Citat:
Ursprungligen postat av
Honey.B.Blue
Dvs, DU behöver guden men alla behöver inte guden, framförallt finns inte den gud som behöver DIG eller öht kallar. Din VILJA är däremot predominant och skapar planer
Jag är buddhist, jag varken behöver eller har Gud. Vilja är exakt vad buddhister tror på. Tanke formas till ord, ord formas till rutin, rutin till karaktärsdrag. Också kallat karma.
Hur skulle du ställa dig inför påståendet att tanken själv genom kollektiv karma kan uppfattas som Gud? Vad är det som upplever tid om inte en form av Gud?
Det finns en aspekt av vetenskapens värld som är totalt blank: Varför och hur finns universum? Vad är det ens för något?
Vetenskap: Att mäta vad som var före big bang vore som att mäta vad är söder om sydpolen. Materia är bunden energi som utlöstes från intet ut till ett intet.
Vedas: Ren medvetande-energi upptäckte och utforskade sig själv genom olika tankemanifestationer, något man kan uppleva i Samadhi. En verklighet kan inte existera utan den medvetna upplevelsen av tid. Om allt var ett medvetande, skulle då inte fabrikationer naturligt uppstå ur dess ignorans? Formationer av fabrikationerna, medvetna kopplingar till formationerna där känslor uppstår, därför kan vi bygga universum som vi vill nu, medvetna kopplingar som skapar formationer med känslor.