Är inte filosofi en rätt så värdelös vetenskap då den inte kan appliceras?

Har tänkt på detta ett bra tag nu. Filosofin studerar allt omkring oss i oändlighet men verkar aldrig nå till någon sorts slutsats som kan appliceras i verkligheten.

Psykologin föddes ju genom filosofin av folk som var trötta på att diskutera och tänka utan att komma fram till något som kunde appliceras i praktiken. Är filosofi en värdelös och utdöende vetenskap? Kan det ens kallas vetenskap då den aldrig leder fram till en slutsats eller handling?

Utdöende kommer det inte bli.
Så länge ''vi inte vet'' vad som är vad så kommer det finnas.

Jag tycker att filosofin, om den ska komma till sin fulla rätt, på många sätt kan komma att betraktas som bildning, vilket på Wikipedia beskrivs såhär:

Bildning är den utveckling av personligheten och odling av själsliga förmågor och förhållningssätt som anses följa av högre studier och förkovran i viss litteratur. En bildad person är inte enbart allmänbildad eller utbildad, utan även kultiverad (ungefär själsodlad, människodanad) och civiliserad.

---

Bildningideal anses leda till ökat studiekritiskt förhållningssätt och analytisk förmåga och motverka en alltför snäv specialisering. En beskrivning i nutida terminologi säger att bildning är motsatsen till utbildning, där utbildningens mål är en bestämd och begränsad yrkeskompetens, medan bildning syftar till att omvandla hela människan, dess inre förmåga, insikter, moraliska och etiska uppfattning, också känt som personlighetsutveckling.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bildning

På så vis är inte syftet med filosofin nödvändigtvis att vara så vetenskaplig som möjlig (även om man kan filosofera på det viset också), utan att hela förkovringen kan fungera som ett komplement till vårt vetenskapliga och pragmatiska synsätt; något som odlar våra mer mänskliga, fritt uttrycksfulla, konstnärliga, litterära, poetiska och abstrakta sidor.

Har man svårt för, eller är ointresserad av, det rent abstrakta måste man inte heller läsa former av metafysik, epistemologi eller ontologi som till synes saknar konkreta tillämpningar, på samma sätt som t.ex. en helt praktiskt lagd ingenjör inte behöver bekymra sig mer än nödvändigt över att bevisa matematiska teorem och förstå dem mer på djupet, så länge denne vet hur man tillämpar alla formler som är nödvändiga i ämbetet. För vissa är filosofi ett mänskligt behov, på samma sätt som teknologi, resor eller infrastruktur är ett mänskligt behov för andra och varje individ är sitt eget venndiagram av sådana upplevda behov.

Tycker att du har fel. När någon gren av filosofin börjar ta form så att det kan stå på egna ben, så blir det egen vetenskap. Gäller t ex även om fysik. Doktorerar man på universitet inom naturvetenskap så blir man filosofie doktor (fil dr), och detta just pga sådana historiska band. När t ex Isac Newton verkade så kallades hans område inte för fysik, utan för naturfilosofi.

Ett av de nyare områdena som har knoppat av på detta sätt är formell logik, som ju har en viss betydelse för bl a datorer och programmering.

En sak som filosofi generellt är bra på är att ifrågasätta gamla invanda tankemönster och sånt som kan anses självklart. Och det i sig är ju inte en dålig start även i mogna vetenskaper. Hur är det egentligen med t ex den moderna fysiken och att vi nu nästan har förklaringen på allting och hur allt har uppkommit ur ingenting? Jag är själv fysiker och klart fascinerad av teorierna, men utan lite mer filosofisk eftertanke finns det ju en klar risk för hybris, till nackdel för vetenskapen.

Nu är mitt fokus på vetenskap och ffa fysik. Men filosofi är ju inte mindre viktig inom t ex socialvetenskap och humaniora. Vad är t ex ett människoliv värt egentligen? Abort? Dödshjälp? Plågsamma djurförsök?

Filosofi ger sällan entydiga svar, men den ställer frågorna, och lyfter fram olika sätt som man kan tänka om dem på ett konsekvent sätt. Kan vara bra för t ex lagstiftning.

Alla vetenskaper har fötts ur filosofiskt tänkande. Vetenskaperna är applikationer härledda ur filosofin m a o
Sen har vetenskaperna börjat gå av egen kraft.

Filosofiska Ideer styr mycket i världen. Ex. Den marxismen filosofin fick många applikationer. Eller hur?

Tar man bort filosofin minskar man möjlighet till omprövningar av nuvarande vetenskaperna och möjligheterna att utveckla nya tankesätt och vetenskaper.
Sparkar undan den pall man står på, sågar av den gren....
Men just idag i Sverige ligger filosofin i träda. I väntan på??

Filosofi är troligen ett jävligt bra förspel till vetenskap eller bihang förutsatt att det är filo of sophia; jakten på kunskap; och inte att skapa massa överdrivet krångliga logiska teorem för att låta djup och intellektuell.

Det viktigaste med filosofi är kanske inte att komma fram till slutgiltiga slutsatser,
utan att träna sig på att resonera och att undersöka tankeprocessen.

