Olöst försvinnande: Viola Widegren, Helgum (1948-12-05)

Många myrar och tjärnar

Jag har skrivit om blötmyrar tidigare i den här tråden. Nu tänkte jag fördjupa mig något i ämnet. Går man ner sig på en sådan kan man försvinna helt och hållet utan att det syns något på ytan.

I början av december borde dessa emellertid ha börjat frysa till i dessa trakter och varit säkrare. Allt beror ju givetvis på hur temperaturen varit under senhösten. Det är inte så lätt att få fram uppgifter om vädret men vintern 1948-49 var snöfattig i hela Sverige och det var tydligen inte heller speciellt kallt. De uppgifter jag hittat tyder på att det var blidväder i stort sett hela vintern.

Försvinna i skogen-teorin har framförts mer än en gång i tråden och jag har själv skrivit att om en person försvinner men blir kvar i skogen brukar det så småningom hittas spår, delar av skor, klädesplagg etc. Men om personen råkat förvilla sig ut på en myr kan alltså alla spår försvinna.

I närheten av Viola Widgrens hem finns det ett flertal, både mindre och större, myrar och också tjärnar. Om det stämmer att det varit mildväder under hösten kan myrarna och tjärnarna ha varit riktigt farliga även i december. När Viola försvann var det ju fortfarande barmark och inte så kallt heller så om hon sprungit ut i skogen och varit oaktsam kan det ha varit fullt tillräckligt om hon tagit ett par steg för mycket ut i det blöta. Då hade hon kunnat sitta fast i något som är som rena kvicksanden och sakta sjunkit.

Det finns ingen anledning att bråka om den här saken. Av någon anledning tycks du inte vilja förstå vad du själv skrivit och vad jag har kommenterat. Kan vi inte lämna den här saken bakom oss nu? Jag håller ju med dig om att den sexuella läggningen förmodligen inte betyder något för försvinnandet.

Lite om vad som skrivits om Viola Widegren och eventuella män:

Klas Kohlström i Nordisk Kriminalkrönika 2000:
I så gott som all press gjordes Viola från allra första dagen till en spröd och blyg skogsblomma, ett nunnelikt väsen som aldrig ens i förstulenhet blickat åt en pojke. Graden kan variera, men alla fäder vakar höklikt över just döttrars leverne.

Månne var Widegren en smula väl manisk, men det är inte särskilt långsökt att sätta minst lika stor tilltro till familjens omdöme, som till alla de vittnesuppgifter vilka målade upp Violas alla snövita dygder. Widegren visade att flera brev var svar på sådana, i vilka Viola både sagt sig svärma för ”de tjusiga läkarna”, visat sitt intresse för en viss ung, manlig patient samt sagt sig hysa romantiska tankar om att ”rymma till främmande land”. Viola var enligt föräldrarna dessutom en smula bortskämd.

Carl Olof Bernhardsson i Brottets Krönika:
Hurkos började ”seansen” i Widegrens kök och där satt han länge djupt nerböjd och trummade med fingrarna på en bordsskiva. Han frågade och frågade, tänkte dessemellan, och väckte stor förundran när han strödde omkring sig en del ”småsyner” som att Viola varit förtjust i en läkare, eller att hon hade ett operationsärr över magen.

Carl Widegren i artikeln Mina Lidandes År:
Violas bästa väninna, Inga-Maj Persson, numera gift Wallin, berättade för Lönnestrand att hon och Viola planlagt en rymning. Var det då så otänkbart att Viola rymde? När jag påpekade att hon kunde haft herrsällskap som hjälpt henne, svarades det av en polisman: Fantastiskt, det var ju en sådan fin flicka.

