Varför är alla bilar likadana

Jag håller med, men vad hindrar egentligen biltillverka att bygga sådana här bilar, eller bilar med helt andra former?
Jag tror att det är så enkelt att lagarna kräver det, med fria händer så skulle vi se större variation i trafiken.
Även om mode/likriktning är ett problem för alla branscher förstås

Man ser ju många dyra bilar ute som ser ut som vilken Toyota som helst, så marknad för det borde finnas, och då menar jag köpstarka kunder.

Jo, men precis som Dr Tinnitus sa tidigare så hade bilarna samma grundkaross i flera år, även om det yttre ändrades till synes ganska mycket. Jämför med en skyltdocka, samma docka men olika kläder, på samma sätt byttes skärmar, dörrarnas utsida, grill, motorhuv baklucka och andra "yttre" delar för varje år, medan grundkonceptet var identiskt. Titta t.ex. på Chevrolet 55-56-57, detta är i princip samma bil i olika kläder.

Lägg även till att bilarna måste vara krocksäkra också, framförallt mot oskyddade fotgängare man kan tänkas köra på. Det vill säga, kängrustaket och utstickande "design-saker" är big no-no.

Det var så i USA ja. Men det berodde ju på att bilismen formligen exploderade & man hade god ekonomi i USA. Bilen betydde mer för folk då. Att hacka runt i en Chevrolet -53 var inte så hett när 1958 års modeller stod där & glänste i bilhallarna.

Jag tänkte mer på Europa. Man tvingades ta fram billiga små folkbilar. Många märken fanns & de hade olika idéer & riktningar. Märkenas nisch & prägel sattes nog till viss del under 50-talet.

Topplistan i Sverige 1954:
1 Volvo
2 Ford (UK)
3 Volkswagen
4 Opel
5 Austin
6 FIAT
7 Standard
8 IFA
9 Vauxhall
10 Saab

Det såldes ca 80 olika märken. IFA var visserligen likadan som DKW. 1955 tog DKW istället plats på listan. 1955 kom även tyska Ford in på listan, det var väl Taunus 12M då. 1955 kom även Mercedes in på listan då folk fick det bättre ställt.

Jag sålde min svensksålda fyrdörrars Chevelle-65 med raksexa och 12 000 mil på mätaren för fyra år sedan på grund av platsbrist. Precis som du säger så sparas tyvärr inte den sortens bilar, alla ska ha cabbar eller HT med bigblock.

Ett fåtal entusiaster med fet plånbok räcker inte. Vem är intresserad av att köpa en uppdaterad 60-talsbil som har en prislapp som en Ferrari? Det fåtal som har både pengar och intresse för sådant låter sådana som t.ex. Chip Foose bygga en bil efter deras önskemål.

I Europa gjordes mindre förändringar än i USA. Ta bästsäljaren Volvo PV som exempel, där ändrades inte särskilt mycket under de 20 år den tillverkades. Det mesta som byttes ut var kromdetaljer och någon baklykta, annars var det mesta sig likt år efter år

Precis så är det. Det var likadant förr. Läser man exempelvis nybilstester i gamla biltidningar så kan skribenten klaga över att modellen är alltför lik andra bilar. Att man knappt kan urskilja den från andra. Som att Ford Fiesta skulle vara en kopia av FIAT 127. Eller att Datsun Bluebird bara är ett plagiat på Opel Ascona. Detta trots att man som grabb på den tiden lätt kunde peka ut en Fiesta eller en Bluebird.

Jag var med farsan på bilträff i somras. Där var en Ford Fiesta Mk2, alltså från sent 80-tal. Otroligt nog frågade han om det är en sådan som morsan kör trots att hon har en Mk4 från 2000! Skillnaden kan tyckas enorm men om man slutade bry sig om bilar ungefär när Jaguar E-Type & Dodge Dart slutade tillverkas, ja då ter sig allt som likadant & tio år liksom glider ihop.

Så rik behöver man kanske inte vara, jag tänker mer på mercedes/audi/bmw köpare.
Det är ju bara design vi pratar egentligen, priset på bilen behöver ju inte bli högre för det.

Sådan brist på fantasi kan de väl inte ha, det är inte det som är problemet.
Som frange säger så är krockskydd, och diverse andra regler/lagar som ställer till det.

Nu är det inte säkert att någon skulle köpa en uppdaterad 60-tals bil, även om den kostade som en bättre mercedes/bmw/eller liknande iof, det är inte det jag säger.

Jag menar att 50-talet nog till stor del var den tid då många märken fick sina första bästsäljare & därmed hittade sin nisch som de skulle bygga vidare på under lång tid framöver. Liksom för Volvo med PV & Amazon så gjorde ju 203 & 403 att Peugeot hamnade i samma bilklass. Detta satte märkets inriktning framöver. Jämför med Renault 4CV & Dauphine. Eller Citroën som idag är samma koncern som Peugeot. Simca körde jänke-design. Modellerna i Paris-trafiken 1957 måste ju onekligen ha skiljt sig rätt mycket från varandra. Lägg till Panhard så fattar man varför vissa märken gått i graven.

Vad står Peugeot för idag? Det kan man undra. Man är en gigant som försöker vara i alla klasser. Precis som Volvo med PV & Amazon så blev man ju en gigant just för att den nischen man satsade på då med 203 & 403 gjorde märket till en gigant. Detta medan Panhard....ja jag vettefan vad de sysslade med egentligen.

Droskförarna skulle säkert kunna köra vidare med Cheva Caprice eller Peugeot 504 i tjugo år till. Snuten kan nog tänka sig Ford LTD Crown Victoria. Bönderna vore säkert intresserade av Renault 4 som slit & släng kärra eller Peugeot 504 Pickup som laståsna. Men privatpersoner är ju inte intresserade av sådana här bilar. 504 gick knappt att sälja till annat än taxi-chafförer i Argentina på slutet. Tom i Nigeria tyckte folk att den var löjligt gammalmodig på slutet. Det vällde ju in begagnade bilar från Europa, ofta japanare som Toyota Corolla & Carina. Bilar som var mycket modernare än de gamla skrällena man satte ihop i fabriken. Som Bush Taxi spöar 504 dock Corolla-skiten med hästlängder.

Vad är det nu för gamla häckar taxi-chaffisarna kör i det supermoderna Tokyo? Dom är ju ascoola! Något sånt borde vi ju kunna bygga i Sverige. Volvo 144 som taxi i Stockholm!! Det hade gjort underverk för gatubilden. Gett staden karaktär.

Nja... Sådär säger alla generationer. Och det kommer med åldern när man inte längre känner igen dagens bilar jämfört de man kände igen som ung eller medelålders.

Det är precis som när äldre påstår att all dagens musik är skitmusik eller att all musik idag låter precis likadant.

I Tokyo är väl Toyota Crown den vanliga klassiska taxin?