Den skickligheten kan sedan vara till nytta i precis vad som helst.

Vadan detta fokus på praktiska tillämpningar? Jag ser det hela totalt omvänt: Vi filosoferar inte för att bygga ett nyttomaximerat, effektivt samhälle, utan vi bygger ett nyttomaximerat, effektivt samhälle för att kunna filosofera, för att kunna leva och bejaka det inneboende värdet i äventyrlighet, i upptäckarglädjen i att utforska världen och oss själva, eller att ifrågasätta om det är mödan värt att göra sådant vi annars gör per automatik; ja, att fundera över till vilken existentiell, filosofisk nytta vi åtar oss allt detta ständiga jäktande och arbete som vi åtar oss under solen.

Varför läsa Dante eller Cicero, varför studera svarta hål, varför blicka ut i kosmos efter jordliknande planeter, varför skapa film och konst eller musik eller konstruera estetisk arkitektur?

Jag såg en gång en diskussion om gränsen för mänskligt vetande där matematikern Gregory Chaitin upprört sa till astrofysikern Mario Livio, efter att Gödels ofullständighetssatser och matematikens fundament kommit på tal, samt fysikens fortsatta framåtskridande trots denna matematisk-filosofiska ostadighet, att (ni får ursäkta att jag parafraserar det hela och tar det från minnet) "Du bryr dig inte om detta för att du är en fysiker! Vi matematiker bryr oss! Om vi inte kan lösa ett problem så ska vi alltså övertala oss om att det inte är viktigt (...) Om du är intresserad av tänkande är detta ett problem, men inte om du enbart är intresserad av att göra transistorer och tjäna miljontals dollar. Vem bryr sig om teknologi?" varpå astrofysikern försvarar sig med att han är en teoretisk fysiker som är intresserad av universums ursprung och inte har den blekaste aning om hur man gör transistorer, varpå matematikern säger att han är ursäktad.

Hela dialogen finner jag extremt träffsäker! Här är samtalet i sin helhet, vari fler debattörer tar plats: The Limits of Understanding

Filosofins varande och icke-varande vilar på precis samma fundament som mycket annan form av grundforskning eller kreativt skapande, vill jag mena. I det inneboende värdet i aktiviteten. Eventuell fallfrukt är sekundär.

Citat:

Ursprungligen postat av Frigjord

Hela dialogen finner jag extremt träffsäker! Här är samtalet i sin helhet, vari fler debattörer tar plats: The Limits of Understanding

Tack.

Den är inte tänkt som sådan, utan att framdriva en förändring i en själv.

Filosofi brukade handla om att hjälpa människor i deras dagliga liv, att övervinna rädslan för döden, hitta en lämplig väg att följa, hur man handskades med omöjliga människor, hur man underhåller en värdighet. Sen blev det så småningom så abstrakt och så avskilt från det dagliga livet att bara en handfull doktorander bryr sig längre om det. Det enda som inte kan förnekas är att vi alla måste dö. Filosofi handlar inte längre om detta. Det handlar om pseudointellektuella problem. Det har blivit så tekniskt. Men det är vad så mycket av det akademiska livet är dessa dagar.

Stoikerna och filosofer upp till Nietzsche försökte förenkla istället för att i onödan komplicera det. De försökte inte imponera på dig med sin blommiga eller höga retorik, med skicklighet av deras resonemang, utan de försöker hjälpa dig att leva ditt liv.

Som ett enkelt exempel, så tar jag Senecas råd till hjärtat: jag tänker ofta på min dödlighet, aktivt inbilla slutet av mitt liv, och hur jag kommer att acceptera det. Detta är inte sjukligt utan ett sätt att göra så att en person uppskattar varje ögonblick i livet och inte har en sådan usel fruktan för döden som gör att människor vägrar att tänka på det. Det är en stor inverkan Seneca har haft på mitt dagliga liv och jag skulle vara mycket fattigare utan den.

Ja det stämmer att filosofi sällan leder till insikt vi kan agera på. Men ibland gör den det. Det tydligaste exemplet jag vet och som ligger närmast mitt eget hjärta är Nicklas Boströms kondensering av domedags argumentet. Han förklarar det bäst själv här:

http://www.anthropic-principle.com/?...msday_argument

Värdet av filosof är annars, enligt min mening, att den liksom lantmätare sätter pinnar i marken under sommaren så att snöplogar kan hitta vägen när det blir vinter. Filosofi är lantmätarna i vetenskapens utmark; det dimmiga område som varken är tro eller vetenskap.

Här är det väldigt passande att citera Albert Einstein: "The most beautiful thing we can experience is the mysterious. It is the source of all true art and science."

Kan faktiskt citera honom igen: "Logic will get you from A to B. Imagination will take you everywhere."

Filosofi är inte värdelöst, det spelar ingen roll om man kommer fram till slutsatser eller inte. Einstein var själv en fysiker på extremt hög nivå men hävdade att filosofi är viktigare då den sortens tänkande är grunden till vetenskapen. Man behöver filosofera lite för att komma fram till sanningen i form av vetenskapliga slutsatser, den sortens nyfikenhet är avgörande.