Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Det är inget tankefel överhuvudtaget, utan det är du som helt uppenbart inte förstår vad jag försöker förklara. Jag hänvisar till mina tidigare inlägg i ämnet, och om du ändå inte förstår, då kommer du inte att förstå innan du får lite mer erfarenhet och verklighetsuppfattning.

Ni äcklar mig nästan lika mycket som martin. Korkade snorungar utan respekt, med mundiarré.

Dålig jämförelse. Det hade mer vart som att en gubbe var bästa polare med tre rånare/tjuvar, för att sen tillslut bli rånad av sina ''polare''.
Hon visste vem Martin var, hon tog en risk för sin personliga tillfredsställelse, och denna gången hade hon inte oddsen på sin sida.

Jag ville aldrig bli personlig i tråden men känner att jag måste försvara kvinnor som är eller har varit utsatta för psykisk och/eller psykisk misshandel. Vare sig de eller som i det här fallet Lotta har något medansvar överhuvudtaget. Det hade inte jag heller.

Jag blev kär och levde tillsammans med en man som var sjukligt svartsjuk. Han var inte våldsam men jag begränsades mer och mer för varje år som gick. Så småningom skaffade vi barn. Då började allt att spåra ur. Han började hänga ute i kretsar som missbrukade och föll sen själv in i ett missbruk. Det blev helt enkelt ohållbart att leva med ett litet barn under de omständigheterna. Hade jag varit ensam hade jag nog fortsatt förhållandet men nu handlade det om mitt älskade barn.

Vi separerade något år efter all turbulens och det var då mitt riktiga helvete började.
Det här skedde innan lagen om kvinnofridskränkning men det var det jag var utsatt för även fast jag aldrig blev fysiskt misshandlad. Det var dödshot, påhittade män som jag skulle ha haft ett förhållande med, hot med knivar etc.

Min överlevnadsinstinkt kickade in och jag förstod att jag måste låta honom få fortsätta ha kontroll över mig så att jag med små små steg kunde gå mot frihet. Jag var väldigt noga med att hålla mig lugn och inte göra eller säga något olämpligt för då trodde jag att han skulle göra allvar av sina hot att döda mig.

Min plan om att sakta ta tillbaka kontrollen fungerade men det tog drygt 3 år. Varför jag stod ut och inte sökte skyddat boende under den här tiden var för att jag inte hade någon ork till det. Jag försökte bara överleva dagen. En polisanmälan gjordes av mig under den här tiden då det fanns teknisk bevisning och det ledde till åtal och dom.

I slutet på de här 3 åren rann sinnet av mig och jag knuffade honom och skrek. Då fick jag veta att nu ska du dö och blev inslängd i dörr och hamnade på golvet. Just då dog jag bildligt talat. Jag fick inga fysiska skador men att i några minuter vara helt övertygad att du ska dö sätter så djupa spår i själen att man nog måste vara med om det för att verkligen förstå.

Jag fick till slut hjälp och polis tillkallades men de kom inte. Förklaringen som gavs efteråt var att det var vaktombyte. Jag gick näst följande vardag till polisen för att göra en anmälan. Sedan hände ingenting.

Det gick ca fyra månader innan jag blev kontaktad av polisen. Då fick jag veta att de håller på att förbereda ett åtal då han begått andra brott. Polisen undrade om jag ville fullfölja min anmälan. Jag sa att jag skulle tänka på det men var vid det här laget skitförbannad på polisens hantering av min anmälan.

Jag ringde upp min baneman och sa krasst att ska vi göra en deal. Om jag inte fullföljer min anmälan lovar du då att lämna mig i fred. Jag höll inte fast vid polisanmälan och det blev lugnare. Det hade för all del blivit lugnare det sista året och det tog jag med i beräkningen när jag chansade på en deal istället för en polisanmälan.

Så hur vi som har varit eller är utsatta tänker är det nog ingen som kan förstå. Lotta gjorde nog sina beräkningar på hur hon bäst skulle hantera sin situation. Det lyckades inte i hennes fall men vi har något att lära och hon var lika lite medansvarig precis som jag.

Tack för att du delade med dig av din verklighet. Det är himla enkelt att sitta bakom ett tangentbord och tycka

Verkligheten är en helt annan sak.

Hur gammal är "barn" ?
I högstadiet, 13-15 år, var han allt annat än osynlig. Han var högljudd, bråkiig, ilsk, fick utbrott.

Jag har studerat filen med gamla domar från 2001 och framåt. Redan då, 2001, förekom Martin Jonsson för övrigt med tre avsnitt i belastningsregistret. År 2005 var han uppe i sex avsnitt. Filen är utlagd den 25/10 kl 13:35 av SkitArgDuva, om någon vill hitta den lätt (se inlägg 5178, s. 432). Det jag reagerade på var att hans advokat i samband med att MJ åtalades och dömdes för den grova misshandeln i Fagersta 2004 (domen föll 2005) hette Krister Jansson. Det var den misshandeln som ledde till att offret så småningom dog. Är det samma advokat som varit offentlig försvarare åt honom den här gången? I sådana fall har han arbetat som försvarare åt MJ i minst 11 år. Inte undra på att han ser trött ut på teckningen från tingsrätten.

Det vore intressant att få läsa mer om vad ni som har lite erfarenhet av det här med domstolsarbete tror om fortsättningen i fallet. Det är väl inte omöjligt att försvaret vill överklaga. Med tanke på att jag läst analyser som går ut på att domen är ovanlig, undrar jag också om det här kan bli ett fall för Högsta domstolen. Vad tror ni som är insatta i sånt här?

Hovrätten blir det i alla fall, han har inget att förlora då han redan fått lagenssträngaste. HD kan det aldrig bli eftersom det inte finns något som skulle kunna bli vägledande i det här målet/prejudicerande utifrån vad jag kan se.

Därav anser jag fortfarande att det är 2 offer här. Amen!!!!!!!!!!!!!