Citat:
Ursprungligen postat av
Pung
Måste bara poängtera några påståenden som alltid återkommer i de här diskussionerna.
Jag tror svensken är för snäll för en hårdare retorik
Kanske. Men nu är det inte en hårdare retorik som diskuterades. Utan att Åkesson ALDRIG framför några argument annat än att han inte är rasist.
På vilket sätt är det en "hård" retorik att i en debatt fråga varför Löfven tycker att mäniskor som kommer från Danmark är på flykt. Skulle det vara en hård retorik att när Löfven säger att "historiken Henrik Arnstad" hävdar att SD är fashister, påpeka att Arnstad avslöjats med att ljuga om sin examen?
Är det hårdfört och radikalt att påpeka att det är medelålders män som kommer, inte kvinnor och barn? Och när den antivita replikerar att detta beror på att männen klarar resan bättre, svara att det knappast kan vara särskilt farliga ställen migranterna kommer från, om det anses tryggare att stanna där än att resa tåg genom Europa.
Skulle det uppfattas som extremt om Åkesson krävde av Löfven att få veta vilket möte dessa hakkors förekommit, och samtidigt påpeka att han bildat regering med en islamist och vill belöna återvändande IS soldater som skurit halsen av kristna.
Jag tror visserligen på idén att kräva mer än vad man i slutändan kan nöja sig med. Det är så all förhandling fungerar efterssom folk tenderar att alltid vilja kompromissa. Det är så kulturmarxisterna framgångsrikt drivit samhället till att bli allt sjukare.
Men även om man nu tycker att SD:s ljumna "öppna svenskhet" och "antirasistiskt mittenparti" är lockande, så måste det finnas bättre saker att säga i en debatt än att de andra partierna minsan också haft en rasistisk historia.
Det finns så mycket statistik, så många groteska exempel som visar svenskförakt, kostnader, undanträngning av svenskar.
Men Åkesson förmår aldrig säga något om det. Och det beror inte på att han håller "huvudet kallt". Det ÄR ingen strategi. Det är inte så att partiets spin-doctor masserat Åkessons axlar innan vinjetten rullar och viskat i hans öra... "Kom igen nu, tänk på att se ut som en sårad fågelholk när du blir tilltalad, låt din motståndare tala till punkt och kom aldrig med en motfråga, låt påståenden om lönsam invandring och flyende flickor stå oemotsagda, upprepa bara med släpig skånska att du vill vara med och ta aaaaansvaaar...."
Oavsett vad man inbillar sig om svenskt lynne är det helt enkelt en dålig idé att i en debatt aldrig säga något annat än att man inte är rasist.
Sen kan man säga att verkligenheten och alternativmedia pressar upp SD ändå. Men Åkesson är helt enkelt en pissig debattör. Han blir nervös och stum. Det låser sig, och det enda han får ur käften är samma gamla fraser "vi har gjort upp med vår historia", "vi vill vara med och ta ansvar", "vi vill kunna ta emot på ett bra sätt".
Ingen övertygas av det. Inte ens den som av någon bisarr orsak går och längtar efter ett "antirasistiskt mittenparti".
Så sluta prata om en anpassning till svensk mentalitet och att hålla huvudet kallt medan verkligheten gör jobbet.
Det är inte därför Åkesson låser sig i debatter. Det är för att han inte kan annat. Vilket beror på en partikultur som inte får fram bättre folk efterssom det enda de gjort i 20 år är att backa, ta avstånd, utesluta lydigt alla som fienden pekar på och fjäska.
SD kan inget annat. Det är INTE taktik.
Så snälla, kan vi börja diskutera agerandet för vad det är, oförmåga. Istället för att sitta och låtsas som att det är en utstuderad plan?
Det måste bli sämre innan det blir bättre
Vad är detta för myt som planterats i rörelsen? Jag gissar att det är fienden som sprider för att folk ska slå sig till ro med att låta islamisering och utrotning ha sin gilla gång. För när det bara blir illa nog, då kommer folk som accepterat allt annat, plötsligt kräva heder, välstånd och eget land.
Här är SD i vart fall något bättre än så kallade "radikala nationalister" som ska fördöma alla små steg om krav på invandrare. Typ "vi ska inte förbjuda huckle. Vi vill inte att de ska integreras. Det gör det bara svårare att sen skicka hem dem".
Jaha, och varför skulle ett folk som inte ens kan kräva att de som kommer hit anpassar sig, plötsligt få sådan självrespekt att de vill repatriera?
Varför skulle ett folk som i tysthet kan acceptera massvåldtäkter, plötsligt börja värna sin etniska särprägel?
Det finns inga exempel på där ett ökat förtryck fått ett folk att vakna. Däremot är det ockupation 101 att våldta och förnedra. Ockupanter får order om det, efterssom det kuvad.
