Sveriges tysta Akademiker?

Akademiker är ganska sällan några större stjärnor i den gren som kallas kritiskt tänkande.Jag påstår absolut inte att de är sämre på det än icke-akademiker. Snarare är de sannolikt något bättre men det hjälper inte. De är fortfarande dåliga på det men både de själva och omgivmingen tror att de är bra på det.

En forskare i t ex naturvetenskap behöver egentligen inte tänka kritiskt själv. Han behöver bara mekaniskt följa den vetenskapliga metoden för att producera bra vetenskap inom sitt fack.*

Problemet uppstår när akademiker tror att de kan yttra sig "vetenskapligt" om lite vad som helst, Då producerar de oerhört dåligt underbyggda påståenden om hur det verkligen föhåller sig. De lyckas lura både sig själva och andra.

Förmågan till kognitiv dissonans är nog t o m större hos hyfsat intelligenta akademiker eftersom kan prestera på ytan fina och logiska avancerade resonemang med fina termer och referenser som imponerar på både dem själva och omgivningen. Deras oförmåga till reellt kritiskt tänkande gör dem oförmögna att se var deras resonemang brister, vilka ingångsdata som bör ifrågasättas osv.

Ibland kan en "icke-akademiker" ha en fördel eftersom han inte förleds av sådant. Barnet ser att kejsaren är naken.


*) pröva gärna att inleda en diskussion om "Hume's problem" och validiteten av induktiva bevis nästa gång du träffar någon som doktorerat i naturvetenskap. Förfärande många har ingen aning om vad du pratar om trots att hela vetenskapen bygger på induktiv bevisföring.

Experter har varit ganska tydliga med att den katastrofala flashbackbilden inte stämmer. Däremot vill du, precis som vilket litet barn som helst bara få din personliga åsikt bekräftad. Därför anser du att ingen gör något.

...varför gör du inget själv din lilla mes? Är du efterbliven?

Då kanske det är dags att börja bilda sig i enlighet med Judisk tradition och lära sig att ta ansvar för sig själv för att sedan ta ansvar för sin samhällskontext. Istället för att klaga på andra som sträcker sig lite länge.

Nej men vilken trevlig överraskning så här på juldagsmorgonen, mitt favorit ämne.

Eftersom jag har det högst tvivelaktiga nöjet att både bo, jobba och tillbringa viss fritid ihop med dom men själv faller under epitetet outbildad wt kan jag ge ett bra utifrån perspektiv som ändå är initierat.

Först och främst när vi WT kan kännetecknas och etiketteras utifrån vår fula smaklösa utsida måste man ha klart för sig att den här gruppen människor bär på minst lika mycket fulhet, men den sitter i stället på insidan.

Hade Foppa i stället för badtofflor valt att tillverka och sälja kroppsdelar under sitt varumärke hade medelklassens akademikers köpt upp hela hans lager av ryggrader, samveten, själar etc

Medans det i högre och lägre samhällsklassers uppfostran läggs stor vikt vid att att man ska vara ärlig, stå för sitt ord och att överenskommelser är en hederssak etc leds den här gruppen redan genom modersmjölken in i en värld där det är fullständigt naturligt att säga en sak, tycka en annan och göra en tredje, det är liksom deras naturliga sätt att vara på.

Att inte säga vad man egentligen tycker och tänker är så naturligt för dom att dom inte ens upplever det som lögn eller falskhet, utan precis som någon av dom sa ovan kallar dom i stället ljugandet för "social kompetens" etc.

Det här gäller så klart inte alla men här på flashback målar vi ju som bekant med breda penslar.

Jag vet inte riktigt vad det här beror på. Att övre samhällsklasser kan kosta på sig att säga vad dom tycker och stå för sitt ord tror jag har att göra med att dom helt enkelt har råd och är ganska ohotade på sina positioner. I arbetarklassens arbetslag och kamratgäng har det alltid ansetts vara ett etikettsbrott att fara med osanningar och lögner och fått allvarliga konsekvenser på det sociala planet. Jag tänker också att man förr i tiden i lägre samhällsklasser hade ögonen mycket mer på sig och att om en hel del annat saknades skulle man i alla fall banne mig ha ungar som var ärliga och gick att lita på.