Ingmar Norlén i Nordens Mata Hari:
I hemlighet svärmade Viola på tonårsflickors vis för äldre och mognare män. Hon var förtjust i en utländsk läkare. Dessa känslor höll hon för sig själv med undantag av en väninna som hon lättade sitt hjärta för. I ett brev till denna flicka beskrev hon läkaren som "gullig", men det är tveksamt om han hade en aning om hennes känslor. Till en tidning sade en av de jämnåriga arbetskamraterna:

Viola är både barnslig och inte barnslig. Hon är blyg för pojkar och springer nästan ifrån dem, men hon vill helst vara här i stan.

När polisen öppnade en kappsäck i hennes rum fann man att den var full av brev från personer, mest män, från många länder. Var hon inte så oskyldig ändå? Fanns mördaren bland dessa män? Hade hon av misstag träffat en farlig våldsman, kanske en sexförbrytare?

Knappast. Korrespondensen visade sig vara mycket oskyldig. Viola hade nämligen anmält sig till en brevklubb för att få brevvänner, detta för att få träning i att skriva engelska.

Expressen 10 juli 1949:
Har Viola Widegren, den försvunna Helgumflickan, rymt utomlands med en brevbekant? Flickan förde - enligt vad som nu förekommit - en omfattande korrespondens med utlänningar, och mottog varje vecka flera brev från olika hörn av världen. Tänkbart är att hon lockats ut av någon av dessa brevbekantskaper och att hon rymt utomlands. Men vart?

————

Viola hade under sitt arbete som sjukhusbiträde kommit in i en del fördomsfria kretsar i Sollefteå. Hon hade kontakt med ett gäng, som snarast kan betecknas som en ungdomsliga. Hennes kontakter med denna är dock ännu höljda i visst dunkel.
Enligt vissa uppgifter hade hon på sista tiden före sitt försvinnande blivit mera utåtriktad än dittills. Bland annat hade hon börjat sällskapa med män.

De av hennes kamrater som såg henne omedelbart innan hon reste hem den 5 december kunde inte tro att hon hade några tankar på självmord.

Ja det är en mycket svår rackare. Säkerligen utkommen i en mycket liten upplaga. Inte ens de stora förlagen på den här tiden tryckte stora upplagor som vi har numera.

Förlaget Futura Press kan mycket väl ha varit som så att han utgav boken på eget förlag. Upplagan kanske var på 500 ex. max? Under alla år så har jag enbart påträffat boken två gånger. En gång på ett antikvariat 1970 och ytterligare en gång på en loppis under 1990-talet.

Det anges ingen ålder på denne journalist men han var säkerligen en yngre man.

På sidan 38 återfinns mera precis efter dessa fem väninnors uttalande:

"Vad har nu Violas föräldrar för åsikt om sin dotter när det gäller ett sådant spörsmål? Senare kommer vi till Widegrens övertygelse att något herrsällskap hjälpt Viola att rymma, men dessförinnan ställer vi en mera allmän fråga. Enligt en uppgift skulle Viola ha sagt till en av sina fastrar att "sånt bara är larv".

En ung man som skjutsat Viola från Sollefteå hösten innan hon försvann förklarar att "hon sa ingenting under bilturen. Hon var väldigt blyg. Jag tog henne inte mer än 13, på sin höjd 14 år".

Var Viola sen av sig när det gällde sexuella ting? Var hon blyg, barnslig och skygg? Widegren svarar: "Jag tror inte hon var skyggare än andra flickor."

På sidorna 39-40 framkommer det, enligt Lönnerstrand, att Viola blev utsatt för ett våldtäktsförsök under hösten 1946. Mannen ifråga skulle ha varit någon hon kände väl.

Kriminella i trakterna runt Sollefteå


Den här uppgiften har jag sett i tråden vid ett par tillfällen men den har aldrig utvecklats ytterligare. Kanske för att det inte fanns någon större substans i de uppgifterna? Sollefteå var och är fortfarande en liten trött stad. En gång i tiden sa man skämtsamt: "Sollefteå är ingen stad utan ett skidspår mellan två regementen."

