Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
Det var inte jag som kränkte Lisa, det var du som påstod att det inte hade begåtts något griftefridsbrott. Det betyder att hon gick från ladan till Martorp själv.
NB har skyldighet att förklara sig. Det finns inga bevis för att han har begått mer än griftefridsbrott. Om han förklarar att han bara gjorde det hade åklagaren fått motbevisa. Men det är inte domstolens uppgift att hitta på en förklaring som den tilltalade kan komma med själv.
Även om själva rättsfallet är ointressant att traggla vidare i vid det här laget så finns det ändå skäl att kommentera de här påståendena på ett mer principiellt plan.
Citat:
Det finns inga bevis för att han har begått mer än griftefridsbrott
Om det inte funnits bevisning hade Nerijus inte dömts för mord, därför är detta ett rent nonsensargument. Bevis är bevis, oavsett om de är direkta eller indirekta.
Läser man domskälen i HR så framstår det också klart hur domstolen har resonerat. Den samlade bevisbilden där allt från fyndplatserna för NB:s DNA till vittnesiakttagelser och all frånvaro av tecken på att Aivaras eller någon annan skulle ha varit ute och snurrat runt ladan vid tiden för brottet gör att man utesluter alla scenarion där NB på något vis skulle ha agerat hjälpreda för att städa upp efter någon annans brott.
Denna bevisning är inte mindre värd än eventuell "direkt" bevisning i form av ex.vis vittnesmål till själva dödandet. Och som vi kommenterat tidigare så skulle man kunna snacka bort det mesta i bevisväg utom just direkta vittnesiakttagelser/videoinspelningar av brottet med precis samma typ av teoretiska argument om man ville:
- Fingeravtryck på vapnet? - Han hjälpte bara den riktiga mördaren att städa undan
- Sperma på offrets trosor - Han kom förbi den döda kroppen och fick ett anfall av nekrofili etc etc.
Bevis måste alltid sättas in i en helhet. Och när denna helhet inte ger utrymme för några alternativa GM så blir sådant som alla DNA-fynden på offrets kropp (kläder) till direkt bevisning eftersom det inte finns någon annan rimlig förklaring till dem än att det var mördaren som avsatte dem.
Citat:
Om han förklarar att han bara gjorde det hade åklagaren fått motbevisa
Jag kan tycka lite synd om dig. Du ägnar så mycket tid och energi åt att gräva i brottsfall och skaffa dig massa detaljkunskaper om dem och så hamnar du ändå fel i centrala slutsatser därför att du inte lyckas förstå dig på grundläggande saker i juridiken.
Åklagaren ska bevisa sin gärningsbeskrivning och den tilltalades skuld. Så långt är det rätt. Likaså att det kan uppkomma situationer där det i praktiken ändå blir den åtalade som måste förklara sig och där man annars kan utgå från åklagarens version om han inte gör det.
Av det följer emellertid inte att det här skulle vara någon slags binär egenskap hos bevisföringen: Att så fort den åtalade påstår något så måste åklagaren motbevisa det. Det är inte så bevisbördan fungerar. Principen om rimligt tvivel gäller. Åklagaren behöver inte lägga tid på att rada upp bevis och argument mot uppenbart orimliga bortförklaringar. H*n kanske ändå väljer att göra det för alla eventualiteter. Men det är inget krav.
Säg att NB verkligen hade påstått att han hittat kroppen hängd, drabbats av ett nekrofiliskt lustanfall och efter det i rädsla för upptäckt flyttat undan kroppen till Martorp. Det krävs inte direkt bevisning från åklagarens sida för att ett sånt påstående gör att brottet i ett svept reducerad till griftefridsbrott. Det räcker för åklagaren att påminna om att det är en osannolik och synnerligen långsökt hypotes och att det inte finns några fynd eller vittnesiakttagelser som tyder på att en tredje person skulle ha begått själva huvudbrottet.
Därmed inte sagt att tämligen långsökta bortförklaringar aldrig friar en åtalad ("Jag blev så stressad efter olyckan att jag öppnade min sjuttiofemma i handskfacket och tog några rejäla supar medan jag väntade på polisen"). Men det ger absolut inget automatiskt "Get out of jail card" bara för att åklagaren inte med direkt bevisning solklart kan visa att rövarhistorien inte kan vara sann.
Vad vi kan se på HR:s resonemang är att det inte finns något som tyder på att några historier om uppstädning efter rik knös hade hjälpt NB (Att man på allvar kan tro att "Jag hittade henne död och förgrep mig sen på kroppen" skulle ha kunnat göra det visar på en bristfällig förståelse för bevisvärdering i ett fall med så mycket annat bevisning). Återstår då brodern.
Du minns säkert att jag oroade mig för detta i början, innan bevisningen offentliggjordes. Då blev jag övertygad om att såna undanflykter inte hade hjälpt heller. Just för att historien inte går ihop. Det finns inget som stöder ett scenario där AB lånar bilen (det fick han ju i princip aldrig göra), mördar henne utan att lämna några spår, kör hem i blixtfart till NB som utan handskar beger sig i samma blixtfart till ladan för att städa upp. Varvid han avsätter spår även på insidan av byxorna, röret hon hängdes upp i och dessutom orsakar en kontamination av hustruns DNA på trosorna. Samma NB som dagen innan låtsas att han inte hittar vägen ett par kilometer från mordplatsen bara för en ung, blond tjej med samma kroppsbyggnad som mordoffret.
Det hade behövts finnas något mer för att eventuellt så rimligt tvivel. Mer oklara och motsägelsefulla uppgifter från AB. Mer tid för NB att hinna till ladan, hämta kroppen och dumpa den om han inte var på plats från början. Och någon form av kontaktförsök mellan bröderna. Ett telefonsamtal från AB till NB vid säg kl 18.45 hade kanske kunnat vara förödande för åklagaren (med all rätt naturligtvis)
Men nu existerar inget av det där. Och det finns ingen princip för bevisvärdering i det svenska rättssystemet som gör att åklagaren med automatik hade tvingats leta fram en massa fler bevis bara för att NB dragit någon rövarhistoria i domstolen. Det är bara i din fantasi spelet hade välts över ända om han
förklarat sig
Varför du sen anser att hypotesen NB som uppstädare är mycket mer sannolik än hypotesen NB som mördare har jag ingen aning om då inget rationellt skäl för saken har lagts fram vad jag kan minnas.