Medelklassens akademiker har inte haft ögonen på sig på samma sätt, dom har kommit undan med att dom är läkare eller lärare etc, sen har man släppt granskningen av dom och dom har kunnat ljuga på ganska friskt.

Själva drivkraften till ljugandet och att dom ljuger så mycket som dom gör tror jag har sin grund i deras ständiga behov av att positionera sig. Så väl högre som lägre samhällsklasser står ofta på ganska stadiga fundament och deras lott i livet är i större grad ganska förutbestämd vilket skänker dom en större trygghet. Det finns inget att vinna på att försöka förställa sig, deras bana är mer förutbestämd.

Mitten-segmentet är lite mer diffust vilket gör att medelklassens akademiker måste lägga avsevärt större del av sina liv på att med näbbar och klor och alla tillgängliga medel markera att man inte på något sätt tillhör den nedre delen av skalan och parallellt med det ständigt i konkurrens med sina likasinnade försöka trampa på varandras ryggar för att ta alla tillgängliga chanser att komma något litet snäpp uppåt. I den här psykiskt mycket pressade tillvaron är det förståeligt, dock inte ursäktat, att man också väljer att slira lite på sanningen och ta genvägar genom att säga andra saker mot vad man egentligen tycker.

Landets terapimottagningar som består av säkert 95% medelklass-akademiker, som tappat bort sig, bekräftar dels vilken pressad situation dom lever under men även att det här ständiga hycklandet och falskspelandet för flertalet är en icke hållbar livsstrategi.

Bland medelklassen finns det även en högst påtaglig girighet som man sällan möter hos lägre eller högre samhällsklasser. I lägre samhällsklasser är vänskap, att dela på det man har och mänskliga kvaliteér viktigare. I högre samhällsklasser har man ofta råd att vara generös och tar rikedom så för given att man även här kan prioritera att försöka vara en bra människa. Hos medelklassens akademiker väger egenskaper som lojalitet, solidaritet, följa sina värderingar etc mycket mycket lättare och kan betydligt enklare säljas ut till förmån för ett kliv upp i karriären el likn. Det här med riktig genuin kamratskap verkar knappt ens existera, den är värd mindre än några hundralappar om det ställs på sin spets och blir bråk om tex en krognota.


Så här har vi hela grunden till TS frågeställning, medelklassens akademiker har höjt upp lögnen och ljugandet och mer eller mindre bakat in den som en naturlig del av en livsstil och livsstrategi.




Sen var det som så att den här multikulti-media-hjärntvätten förbereddes och föregicks av en annan hjärntvätt som det sällan pratas om men som den observante media-konsumenten kunde registrera runt i synnerhet 2005-2006 nämligen det konstanta flödet av dagliga rapporter om hur mycket lågutbildade rökte, hur tidigt dom dog, hur feta och korkade dom var, hur mycket chips och läsk dom åt och drack. Växlat med hur länge akademiker levde, hur nyttig mat högutbildade åt, hur lite högutbildade rökte osv osv osv dag ut och dag in.

I medelklassens ständiga dygnet runt pågående jakt att hitta någon foppatoffel, varg tischa eller lågprisvaruhus att ta spjärn emot och rata för att framställa sig själv bättre på sina medmänniskors bekostnad var ju det här mumma.

Vilket jävla kalas. Hela Sveriges mediautbud rapportsändning efter rapportsändning satt och gjorde dom här, egentligen ganska halvmediokra figurerna, till våra nya nationalhjältar.

I valet mellan att konstatera, att det egentligen inte är så stor skillnad på folk och folk kastade ju naturligtvis medelklassens akademiker, drivna av sin giriga iver att positionera sig, allt vad vår svenska mentalitet om alla likas värde ställa upp för varandra etc rakt åt helvete, slickade i sig hela jävla skålen, körde näsan rakt upp i vädret och la sig till med en aura som om dom var och en för sig var första människan på månen. Det var ungefär här deras föraktfulla blängande ute i offentlig miljö tog fart på allvar, så fort man själv inte såg ut som en tjänsteman på väg till jobbet.


