Citat:
Att resonemanget är logiskt, som Apologist påpekar, betyder ju absolut ingenting om det inte bygger på sanna premisser. "Om julen finns så finns jultomten. Julen finns, därför finns jultomten".
Enbart logiskt sätt så är det ett hållbart argument. Men likväl värdelöst i o m att premissen är falsk.
Finner det väldigt märkligt att så många religiösa finner detta argumentet bra. Kanske beror på att många har problem med att kliva utanför sin egen bubbla.
Enbart logiskt sätt så är det ett hållbart argument. Men likväl värdelöst i o m att premissen är falsk.
Finner det väldigt märkligt att så många religiösa finner detta argumentet bra. Kanske beror på att många har problem med att kliva utanför sin egen bubbla.
Jag tycker inte alls att det är märkligt att så många religiösa anser det argumentet vara tillräckligt.
Det har med kognitiv dissonans att göra. Genom att läsa om sådana här logiska satser och hävda att de visar att Gud finns så går det att få acceptans och minska dissonansen, och att de vill att det ska vara sant gör också sitt till. Det blir naturligtvis inte mer sant för det, men det känns bättre.
När man har gjort det ställningstagandet att Gud finns och det finns så mycket i verkligheten som tyder på motsatsen så accepterar man vad som helst som kan verka stärka den egna uppfattningen. På samma sätt anser man att det är Guds försorg att man överlever en bilolycka, och struntar då helt i det konstiga att Gud skulle vilja att man hamnade i en olycka så att man skulle behöva bli "räddad". Jag menar, om Gud nu hade möjlighet att rädda någon som råkar ut för en olycka så skulle han lika gärna ha kunnat hindra att någon blev skadad över huvud taget. Men, att se det goda i livet som Guds försorg minskar den kognitiva dissonansen.
Been there, done that ...