Det är bra om det redan är dags för rättegång. Jag hoppas verkligen åklagaren får möjlighet att visa att detta våld för det första ingår i ett mönster från den åtalades sida, dels att våldet var så grovt att han i alla fall som minimum var likgiltig för huruvida hon överlevde eller inte. Det är detta som är kärnan i fallet, att han misshandlade henne så otroligt illa att han bör ha förstått att hon rimligtvis inte hade stor chans att överleva.
En viktig skillnad mellan brottsoffer och förövare är väl ändå att han begått många mycket grova våldsbrott i minst 14 års tid, om man räknar från 17-årsåldern. Många. Han vet ju förstås det, till exempel vet han att han slår med högern och att han har gamla skador från det. Ändå uppger han att han blev förvånad över att Angeli*a anmält honom och beskrivit misshandeln för polisen. Där verkade han bli skakad, för han var inte beredd på det. I min tolking innebär det att han inte ser ett självklart samband mellan misshandel och anmälan. Han kan därför mycket väl ha misshandlat andra kvinnor, som inte anmält. Det är ju rent av troligt.
Jag tycker det är jättebra att det finns kvinnor som omedelbart lämnar en man som slår eller hotar, och som går vid första tillfället. Det finns möjligen ingen statistik på hur vanligt det är, eftersom det kanske mindre sällan leder till anmälan. Det finns ändå en del forskning som undersöker vad som får en kvinna att lämna en man som slår. För några år sedan, tio kanske, kom några på att man kunde vända på frågan. I stället för att fråga: Varför går hon inte?, kunde man fråga: När går hon? Svaret i den undersökningen blev: När hon förlorar hoppet. Det är högst individuellt, och olika människor förlorar hoppet olika fort. Det beror på många faktorer. Psykisk skörhet kan vara en. Att tycka synd om förövaren kan vara en annan. Tyvärr har jag ingen möjlighet att tala om exakt vilket projekt som visade detta, för det var länge sedan jag läste om det, men resultaten rapporterades en del på olika håll.
Oavsett hur det är med den saken. Jag hoppas han får en tuff rättegång och ett mycket långt straff.
En viktig skillnad mellan brottsoffer och förövare är väl ändå att han begått många mycket grova våldsbrott i minst 14 års tid, om man räknar från 17-årsåldern. Många. Han vet ju förstås det, till exempel vet han att han slår med högern och att han har gamla skador från det. Ändå uppger han att han blev förvånad över att Angeli*a anmält honom och beskrivit misshandeln för polisen. Där verkade han bli skakad, för han var inte beredd på det. I min tolking innebär det att han inte ser ett självklart samband mellan misshandel och anmälan. Han kan därför mycket väl ha misshandlat andra kvinnor, som inte anmält. Det är ju rent av troligt.
Jag tycker det är jättebra att det finns kvinnor som omedelbart lämnar en man som slår eller hotar, och som går vid första tillfället. Det finns möjligen ingen statistik på hur vanligt det är, eftersom det kanske mindre sällan leder till anmälan. Det finns ändå en del forskning som undersöker vad som får en kvinna att lämna en man som slår. För några år sedan, tio kanske, kom några på att man kunde vända på frågan. I stället för att fråga: Varför går hon inte?, kunde man fråga: När går hon? Svaret i den undersökningen blev: När hon förlorar hoppet. Det är högst individuellt, och olika människor förlorar hoppet olika fort. Det beror på många faktorer. Psykisk skörhet kan vara en. Att tycka synd om förövaren kan vara en annan. Tyvärr har jag ingen möjlighet att tala om exakt vilket projekt som visade detta, för det var länge sedan jag läste om det, men resultaten rapporterades en del på olika håll.
Oavsett hur det är med den saken. Jag hoppas han får en tuff rättegång och ett mycket långt straff.

)anordnade en mot kvinnovåld manifestation? Emelie Nixon här som själv påstod att hon minsann hade stor erfarenhet av just män som Martin och som visst hade fäder till sina barn som, o. s. v.?