Sollefteås folkmängd var vid denna tid ungefär densamma som nu. 7000-8000 invånare. Det är klart att det lär ha funnits mer eller mindre kriminella gäng i stan även vid denna tid, men jag tror nog att det dessa var rätt harmlösa i jämförelse.

Däremot fanns strax utanför Sollefteå Statens skol- och yrkeshem Vemyra - som det hette då - där unga män som fått sin första punkt i ett kriminellt CV placerades. Genom åren har det varit många intagna där. Det förekom ofta rymningar - med bilstölder som följd - som det brukade rapporteras om i lokalpressen. Om det varit en rymning i början av december 1948 borde det ju ha varit känt av polisen och också om eventuella rymmare kunde anses vara farliga.

Vemyra finns fortfarande kvar men är sedan några år ett behandlingshem för unga kvinnor med en psykisk ohälsoproblematik.

[quote=Skaraborg2|59184835]J
En ung man som skjutsat Viola från Sollefteå hösten innan hon försvann förklarar att "hon sa ingenting under bilturen. Hon var väldigt blyg. Jag tog henne inte mer än 13, på sin höjd 14 år".

På sidorna 39-40 framkommer det, enligt Lönnerstrand, att Viola blev utsatt för ett våldtäktsförsök under hösten 1946. Mannen ifråga skulle ha varit någon hon kände väl.[/QUOTE]

Jag skulle tro att du hade skrivit det om det framgick att Viola liftade med den unge mannen? Förmodligen var det någon som hon kände som hon åkte med, eller?

Om hon varit utsatt för ett våldtäktsförsök vore det lätt att förstå om hon inte vågade lifta. Men om hon förtvivlad och rädd befann sig ute på vägen den där kvällen/natten kan hon ju ha åkt med trots det om en bil stannat. Kanske framför allt om bilen skulle till Sollefteå. Påminner mig också en uppgift om att någon skulle ha hört rop på hjälp utanför det hus där hon bodde i Sollefteå natten mellan söndag och måndag.

Står ingenting om att hon skulle ha liftat. Kan ha varit en man som hon kände sedan tidigare. Det står dock inget om detta heller.

Visst kan möjligheten ha funnits att hon åkte med någon som t. ex. skulle till Sollefteå men jag tror inte på den teorin. Hon lämnade både handväska och hatt i föräldrahemmet. En herr- och damhatt var väldigt viktiga och hade 1948 en helt annan betydelse än idag.

[quote=Raven666|59185040] Är det det vittnesmål om kvinnoskrik, ljudet av en bildörr som stängs och ljudet av en motor som ska ha hörts i Sollefteå samma natt som Viola försvann du tänker på?

Det nämns endast i Expressens artikel vad känner till. I anslutning till just den artikeln så nämns också fyra olika huvudteorier om Violas försvinnande.

Om du menar i Lönnerstrands bok så har jag inte kunnat hitta dessa uppgifter.

Däremot upptäckte jag en annan sak gällande "Midnattsmannen" som omnämns på sidorna 72-73.

Enligt Lönnerstrand så var det bara rykten att en man kl. 00.30 beger sig med hastiga steg mot Widegrens tomt. Detta rykte skulle ha uppstått i samband med att Rinaldo Edlund såg en man på landsvägen samma klockslag utanför Söderbergs tomt.

Det är viktigt att citeringen blir rätt. Här är det en fråga du ställer till Raven666 ser jag nu.

Sture Lönnerstrand var väl egentligen science fiction/fantasy-författare. Han skrev också diktsamlingen Den oupphörliga (incestrala) blodsymfonien.

Han var ju snabbt ute med att skriva boken om Viola. Han såg säkert en möjlighet att tjäna stora pengar på boken. Men han har ju gjort intervjuer med personer som hade anknytning till Viola.

Jag citerade egentligen rätt, men Raven666 hade citerat dig fel och då blev det så här.