Olöst försvinnande: Viola Widegren, Helgum (1948-12-05)

Nej..men det var ännu en prick i syndaregistret.

Vilda katter och vildkatter


Det är klart att det fanns vilda katter - och gör det fortfarande i Sverige - men det är förvildade tamkatter av allehanda raser. Inte minst har det handlat om de sommarkatter som lämnats vind för våg när folk åkt från sina sommarställen på landet och rest hem till stan. Dessa katter överlevde emellertid ytterst sällan vintrarna utan blev till föda för rovfåglar och rävar bland annat.

De svenska vintrarna var kallare förr och längre. (Sedan 1960-talet är vintern tre veckor kortare i Sverige till följd av klimatförändringar.) I Norrland har det dels varit ännu kallare vintrar, dels flera rovdjur.

Jag är själv uppvuxen i en by på landet, i Jämtland, bara en mil drygt från Helgum och någon jakt på vilda katter har inte förekommit där under 1900-talet, enligt äldre släktingar som jag frågat om saken. Däremot fanns det mer katter på landet förr eftersom nästan alla på till exempel 1940-talet hade småbruk - som Widegrens - och då också (minst) en katt för att hålla råttorna borta. (Småbrukens tid var på väg att upphöra efter kriget och 20-25 år senare var de rätt få i dessa trakter.) Dessa ladugårds- och stallkatter var ofta i sig själva halvvilda och vistades nästan aldrig inne i bostadshusen utan fick sin mat och mjölk ute i ladugårdarna och/eller stallen. Om dessa katter blev för vilda och aggressiva så avlivades de ofta snabbt och ersattes med en ny.

Det finns en egen ras som heter vildkatt som är något större än tamkatten och som är vanligt förekommande i hela Europa - på kontinenten upp till Danmark men inte i Sverige, Norge och Finland - delar av Asien och Afrika. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vildkatt.

(Tog bort den sista meningen eftersom jag upprepade mig.)

Nä man jagade dem inte, utan tog bort de strykkatter som började vistas kring gårdar och bildade kolonier och blev till besvär. Än idag kan strykkatter dyka upp som är väldigt förvildade och då i regel större än tamkatter (för att de får slita för överlevnad). I dag kontaktar man väl någon med jakträtt och tar bort dem om man ser att det är en vildkatt som knappast kan placeras via katthemmen.

Förvildade tamkatter blir inte alls större än tamkatter, snarare tvärtom för att de får slita hårt för att överleva och inte alls överlever länge. En helt förvildad katt överlever ytterst sällan en vinter, i vart fall inte norr om Dalälven.

Det stämmer inte. Ofta kan det vara så som du säger men många gånger är det så att de blir större, och håller de till vid någon gård var de kan slinka in i ett uthus med vindskydd och något isolerat utrymme, kryp- eller torpargrund och liknande så kan de klara sig länge och bra.
Morsan hade en katt som rymde, den dök upp efter två år förvildad och då hade den "vuxit" markant fastän den var vuxen då den försvann. Hon fick sätta bort den för den hade blivit förvildad och gick inte att ha som innekatt längre. Och det var lååångt norr om Dalälven.

Där jag bor, på vischan dyker det ibland uppförvildade katter och de är ofta avsevärt större och kraftigare än tamkatterna i området som har svårt att sätta emot om det blir slagsmål.

Det var när Carl och Violas biologiska mor drev en speceriaffär i Resele. En bidragande orsak som ledde till konkurs berodde på hustrun ohälsa under en längre tid. När hon avled julen 1937 bodde familjen i Björkäng i närheten av Sollefteå.

Han kom att dömas till en månads fängelse för gäldenärsbrott som avtjänades i Härnösand.

Ja det var absolut ytterligare en prick i Carls syndaregister.

Han kom inte att bli populärare bland befolkningen i denna trakt och denna prick hjälpte säkert till ang. ryktesspridningen om honom.

Brottet måste ansetts ringa, idag är maxstraffet för gäldenärsbrott (om ej grovt) två år.

Carl Widegren hade beslutat sig för att pröva på sin svärfars yrke. Därför öppnade han denna speceriaffär i Resele. Detta yrke kan inte ha passat honom med tanke på den läggning han verkar ha haft.

Att det blev konkurs i slutändan berodde nog på okunnighet i att driva en affär.

Du har helt rätt i att gäldenärsbrottet måste ha ansetts som ringa.

Karl Widegren passade förmodligen bättre hos Norrlands dragoner och i skogen. Hustrun Ingrid, Violas mor, svårt sjuk under flera år, i diabetes (har ingen uppgift om hon var sjuk redan innan graviditeten med Viola) och i tbc orkade inte med både arbete och ett litet barn. Det måste varit ofattbart tunga år för hela familjen.

Givetvis hade Karl enligt byskvallret plågat sin första hustru till döds, hon avled som tidigare i tråden på sanatorium. Hennes sista brev till maken har delvis citerats på flera ställen, hon kallar honom Lill-Gubben och tuppkyckling och önskar god jul. Innan brevet nått mottagaren var hon död.

När familjen Widegren flyttade till Björkäng 1936 så hade Violas mor varit klen ganska länge. Tyvärr redan en kort tid efter giftermålet.

Brevet som hustrun skickade till sin make var poststämplat Mörsil den 27/12 1937.

Tiden efter moderns död vistades Viola hos två mostrar. En boende i Sollefteå och den andra i Uppsala. Under ett års tid flackade Carl runt som tillfällighetsarbetare i bl. a. Junsele, Nordingrå och Strömsund. Ett tag var han också över i Norge.

Anklagelserna mot Carl ang. första hustruns död tog fart i början av 1938. Dessa rykten slog sedan ut i full blom efter att Viola försvann.

Är det bara jag, eller är den vaken som målas upp i NK2000 osedvanligt stor?
Det känns som att den vaken som är uppskissad i boken är betydligt mycket större än vad en vak behövde vara för att tvätta?

Nu menar jag inte att den skulle vara skapad i syfte att mörda Viola.
Men vaken på skissen är ju sex-sju gånger så stor som husets längd.