Citat:
Ursprungligen postat av
TexasSwede
Det där låter som en av mina bästa kompisar. Helt klart överklass.
Han klär sig snyggt men diskret, när jag min förra flickvän besökte honom på hans lantställe var han klädd i en avslappnad linnekostym, såg inte ut att vara något speciellt. Efteråt sa min flickvän att det var nån variant av silke, mycket bekväm och ganska dyr. Typiskt tjejer att ha koll på sådant. :-)
Han hade även japansk konst i vardagsrummet (han har alltid varit lite konstintresserad, gillade att gå på konstmuseer när han kom för att besöka mig här i Texas). Min flickvän hade en Masters i Fine Arts eller nåt (hon var webbdesigner), dessutom mycket intresserad just av japansk konst och identifierade dem som original från 1700-talet...
Men min kompis skröt aldrig om det, nämnde det inte ens när han visade oss runt i huset.
När han köpte huset kallade han det bara "sommarstuga", och eftersom hans föräldrar hade en stuga i närheten så tänkte jag att det väl var nåt liknande, typ 100 kvadratmeter på sin höjd. Nej, det var en herrgård i två våningar, med gästhus och fristående garage (där hans sport-sedan kunde parkeras, nämnet inte märke så han inte kan identifieras så lätt).
Så riktig överklass skryter inte om hur mycket pengar de har, vad deras saker är värda, etc.
Vi har varit kompisar sedan första klass, han brydde sig aldrig att jag var son till en arbetare (busschaufför) eller att jag inte hade en massa pengar. När vi var äldre gick vi ibland ut på helgerna och åt något billigt (Taco Bar på Kungsgatan var ett av våra favoritställen), spelade bort några tior på arkadspel i city (främst racingspel) och kanske hyrde en video som vi kollade på efteråt. Eller gick på bio. Han hade givetvis haft råd att slå på stort, men det fanns ingen anledning till att svina loss på Stureplan, det var inte hans stil.
Jag känner några andra inom överklassen som är likadana, diskreta och inte pretantiösa. Det är beteende som sådant som i mina ögon definerar vad som är överklass, att jämföra med wannabe-brats på Stureplan eller medelklass som försöker låtsas om att de är bättre än vad de är.
Själv skulle jag klassificera mig som övre medelklass idag. Jag tjänar bra. I USA ligger jag i Top 20% om vi räknar bara min lön, Top 5% om vi räknar hushållsinkomsten, min fru tjänar ungefär lika mycket som jag. I Sverige ligger jag i top 1% enligt
http://pejl.svt.se/visualisering/inkomster/var-ar-du/...

Lite så där är det hos "överklass".
Pengar skryter man inte med, ofta sägs det att fint folk inte pratar pengar.
Det är däremot inte riktigt sant, även "överklass" pratar pengar men bara med personer på samma ekonomiska nivå.
Tex affarsmöjligheter, investeringar osv däremot pratar man aldrig om lön.
Nyrika vill gärna imponera på omgivningen och få bekräftelse på att de lyckas.
Bland de med erfarenhet av sådant vet att pengar kan både komma och gå utmed generationer så man ser inte ner på arbetarklassen på samma sätt som medelklassen ibland gör.
Visst vill man ge ungarna de bästa möjligheterna med "fina skolor" osv men det är också individuellt.
Det är oftast på dessa skolor som man skapar sociala koder ungefär på samma sätt som ungarna i Rinkeby lär sig prata likadant och bete sig som den omgivningen man har omkring sig.
Jag själv är uppväxt med en spännande släkthistoria med förgreningar i olika adelssläkter och andra europeiska länder.
Alltid haft konst omkring mig både i barndomshemmet och meddragen till diverse museer som barn.
Historieböcker och liknande var självklart att jag skulle ha som barn men någon statuspryl likt den 8-bitars Nintendo jag ville ha som liten fick jag förtjäna genom att göra sysslor som klippa gräset cykla och köpa tidningen osv för fem kronor per syssla.
Märkeskläder var det inte tal om förens jag var färdigväxt, de håller ofta längre rent praktiskt men som barn växer man ur de innan de slitits ut.
Familjen har pengar men speciellt överdådigt bodde vi inte, något större villa i ort i sthlm med lugnt/bra rykte.
Min syster åkte över till NY som "barnflicka" i gymnasieåldern hos en av våra släktingar nu råkade det vara på Long Island i ett område som heter Hamptons, knappast något vi viste var något"rikemans område" då.
Hon sa att det var ungefär som hemma men hon kunde se Spielbergs segelbåt från huset.
För min del var det tänkt att jag skulle rycka in vilket var väldigt viktigt med släktens militära bakgrund, försökte ta mig ur det men ligger fortfarande i reserven och blir omplacerad då och då utan att ens ha gjort lumpen.
Vi har mark i Härjedalen,Dalarna och Blekinge (skog) vilket jag inte ens kände till som barn.
Hade villa och båt i skärgården (landställe)
Men inte fasiken var man bättre än någon annan
Jag är idag mångmiljonär själv men har trivts lika bra med arbetarklassen som med "överklass".
Både fattiga och de som haft mycket väldigt länge (i många fall förlorat och kommit igen) dömer oftast folk efter vilka de är och inte vad de har.
Det är oftast de som aspirerar på att ta sig högre upp eller vill att det ska se dyrt ut som beter sig dömande.
Ett exempel är invandraren som tar lån för att köpa bmw
Ett annat är överbelånade villa/radhusägaren som förlorar allt om hen förlorar sitt "fina" välbetalda jobb