När multikulti projektet sedan rullade på och dom i lägre samhällsklasser som drabbades hårdast började knorra var etablessimangets fotsoldater redo att kasta sig ut i strid och för varje "lågutbildad vit glesbyggdsman" etc man kunde platta till få motsvarande högre egen status.

I stället för att använda sin gudaupphöjda kunskap och knivskarpa intellekt till att se vad som var på väg att hända, samt framförallt vara solidarisk med sina mindre lyckat positionerade landsmän och deras befogade protester agerade man aktiv eller passiv åsiktspolis och kvävde effektivt protester nerifrån så att etablessimnanget kunde vinna tid och fortsätta sitt projekt i godan ro.

Nu när dom står och knackar på utanför deras dörrar i alliansekommunerna i Täby, Ekerö, Nacka etc och vi inte har fört ett ljud på ett halvår om hur fantastiska vår högutbildade akademiker är, då duger det plötsligt att komma släntrandes igen och försöka vara kenis med och mumla om vår folkgemenskap.

Dessutom har ni mage att skylla det här på vänstern och arbetarrörelsen.

Ni sålde ut era barndomsvänner och grunskoleklasskamrater, gottade er långt bortom äcklets gränser i lägre samhällsklassers livsföring, hånade deras livsval, tryckte ner i halsen på dom vilka oduglingar dom var som inte som ni läste vidare, satt på arbetsplats efter arbetsplats och bekräftade vilka lågutvecklade rasister dom var när deras bostadsområden förvandlades till ghetton.

I stället för att se och lyssna på era mindre bemedlade och mindre lyckosamt positionerade landsmän satt ni en fot i ryggen på dom för att kunna köra era egna näsor ännu lite högre upp.

Utan er som etablessimangets fotsoldater hade inte det här projektet varit möjligt att genomföra. Det glömmer vi inte i första taget. Och era försök att få det här till vänsterns fel kan ni glömma, jämfört med er har några tusen galna vänsteraktivister haft noll inflytande.

Du menar att alla dessa alliansenröstande akademiker är färgade av vänsterns ideologi i sitt tänkande men inte vid valurnan?

Det handlar inte om en förlust det handlar om att man tjänar mer på att hålla god min i elakt spel. Dvs i praktiken sitta och beklaga sig över rasismen bland lågutbildade lastbilschaffisar, löpande-bandet-arbetare etc för att själv vinna fördelar. Man säljer ut sina egna för att göra egen personlig vinning.

Så det är alltså svenska befolkningens akademiker överlägsna sociala kompetens som gjort att vi är där vi är?

Andra länder där folket gått samman och protesterat kraftfullare är alltså mindre socialt kompetenta? Eller har dom en lägre grad socialt kompetenta akademiker och mer socialt inkompetenta arbetare?

Ska dom "släppas fram" nu också, i exakt alla andra sammanhang brukar akademikerna förespråka att alla kan ta sig i kragen och att man själv har ansvar för sitt liv och att komma dit man vill.

Låter jävligt offerkofftigt det där, lite som ett soc-fall som skyller misslyckade komvuxstudier på att man fick en dålig lärare.

Därför att den så kallade kris ni tjatar om inte existerar utanför eran psykofarmakabubbla.
Sverigedemokrater och ligister bor inte samman med framgångsrika människor.

Så du menar att alla dessa annars handlingskraftiga människor inte har stake nog att gå emot några förvirrade flickor från extrem-vänstern?

Eller vilket vänster-vridna maktmissbruk är det du tänker på?

Du är medveten om att under akademikernas storhetstid hade vi åtta år av höger-regering, va?

Och sossarna håller just precis på att få landet på fötter igen genom att låta förnuftet och allas bästa för ögonen råda i invandrarfrågan.

Var får du vänstern i från?? Har dom fjärrstyrt moderaternas kansli och ett par miljoner akademikers tyckande??

Skrivklåda så här på juldagsmorgonen?

Leve klasskampen!!!!

Med vänlig hälsning från en inte så tyst akademiker från arbetarklassen.
Simma E. Sjunk

Är det näringslivet eller vänstern som lägger munkavle på våra akademiker?

och varför vågar folk på golvet med exakt samma arbetsgivare säga vad dom tycker??