24 år gammal okysst oskuld

Jag tror att du inte vill ändra dig tillräckligt mycket.

Därför hittar du undanflykter till att inte förändras.

Du måste vilja, inte skriva att du vill.

Efter det här inlägget, antar jag att du menar?


Vad fan ska jag svara på det? Vad menar du att jag ska göra (i konkreta termer, menar jag)?

Du måste bli ärlig mot dig själv, och ja, ändra ett beteende eller livsstil känns otäckt och det kommer bli jobbigt.

Det finns inga konkreta råd och ge dig (eller det finns men du duckar dem, kolla tråden) du måste ändra dig av egen vilja.

Du är vuxen, med det kommer eget ansvar. Det är ditt liv, lev det som DU vill.

Problemet är att jag inte vet hur jag ska göra för att leva mitt liv som jag vill. Jag har flera saker planerat för att förbättra mitt liv, men jag vet inte hur det ska kunna räcka. Jag vet inte vad mer jag kan göra.

Hur gör jag för att "bli ärlig mot mig själv" (vad nu det betyder)?

Oj, nu blir till och med jag förvirrad
Som jag ser det har du två val:
Antingen strunta i att svara om du inte vill svara eller om du inte förstår vad som står i inlägget
eller
så ber du att användaren ska förklara tydligare. Det är väldigt bra att du ber om konkreta termer.

Jag hoppas att jag inte missförstått dig. Det är okej om du säger till om jag har fel.

1. Om du inte vet hur ska någon annan kunna veta?

2. Gör då det

3. Hur kan du veta det innan du gjort det?

4. Du har inte gjort något än, prova dig fram, det kan väl inte bli värre?


När det gäller att vara ärlig mot sig själv är det just som det låter. Du kanske inte vill ändra dig, men "tror" att du vill göra det. Du övertygar ju inte här, eftersom du hittar nya problem hela tiden. Gör NÅGONTING, utvärdera, fortsätt....

Förstår du nu varför tålamodet tryter hos dem som lagt ner timmar av sitt liv på att försöka hjälpa TS? Faktum är att om det inte är möjligt att bedriva meningsfull undervisning så sjunker motivationen till slut hos läraren att fortsätta lära ut, och fokus läggs företrädelsevis hos dem som faktiskt är kapabla att lära in. TS har upprepade gånger visat att han inte är kapabel till reflektion eller djupare förståelse av innebörden i det som skrivs här i tråden, så det är fullständigt naturligt att "hjälparna" droppar av en efter en.

Plus lägg till en riktigt dålig attityd hos TS, som reagerar med fientlighet istället för att tänka efter om han faktiskt skulle kunna dra nytta av det som föreslås.

Efter att ha läst tråden tycker jag det är orättvist att säga att TS inte gjort något för att ändra sitt liv.

Det känns nästan som en del i tråden inte förstår vad de kräver av honom.
Vi tycker att en del saker är jätteenkla men med tanke på hans handikapp är det svåra saker för honom.

Han har fått goda råd javisst och han har tagit till sig de som är enkla och praktiskt möjliga. Dock, hur enkelt är det när han får ett råd som " flytta hemifrån". TS har förklarat att han ska göra det, men det är inte bara att knäppa med fingrarna så kommer en lägenhet. Föräldrarna ska köpa en insatslägenhet åt honom och det kan inte ske på en kafferast, det kommer att ske i vår då föräldrarna har möjlighet att frigöra en annan bostad.

TS har dessutom gått och handlat själv (vilket tidigare var svårt/omöjligt för honom) han går ut på ställen och träffar andra ungdomar. Han har sökt kurser på universitetet till VT och han ska skaffa en kontaktperson som är i hans ålder.

Detta är ju jättemycket positiva saker! Det finns de i tråden som har varit hjälpsamma men det finns även de som inte förstår vilka enorma svårigheter det är för TS att göra vissa saker.

Att TS dessutom känner sig vilsen är väl inte konstigt, ute i hans verklighet får han råd hur han ska gå vidare med arbete osv.. Sedan läser han denna tråden och får rakt motsatta råd. Uttrycker han sin egen vilja får han höra att "han är otacksam och att han har taskig attityd".

