformera och att tillhöra något slags konsensusåsikt.

Inslaget av akademiskt utbildade kvinnor är tämligen stort inom offentlig sektor, journalistik och på akademiska institutioner. Av den anledningen framförs också typiskt kvinnliga och konformistiska åsikter.

Sedan kan jag nog inte hålla med om att akademiker är tysta. De har i mina ögon (förlåt, öron) definitivt en starkare röst än vi som tycker att det går åt helvete. Det är bara så att de tycker att allt är "hunky dory", och de uttrycker det flitigt och högljutt i massmedia.