De som vill förändra Europa vet att det inte låter sig göras med en fredlig invandring av folk som integreras och där respekten för värdfolken finns. Ett folk med intakt självrespekt skulle nämligen säga att det är för många. De känner inte igen sig. Deras egna arv är på väg att suddas ut. Och man skulle krävt ett stopp.
Ska man få ett folk att acceptera hur deras eget folk och kultur raderas måste man göra tvärtom. Man måste ösa in män som kräver, går i gäng, våldtar och rånar. Det kommer skapa rädda och tysta ungdomar, som odlar förakt mot sig själva. Man måste förneka och förnedra folket i kultur och diskussion och media. Och man måste konstant trycka ner dem lite till, så att de inte hinner reagera på en nivå av förtryck innan det kommit nästa.
Svensken ska inte hinna samla sig och ifrågasätta varför migranter ska gå före i bostadskön innan de får veta att de inte längre får bada i badhusen. Och precis när de ska protestera mot det så bestämmer kommunen att farmor ska sparkas ur åldringhemmet för att 150 muslimska män ska inhysas där istället.
Och dottern blir taffsad på i skolan, och sonen har blivit rånad, och skatten höjs. Så vem hinner fundera över varför det alltid är svarta män och vita kvinnor i all reklam...
Osv...
Det är den konstanta spiralen mot det sämre som håller folk i schack. Det är därför de antivita är sådana motståndare till förbud mot slöja, att en enda asylsökare får avslag, att ett enda asylboende läggs ned.
För de vet att det är de små segrarna som ger andrum, kraft och glöd att göra motstånd. Titta på Gottland. Det var inte provokationen från FI som satte igång folket. Att FI höll manifestation tillsammans med de utpekade gruppvåldtäktsmännen fick inget att hända. Tvärtom, dog upproret efter den kränkningen.
Däremot räckte det med en enda film där en ensam man verbalt går till angrepp mot asylsökarna som utpekats som våldtäktsmän.
Samma på orter i Finland och Tyskland. Det är EFTER att några gett lyxmigranterna en omgång, som motståndet mot asylpolitiken fått fart.
Så nej. Det måste verkligen inte bli sämre. Vad som måste till är fler segrar. Vita ungdomar måste börja ta konfrontation och återta sin självrespekt. Det har redan börjat hända. Dels med vita ungdomar som tar fighten. Dels med vita medelålders som börjat säga rent ut till ockupanterna vad man tycker om deras närvaro.
Med den självrespekten kommer också en annan gnista hos folket generellt vilket ger ett annat politiskt klimat.
Vad som behöv är också politiska segrar. Som vi sett med Brexit, folkomröstningen i Ungern, Trump.
SD står dock helt vid sidan.
Åkesson fortsätter förlora debatter. Han blir utskälld och rövknullad så att rövhålet är lika öppet som fågelholken i ansiktet på honom.
Sen får han tröstpris av svansen på nätet efteråt. "Debattens snällaste", "debattens artigaste", "den man tyckte mest synd om", "och blir bara några fler av våra döttrar gruppvåldtagna så blir det nog en procent upp i nästa Sentio, jag skickar ut min dotter på stan direkt, vi måste alla hjälpas åt, SD 2030"
Håller med om exakt allt. Dock kan jag delvis förstå hur de som menar att det måste bli sämre tänker. Chockeffekterna av t.ex. en gruppvåldtäkt skakar liv i folk och gör att ämnet kommer upp. Det är också positivt om eliten som är mest pådrivande drabbas. Men för att få till en förändring på riktigt så krävs att folk börjar säga ifrån. Vilket antagligen var vad som hände på Gotland innan det stoppades och tystades.
Angående Åkesson och hans kompisar så är de förstås odugliga, särskilt Åkesson. Men det är en följd av det extrema åsiktsförtrycket som varit och är. Ytterst få är beredda att riskera anseende och ställning på det sättet. Följden blir att urvalet av ledare blir så begränsat att man får de vi har i SD. Dessutom får man personer som har en fallenhet för att ursäkta sig och försvara sig, kanske som rent av trivs i offerrollen. Alternativt kan man få äkta rasister, men den sorten kommer inte särskilt långt.
Frågan är dock om det inte är dags för äkta rasister nu. Den genomsnittlige svensken som vågar tänka själv har redan insett att han klassas som rasist av eliten bara genom att kunna tänka kritiskt. Då ter sig nog inte rasistiska partier så främmande heller, och han är medveten om hur extrem situationen är och hur omöjligt det tycks för de etablerade partierna att byta fot på riktigt.
Svenskarnas parti, och vilka mer som kommit och gått, var för tidigt ute. Idag tror jag 4% är en rätt lätt match, för många känner nog att SD inte räcker när krisen gått så långt. För det behövs en rejäl utrensning om landet ska bli något så när fungerande igen.