Det mest humoristiska är ändå skribenter som skriver " jag har lagt ner massor av timmar för att hjälpa dig" . Alltså, helt ärligt vem har tvingat er och hur konstruktiva har era råd varit?

Nej, jag kan inte försvara dem som skrivit väldigt elaka saker till TS.

Förståelse måste vara dubbelriktad. Det är inte rimligt att det bara är TS ansvar och fel om det uppstår missförstånd och tillfällen då vi som skriver här de facto inte förstår varandra.
Alla som skriver i tråden - det gäller också mig - måste vara öppna för att vi själva inte förstår vad någon annan menar.
Jag skrev i inlägget du citerar att jag hoppas att jag inte missförstått TS. Jag menar det verkligen, eftersom jag har märkt att jag ibland har svårt att förstå hur TS tänker och resonerar.
Men jag vill förstå och därför anstränger jag mig och försöker tänka efter. Som jag skrev tidigare kan jag inte skylla på TS när jag inte förstår eller bli arg på honom. TS har en autismspektrumstörning/aspergers syndrom och det betyder ju att han inte riktigt fungerar som de flesta av oss. Det som är helt självklart för mig som inte är autistisk kan vara ett fullständigt mysterium för TS.
Jag tror att den som vill hjälpa TS först måste försöka lista ut vad hans problem handlar om, vad är det han inte förstår och vad han förstår, vad han inte kan och vad kan han.
Var så säker, TS har en jäkla massa resurser inombords som han inte riktigt förmått använda ännu. Det är bara att se på den utveckling som skett sedan tråden startades

Det är sant att TS varit otrevlig i tråden och skrivit sådant som inte är okej. Det har han förstått själv och faktiskt också bett om ursäkt för. Det tycker jag är väldigt starkt av honom.
Det du kallar "dålig attityd" och "fientlighet" tror jag handlar om att TS inte bara är autistisk utan även rejält deprimerad. Om man mår riktigt dåligt psykiskt och är djupt förtvivlad händer det att man tar ut sina känslor på omgivningen. Det har jag själv gjort vid de tillfällen då jag varit djupt förtvivlad. Det gör varken mig eller TS till dåliga människor. Bara mänskliga.

------------

Markus, det känns inte riktigt bra att skriva om dig i stället för till dig i din egen tråd. Det blir som att vi pratar om dig fastän du är i rummet på något sätt.
Men jag ville svara på inlägget. Jag hoppas att det är okej för dig.

Ja, TS har bett om ursäkt, och visst det ska han ha cred för, men jag tror inte att han har förstått egentligen varför han bör be om ursäkt eller varför beteendet är olämpligt. Och om man inte förstår varför man gjort fel, så kan man heller inte arbeta mot en förändring. Så cykeln upprepas gång på gång... och någon bestående förändring sker naturligtvis aldrig.

TS svar (eller snarare brist på svar) på sådant som rör vänskap, relationer, etc. oroar mig. Även en autist (om hen nu är normalbegåvad) som aldrig har haft en vän borde åtminstone ha en teoretisk uppfattning om vad vänskap är och vad hen skulle vilja ha ut av en relation. Jag vet om att det här med givande och tagande och mellanmänskligt utbyte i allmänhet är ett känt problemområde för aspies, men jag som sagt, de normalbegåvade borde förstå meningen av det och kunna artikulera sig på ett rent kognitivt plan.

Är det inte bättre att du frågar TS om varför han ber om ursäkt ?



Som jag skrev känns det inte bra för mig att diskutera TS med andra användare här i tråden, så jag svarar allmänt i stället.

Jag tror att du fångat något viktigt här. Det kanske är så att den som inte förstår hur man umgås socialt med andra människor och inte förmår skaffa sig vänner inte har någon föreställning om vad vänskap och socialt umgänge är för någonting? Det kanske är just för att den inre teoretiska föreställningen inte riktigt finns som det blir så svårt?
För många av oss är det en självklarhet att vi vet vad vänskap är och hur det fungerar, men det är det inte för alla även om de är normalbegåvade. Det är fullt möjligt att det är så

Återigen, fråga TS om det du undrar hur han tänker kring vänskap och relationer!

Been there, done that, via PM. Fick inget direkt svar. Fröet till förståelse verkar inte finnas där.