Låt oss anta att jag är rik, hur känns det?

Vissa är så fattiga att allt dom har är pengar.

Vill ni höra på världens kortaste skämt?

TS kuk.

Det är frågan som provocerar. Det eventuella faktumet att du är rikare, är vacker och omtyckt lär inte sätta många ur spel med tanke på hur vanligt det är med det förhållningssättet till andra. Men din fråga.. det är den som sticker ut. Jag kan ha missuppfattat, men det låter som att du lägger ett värde i hur vi ställer oss till att du nått en viss status. Du ser dig som lite förmer. Du är verkligen nyfiken på hur vi andra reagerar på din tråd, du som är så rik, vacker och omtyckt. Du la själv upp det så, det kan du inte förneka. Ditt fokus ligger vid hur vi ska reagera på din framgång och din yta, du skiter fullständigt i hur vi ser dig som människa. Där låg inte din fokus.

Men så var det här också en filosofisk fråga och jag ska väl ha förståelse i att du bara kollade läget hur vi reagerar på din fråga. Vem vet.. du kan vara hur vettig som helst.

Blir svartsjuk o bitter där jag får en självdestruktiv blackout som jag riktar mot någon äcklig "Alien" som jag misshandlar till döds.

Det ska erkännas, ibland förgylls ens vardag och man blir riktigt lycklig när man lyckats provocera andra. Eftersom ts inte förklarat sig så har jag det som alternativ teori.

Inget speciellt för min del.
Jag har inga problem med vackra eller rika människor.
Däremot gör högmod dessa människor fula hur vackra de än må vara....
Nöjd med mig själv och mitt liv. Känner mig riktigt utan miljoner kronor.
För mig är riket mer att ha människor runt mig där jag vet att jag inte behöver köpa dem.
De finns där gratis för mig...
Det är rikhet för mig.
Ibland kan jag möta en människa jag ser som ful men som blir vacker då jag lärt känna den.
HÖGMOD är något jag hatar...
Är du högmodigt eller provocerande lagd?
Känner mig rik och vacker....

jag är nog själv endast vacker, knappt de när huden blir så torr på den här tiden på året.
Men vad som dyker upp är tankarna om man har det som du beskrev är en förbannelse istället för välsignelse.
Det låter ganska ynkligt att bara ha saker utan att sakna någon som helst talang egentligen och det kan inte finnas så mycket driv kvar om man står vid sina högsta mål och bara inväntar döden.

Det känns som att du har ett hävdelsebehov?

En sådan som ställer in dig i ledet, har gått på vad samhället sagt åt dig vad meningen med livet är osv.

Känner mig likgiltig som svar på frågan.

Rik på vad? Elektroner är enda värdet snart på pengar om de corrupta bankerna lyckas driva det mot kontantlösa samhället och crazy chip. Du äger endast en illusion, vad folk fortfarande tror är värt något. Det finns i människors huvuden värdet av pengar genom att de tror på system, ännu.

Rikedom är så mycket mera. Bli sjuk, allvarligt sjuk. Då kommer du att blir förvånad över hur lite du tänker på pengar. Är du rik då? Största rikedomen är den som tiger still, hälsan.

Jag känner mig rätt dum. Sitter här och slösar bort typish 20sekunder av mitt liv utan att för mitt liv kunna förstå varför egentligen. Men annars är det rätt chill på det hela taget.

Om jag antar det som TS föreslår så känner jag inget alls. Inget positivt, inget negativt, inget alls.

Dessutom känner jag mig obenägen att svara på frågan eftersom syftet känns oklart.

Vad är syftet, TS? Vad vill du veta? Vart vill du komma?

En mer intressant frågeställning som väcks till liv av din ursprungliga fråga är; hur ska jag förmedla till dig hur lite jag bryr mig, utan att det framstår som att jag i själva verket bryr mig?

Jag skulle kunna låta bli att svara, men hur skulle du då få reda på hur lite jag bryr mig? Jag skulle även kunna svara och hävda att jag inte bryr mig, men trots det sitter jag här klockan fyra på natten och skriver ett svar vilket faktiskt ändå tyder på att jag på något plan bryr mig. Så frågan är; bryr jag mig mer än vad jag trodde att jag brydde mig, eller bryr jag mig så lite att jag trots att det kostar mig tid och besvär är beredd att offra detta bara för att låta dig förstå exakt hur lite jag bryr mig? Frågorna är många, svaren så få...

Så för att ändå svara på din fråga; förvirring, jag känner mig förvirrad när jag ska svara på din fråga.

Fascinerande. Jag har inget bra svar på det här, men det fick mig att fundera över mitt eget svar. Varför svarade jag egentligen fastän jag skrev att jag kände mig obenägen att svara? Vad fick mig att ändå göra det? Vilka omedvetna tankeprocesser triggade det? Känner mig rätt säker på att det inte var ens 0.000 ... 0001% drivet av att jag bryr mig om TS hypotetiska framgångar relativt mig. Men vad var det annars? Vad? Vad? Så många frågor och inga svar.