Citat:
Vi kan ta detta i detalj:1) Jag knallar in på banken och vill låna 10 KSEK. (Privatlån följer samma mekanismer).
2) Säg att banken godkänner det. Då krediteras mitt transaktionskonton med 10 KSEK.
3) När jag lämnar banken har jag skapat två skulder.
a) min skuld till banken på 10 KSEK.Vad gäller balansräkningar har de justerats propert.
b) min fordran på banken som manifesteras som ett 10 KSEK högre saldo på mitt transaktionskonto
a) Jag har 10 KSEK mer i tillgångar (bankkontot). Och 10 KSEK mer i skulder (bankens tillgång).Den observante noterar att jag lånar 10KSEK av mig själv, med banken som mellanhand. Det går alldeles utmärkt. Det är bara två ömsesidiga skulder som skapas.
b) Banken har 10 KSEK mer i tillgångar (fordran på mig). Och 10 KSEK mer i skulder (Min ny tillgång på bankkontot).
Säg nu att jag lånade dessa för att köpa en båt. Säg att Simora har en till salu och jag köper den.
Jag överför då 10 KSEK till Simoras bankkonto.
Så nu lånar jag 10 KSEK av Simora med banken som mellanhand.
För banken är det egalt. Den struntar i om den är skyldig mig eller Simora.
Säg nu att Simora placerar dessa 10KSEK i en räntefond. Då överförs de 10 KSEK till räntefondens bankkonto. Banken är nu skyldig räntefonden 10 KSEK, Och räntefonden är i sin tur skyldig Simora samma summa.
Banken vet att en del hellre har räntebärande papper än bankfordringar. Därför emitterar den en obligation. Räntefonden köper obligationen med sagda 10 KSEK. Detta gör att de 10kSEK försvinner från bankkontot men dyker upp som en (motsvarande) tillgång bland räntefondens tillgångar. Och är med på förteckningen över bankens upplåning. (Upplåning är emitterade obligationer. Inlåning är när banken lånar via bankkonton).
Nu lånar jag alltså 10 KSEK av räntefondens andelsinnehavare, genom att de köpt en obligation som banken emitterat.
På samma sätt fungerar det med bostadslån. Med skillnaden att banken använder bostaden som säkerhet/pant för lånet. Och att säkerheten finns kopplad till obligationerna.