Jag har blivit knivhuggen av en person som jag var i lag med, född på 60 talet, det som hände var att jag stod och lagade mat, min man kom bakom mig och kramade mig (trodde jag) istället knivade han mig i ljumsken, kände ingen smärta, märkte att det rann något, tittade ner och det bara rann blod. Då vänder jag mig om och frågade "vad gör du?" såg kniven i hans hand, han motade in mig i vardagsrummet, jag satt i hörnet av våran soffa, hade tagit av mig byxorna, för att se vart blodt kom ifrån, då hämtade han en kniv till, "Den här är nog bättre" Sa han till mig och högg mig en gång till över benet, låret, det vart stort, 20 cm, han MISSADE lårartären med någon cm, därför är jag i liv idag. Grannen hörde min vädjan för livet, genom fönstret, och jag skrek inte, men jag gjorde ner mig i ren skräck, både kissade och bajsade på mig. Nåt hände, jag tog fullständig ögonkontakt med han, han frågade "vart ska du" Jag svarade inte, gick bara emot han, hade kunnat bli huggen av hans båda knivar, men styrkan att gå emot honom, vet ej vad den kom ifrån. Väl uten i hallen försöker jag ta tag i handtaget på dörren, kunde inte nå det då han 185 lång och stark som en jävla skogshuggare, då ringde det på dörren, han kom av sig, jag gömde mig i tvättstugan och han gick iväg, efter att han känt på tvättstugedörren. Jag såg att han gick, då vågade jag mig ut. Och plötsligt kom alla grannar ut, det var bara en som vågade ringa på min dörr, hon rädade mitt liv............ Jag har idag PTSD, lever ensam, vaken jämt, eftersom min ångest äter upp mig, och då hände detta 2007.
Ett av mina barn träffade min sk kille, han är sjuk sedan 2010, något hände med honom, efter detta. Min pojk har suttit på rätts psyk i 4 år, nu är han på annat boende. Vi har ingen kontakt, han vill inte och jag förstår honom, han blev jätterädd, han fick vittna i hovrätten, vilket jag tyckte var fel. Han var ju livrädd för mitt ex. VAD vill jag komma med detta, jo, jag är fortfarande rädd, har inte velat ha nån man i mitt liv efter detta, jag överlevde, för jag tog den hjälpen jag behövde. Han hittade mig på kvinnojouren, så jag fick byta stad. Jag har ringt Hitta.se och Eniro, efter förklaring har de tagit bort mig. Jag har bytit namn, för att han inte ska hitta mig, grannarna där jag bor idag, vet allt.
Fick en hjärtinfarkt 2011, jag har ett h-vete, men jag lever. OM Lotta tagit emot hjälpen hade hon garanterat levt idag. Jag hatar inte mitt ex, jag vet vem han är, tycker synd om honom, därför kan jag också se att Martin är likadan, mår piss innom sig själv. Jag har empati även för dessa individer. Men jag skulle aldrig ge mig ilag med en man till. Trots "mordförsök" på mig, fick mitt ex 3 år. Vad är en kvinna värd... Inte ett skit. Han hotade mig i tre år efter att han muckade, tillslut efter hjärtinfarkten fick jag bort en rättegång, jag orkade inte mer. Min advokat hjälpte mig och mitt ex...... trr att han vunnit. Verkar nöjd med det. Men jag mår fortfarande dåligt. Min son hamnade på rättspsyk efter att han såg mig som en demon och gick en mil för att döda mig. NI som hackar på mig, så kan jag bara säga, jag vet. Jag förstår både Lotta och Martin. Och jag vet att folk e falska, de e så rädda för mitt ex att de, medans han satt, pratade skit om honom, men när han kom ut, vände sig alla emot mig. Jag är inte oerfaren och jag kan se och förstå att Martin mår dåligt, som mitt ex. Därför dömer jag inte nån. Man ska vara försiktig med labila människor, man ska ha empati, men man ska passa sig jävligt noga. Mvh Drabbad.