Jag skulle vilja säga att det är riktigt extremt få svenskar som kallar sig "kristna" som verkligen har en kristen tro. Snarare består den massan av allt från folk som tycker det räcker med att ha blivit döpt och konfirmerad en gång i tiden till såna som bara "tror på nånting" där ett virrvarr av allt från reinkarnation, spöken och onda andar till folk som kan prata med både djur och döda står på kartan.
Kristen i den bemärkelsen som man träffar på i andra mer religiösa länder dvs: har en susning om vad som faktiskt står i bibeln och tror på Jesus som deras personlige frälsare från synd etc, skulle jag säga att det nästan inte finns några alls av i de svenska kyrkorna. Det är inte många som ens läst bibeln från pärm till pärm en enda gång och de flesta verkar ha något slags halvvetenskaplig syn på den, det verkar t.ex rätt vanligt att man anser att de övernaturliga delarna bara ska tolkas lite bildligt sådär för att slippa stå i lika pinsam konflikt med allt vi lärt oss om vår omvärld sedan bibeln skrevs som om man hade tagit den på orden.
Däremot skulle jag inte säga att de icke-troende är direkt "ateister" heller, då ateister i regel är starkt motsatta allt övernaturligt/andligt emedan de icke-religiösa i Sverige allt som oftast ändå springer runt och flummar med kristallhealing när de mår dåligt och ringer spåkärringar när de tappat nycklarna osv.
Agnostisk är antagligen den bästa definitionen på vad merparten av befolkningen egentligen är. Alternativt kanske man kan köra på "lite dumma i huvudet men oftast ändå ganska snälla och hjälpsamma".
Ber om ursäkt om delar av svenskan kanske inte var så nybörjarvänlig