Citat:
Nu när en del har fått spy ut sitt negativa innehåll så kanske vi kan återgå till diskussionen igen.
(När det gäller postare som "newbiecraker" är han/hon mest sur för att jag rättade vederbörande som gjorde sig bred och tyckte att det var "urbota korkat" att inte förstå att fertilitetskliniker lever på 41-åriga kvinnor. Vilket de naturligtvis inte gör med de åldersgränser för IVF vi har.
Men det var kul att reta någon som trampade i klaveret😉
Alla vuxna människor i vårt land har ett fritt val vem man vill umgås med. Så säger lagen och så ska det vara. Om man far illa av någon ska man ha rätt och möjlighet att avsluta och gå.
Det hade även Lotta. Hon var vuxen, hade inga band iform av gemensamma barn, boende eller ekonomi tillsammans med Martin. Hon valde Martins umgänge för att hon ville det och var i sin fulla rätt att välja.
Det väcker alltid obehagskänslor när någon tycker att kvinnor inte rår för sitt beteende, inte har ansvar för sina val - för att en man påverkat dem. Vilket framställer kvinnan som ett mähä där det egentligen är mannen som styr.
Kvinnor liksom män är individer där alla är olika, men kvinnor är inte mindre förnuftiga, mindre smarta - eller mindre ansvariga - än män.
Vi har en historik där kvinnor inte haft fria val, ingen rösträtt och inget större världsligt ansvar.
Ska vi verkligen gå tillbaka dit, genom att framställa en kvinna som valde fel, som utan ansvar?
Och återigen utsee mannen som den som ensam fattade beslut att de skulle ha en relation?
Visst hon skickade sms och ville planera en framtid tillsammans med honom - men egentligen "valde hon inte själv" - för han påverkade henne att välja?? Fick henne på något märkligt vis att - visserligen själv - men utan att det var hennes val eller önskan - boka träffar och umgänge?
Hur ska vi kunna tala om för våra döttrar att de ska vara självständiga och fatta egna beslut - om vi samtidigt så lätt kan förklara dem utan ansvar? Hur ska vi kunna få en kvinna att ta ansvar för att avsluta en destruktiv relation - om hon inte "anses kunna bestämma själv? Det rimmar illa med alla råd vi ger om att välja rätt, välja förnuftigt och tänka efter.
(När det gäller postare som "newbiecraker" är han/hon mest sur för att jag rättade vederbörande som gjorde sig bred och tyckte att det var "urbota korkat" att inte förstå att fertilitetskliniker lever på 41-åriga kvinnor. Vilket de naturligtvis inte gör med de åldersgränser för IVF vi har.
Men det var kul att reta någon som trampade i klaveret😉

Alla vuxna människor i vårt land har ett fritt val vem man vill umgås med. Så säger lagen och så ska det vara. Om man far illa av någon ska man ha rätt och möjlighet att avsluta och gå.
Det hade även Lotta. Hon var vuxen, hade inga band iform av gemensamma barn, boende eller ekonomi tillsammans med Martin. Hon valde Martins umgänge för att hon ville det och var i sin fulla rätt att välja.
Det väcker alltid obehagskänslor när någon tycker att kvinnor inte rår för sitt beteende, inte har ansvar för sina val - för att en man påverkat dem. Vilket framställer kvinnan som ett mähä där det egentligen är mannen som styr.
Kvinnor liksom män är individer där alla är olika, men kvinnor är inte mindre förnuftiga, mindre smarta - eller mindre ansvariga - än män.
Vi har en historik där kvinnor inte haft fria val, ingen rösträtt och inget större världsligt ansvar.
Ska vi verkligen gå tillbaka dit, genom att framställa en kvinna som valde fel, som utan ansvar?
Och återigen utsee mannen som den som ensam fattade beslut att de skulle ha en relation?
Visst hon skickade sms och ville planera en framtid tillsammans med honom - men egentligen "valde hon inte själv" - för han påverkade henne att välja?? Fick henne på något märkligt vis att - visserligen själv - men utan att det var hennes val eller önskan - boka träffar och umgänge?
Hur ska vi kunna tala om för våra döttrar att de ska vara självständiga och fatta egna beslut - om vi samtidigt så lätt kan förklara dem utan ansvar? Hur ska vi kunna få en kvinna att ta ansvar för att avsluta en destruktiv relation - om hon inte "anses kunna bestämma själv? Det rimmar illa med alla råd vi ger om att välja rätt, välja förnuftigt och tänka efter.
Så vilket skulle brottsoffrets "ansvar" ha varit? Juridiskt är ju saken klar, inget ansvar alls.
Det finns 13 berättelser på dussinet om misshandelsärenden som går ut på att "han/hon provocerade mig". Åklagaren köper väldigt sällan den förklaringen om det är två parter som inte är jämlika. En 50 kilos kvinna kan ha provocerat en 115 kilos man till vansinnets rand utan att det får minsta lilla återverkning vid bestämmandet av straffsatsen.
Om du talar om moraliskt ansvar så är det en intressant filosofisk diskussion, men har ingenting med rättsprocessen att göra. Spekulationer om brottsoffrets privatliv är en negativ avspegling av den tid vi lever i. Samtidigt har folk lärt sig att sålla i bruset på sociala medier.
tycker vi att de kvinnorna gör kloka val? Menar INTE att de får skylla sig själv när killen sedan kränker och behandlar dem illa, men menar att de borde ha förstånd att välja bättre umgänge. Lotta och Martin var så i början av sin relation, dejt stadiet, så jag är ganska övertygad om att hon hade sluppit honom om hon tagit hjälp av familj, vänner och samhälle, han hade gått vidare och sökt ngn annan om hon hållit sig borta några månader. Inte sagt att han inte ansvarar för sina handlingar, det gör vi alla som inte är omyndigförklarade. Jag har använt Lotta och hennes grymma öde som exempel då jag pratat med ungdomar, hur man bör ta hjälp av sin omgivning, hur man även om man är förälskad kan lyssna på omgivningens råd om hur personen uppfattas av andra, lita på sin magkänsla och ögon, ser personen udda ut så är hen ofta också det, nu behöver inte en debatt om vår rätt att se ut hur vi vill, man får se ut hur man vill och man ska inte döma ngn i förväg men om Lotta tackat nej eller bara ignorerat Martin så hade han köpt rosor och trisslotter till ngn annan, hon hade kunnat backa direkt eftersom hon visste vad han för person. Men ngt hos honom var så lockande för henne så allt annat bleknade.