Citat:
Ursprungligen postat av
xprnc
Hur intog ni det och mådde ni illa? Verkar vara ett återkommande problem och det är ju något av en megados ni fick i er haha. Kan du inte berätta lite mer om trippen, eller om du skrivit en tripprapport kanske.
Ja jag vill minnas att vi båda mådde illa, jag spydde inte men min vän gjorde det dock (vad jag minns). Vi intog det oralt.
Vi var båda spända på att testa meskalin, jag och min vän har trippat väldigt mycket tillsammans, ända sedan mitten av tonåren, och vi har alltid trivts i varandras sällskap i trippat tillstånd. En utav de få jag kan trippa tillsammans med och fortfarande kunna slappna av.
Minns inte hur lång tid det tog innan trippen drog igång, men ca 1 timma kan jag tänka mig. Ganska snart blev trippen helt okontrollerbar. Ingen av oss förstod hur man bytte musik på spotify, och i säkert en timma tvingades vi lyssna på en massa dåliga coverband till Pink Floyd, innan jag i ett ögonblick av klarhet lyckades byta till Shpongle. Min tripp bestod av att jag upplevde de mest hemska sakerna som skulle kunna hända från där jag då befann mig i livet och frammåt, alltså jag tvingades uppleva varenda möjligt mardrömsscenario som mitt liv hade möjlighet att "bjuda" mig på. Det var fruktansvärt. Under peaken minns jag att min vän pinkade ner sig. Han var jävligt väck, och jag försökte lugna honom bäst jag kunde och la en handuk åt honom att ligga på istället där han låg och våndades i soffan.
Efter att vi båda trippat i typ 15-16 timmar insåg jag att jag lovat min mor att hjälpa henne klippa gräset. Jag halsade några deciliter whisky och tog ett par tramadol och åkte sen till min ömma moder och brottades med gräsklipparen någon timme. Trippen hade inte lagt sig helt förräns efter säkert ett dygn.
Jag och min vän brukar ofta prata igenom tripparna efteråt, men inte denna gången, den hade varit så traumatisk för oss båda två.
Flera månader senare pratade vi igenom den över en spliff, och kom fram till att trippen hade haft samma innebörd för oss båda. Alltså, den hade handlat om alla möjliga mördrömsvändningar livet skulle kunnat ta ifrån den punkt vi då befann oss i, om du förstår.
Ungefär så.
Jag hade dock EN väldigt klar och helt fantastisk upplevelse:
Allt är helt tyst. Jag befinner mig inte alls i soffan i min väns lägenhet längre. Jag är på arktis och svävar helt ljudlöst fram över de öppna isfälten. Solen håller på att gå ner, och himlen skiftar i lila, blått och längst ner mot horisonten i orange och rosa. OTROLIGT fint var det. Men jag tappar höjd, och nedanför har en isbjörn fått syn på mig, och insett att jag kommer nå marken, så han springer efter mig. Jag vaknar dock upp ur min vision innan jag slår i marken. Har aldrig varit så totalt borta från den plats jag befunnit mig på, ens under en tripp, så att jag HELT befunnit mig på en annan plats.
Allt gott!