Citat:
Ursprungligen postat av
Draifos
Jovan Rajs ställde naturligtvis till det ordentligt i början, men oavsett hur misstankarna mot Härm och Allgén startade så berodde väl den fortsatta utvecklingen sedan på de här vanliga mekanismerna som tunnelseende, "confirmation bias" och ren feghet. Man lägger all energi på att bekräfta den bild man har, och så lyckas man tillsammans bygga upp en komplicerad historia, ungefär som i "Kejsarens nya kläder":
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kejsarens_nya_kl%C3%A4der
Det blir svårare och svårare att backa, och till slut har man målat in sig i ett hörn. Vi har sett samma sak hända flera gånger, senast i t.ex. Quick- och Kalamarksfallet.
"confirmation bias" kan ju bero på att man inte känner igen det man ev. ser, för att företeelsen är obekant i något avseende.
Man skulle väl lika gärna kunna argumentera att: öh, men korgossar är väl van att få det uppkört?!?
Förekom det på rättsläkarstationen att rättsläkarna gick ut på brottsplatser? Om så var fanns det någon rutin för hur man då gjorde, praxis för dokumentation... etc? Avvek Härm i något avseende från det i såfall?
Orsaken till att jag frågar är att det på exempelvis da Costa bloggen framställs som så extrem duktighet att man kan få intryck att åtgärden var apart på något vis (om superlativen delvis har en ursäktande innebörd) . Jag kan ha viss förståelse att de (rättsläkare som yrkesgrupp överlag) skulle vilja se brottsplatsen, och samtidigt begripa att exempelvis polis blir misstänksam om föremål dyker upp efter brottsplatsundersökningen är avslutad (sådana märkligheter kanske beror på hur och när fallen tilldelas viss rättsläkare, folk kanske ligger veckor i kylrum innan de hamnar hos någon och då är väl såklart brottsplatsundersökning i regel redan avklarat)?