Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Ja det är stabilt och här har Annie Lööf en nyckelroll för hur utvecklingen sker. Om C hetsar M till att helt ta avstånd till SD kommer M att tappa väljare. M har en stor andel väljare som är såväl konservativa som invandringskritiska. Många av dessa väljare var med på Gösta Bohmans tid. Det vet C, men C skulle förlora mer på att M samarbetade med SD. Även SD känner naturligtvis till det här. Nu i helgen har Åkesson pressat Kinberg Batra om hur hon ska ha det. Annie Lööf begriper däremot inte att SD agerar utefter hur de andra först uttalar något. Om Lööf hade knipit käft hade M inte hamnat i den här situationen.
Det ligger i politikens natur att man tvingas välja position. Ungefär som i schack där det inte bara är två spelare utan flera. SD och vänstern har valt att hela tiden vara de som gör sina drag sist efter att de andra har gjort sina. Socialdemokraterna gör sina drag som om de tror att de aldrig kan förlora hur det än går. Vilket visat sig vara ödesdigert. M har arvet efter Reinfeldt och har hamnat i ett svårt läge. Det lilla C har lockat till sig de som verkligen tror på globalism, massinvandring kombinerat med fri företagsamhet och man kan därför hetsa de andra. Liberalerna ligger och lurpassar med säkra drag medan KD inte verkar vara med i spelet längre.
Ödesfrågan är således om M ska samarbeta med SD eller inte. Det avgör om SD ska växa mer och om M ska sjunka. Det är också en fråga om M vill vara i regeringsställning eller inte. Åkesson har däremot varit väldigt tydlig med att SD vill regera. Säger Kinberg Batra nej till Jimmie (vilket jag tror hon gör) så blir SD största parti kanske redan nästa år.
Intressant och sannolik analys.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bellania
Alla pusselbitar torde falla på rätt plats för SD och M, om M byter partiledare före valet 2018!
Det vore därför i högsta grad osannolikt om inte de ansvariga inom M förmå inse hur en konstruktiv, nödvändig och fungerande politisk lösning ordnas inför 2018...
Precis som det inom sossarna fram till 2010 var ultrapolariserat med extrem-kommunistvänstern å ena sidan och pragmatiska konservativa högersossar å andra sidan, finns det inom M extremliberal-massinvandrings-vurmare å ena sidan och konservativa gamla moderater som önskar lag och ordning, starkt försvar, nödvändig men inte svulstig välfärd som också är nationalister på den andra. Sedan FR kom in i bilden har hela Ms toppskikt byts ut eller förvandlats till extremliberal-massinvandrings-vurmare. Jag tror inte att det räcker att byta ut AKB utan det är hela toppen på pyramiden som måste väck. Det skulle vara intressant att få rapporter inifrån möten bland dessa två ytterligheter. Jag skulle misstänka att när SD börjar närma sig S+M i storlek så passeras gränsen för när Ms gräsrötter håller sig på mattan.
Anekdot från vardagen:
I veckan pratade jag med en pensionerad smed, 86 år gammal. Vi hade aldrig träffats tidigare och inom loppet av 10 minuter pratade vi invandringen. Han tillhörde den ursprungliga arbetarklassen som cyklat till jobbet sjuk för att göra rätt för sig. Enligt honom var bästa tiden 50 och 60-talet. Han var inte nådig i sin kritik mot Löfven och tidigare regeringar. "
Precis allt blir sämre överallt." Trots att han och hans fru inte har internet och bor på landet noterade och pratade han om samma saker som vilken upplyst 30-50 årig nationalist som helst.