Citat:
Ursprungligen postat av
Brewingmob
Fakta har jag ingen, men däremot logik. Som jag sa om Johaug i vintras, det är inte fysiologiskt möjligt att åka med den frenesi i tre mil, då kom vissa viktigpettrar fram med sina löjliga pekpinnar som vanligt, nu är de dock borta eller åtminstone väser återhållsamt.
Likadant är det med Johan Olsson, det är fysiologiskt omöjligt att vara sjuk så mycket som Johan är för att sedan helt plötsligt vinna guld i övertygande stil.
När klungor inte jagar ikapp så att en som gör ett ryck kan hålla undan, har att göra med att ingen i klungan vill slösa energin på att jaga ikapp i detta fallet, Olsson. För han tänker då att det blir spurt mellan ett gäng åkare, men jag som jagade ikapp kommer inte att ha krafterna i en spurtduell.
Ibland kommer de tidigt fram till att de måste hjälpas åt, och då fångar de oftast in utbrytaren. Samma situationer inom cykelsporten. Alltså är det alltid en avvägning, hur långt är det kvar till mål och vem/vilka är det som ryckt. Och vilka åkare är långt framme i klungan just när rycket kommer, så att de om de kommer överens om att jaga ikapp, smidigt/ej så energiödslande, kan göra det.
När det gäller äldre rutinerade åkare, så är det ofta så att de är smarta när de åker, samt har tappat explosivitet men är istället bra på att hålla bra fart under en längre period. Bryter sig Olsson ur en klunga som vid tillfället är oorganiserad, så finns möjligheten för just en åkartyp som honom att hålla undan. Sedan om avståndet, pga för lång tvekan i klungan, blir väldigt långt så kan sedan utbrytaren åka avslappnat och stort, och de andra åker medvetet för andraplatsen. Då kan de lurpassa inför en spurt, varpå Olsson kan se ut att vara mer överlägsen än han egentligen är.