Citat:
Ursprungligen postat av
JanosBagare
För att åkarna skall slippa intervjuas av hundratals journalister en efter en. Då löser man det smidigast med en liten presskonferens. Är ganska vanligt i många sammanhang när mediatrycket blir så stort.
Ja, då gäller det att veta vad man ska säga. En skidåkare är tvungen att rätta sig efter ledningen.
Ingen av ledningen blev överraskad av något och alla visste vad hon skulle säga. (den stora sanningen handlar inte om läppsalva som många här hävdat)
Jag tyckte det var obehagligt med hennes gråt och kunde inte titta på hennes version / utläggning. Men om det ligger något i kritiken: ”
inga tårar ” så måste det märkas. Tvingade mig igenom hela.
Det märks tidigt att hon gör exakt lika hela tiden.
Hon följer ett manus som börjar i pungt 1 och 2. sedan kommer det en aspekt i taget med att avverka en ny punkt. Hur märks det då? Jo hon säger:
— äh… håller handen över ögonen och läser i papperet hon har framför sig i ett par sekunder.
Hon memorerar och tittar in i kameran igen och pratar.
Ett nytt äh… och handen för ögonen och läser en ny • punkt.)
Detta upprepas 8-10 ggr. exakt likadant för att sedan nå slutet och färdig slå näven i bordet.
Vid det läget var hon klar och kunde avsluta. Då hade hon gjort det hon blivit ombedd att göra.
Det hon verkligen känner kanske hänger mer ihop med beskedet två veckor tidigare…
Här var det manus som gällde.
.