Bör kvinnan vara underställd mannen?

Du närmar dig det med logik, vilket skapar frustration hos dig. Jag ser det i trådstarten. Du tror att du kan angripa problemet som när en polare till dig beter sig motsägelsefullt och korkat och du sätter honom på plats viket får honom att vakna och kanske be om ursäkt .... Glöm dom reglerna. Hon är inte intresserad av 'svaret' eller sanning eller hur det egentligen var. Konflikten är lösningen. Det vill säga meningen med hennes bråk och tjafs är bråken och tjafsen.

Vissa kallar det 'shit test'. Hon vill bara se att du fotfarande är över henne och kan ta hennes känsloutbrott. Så du ser att hon behöver precis det du begär om att vara 'bättre' än henne, men hon vill känna det inte 'prata om det'. Förstår du? Det ska bara ske och utan utläggning från dig . Så vad ni pratar om och speciellt inte efteråt ska du inte vara lika berörd som hon och besatt av att lösa det hela. Tillexempel ska du absolut aldrig visa en såhär trådstart och tro att hon kommer respektera dig om du tar åt dig och blir lika känslosam som hon är.

Bara kunna släppa konflikten och vara en trygg famn när hon gråter. Du ska visa att hennes små tjafs just är små och kommer från hennes lilla värld som du står över eftersom du är hennes man inte kompis eller väninna.

Det är svaret.

Mina egna erfarenheter av relationer säger att:
1. kvinnan har startat samtliga bråk/konflikter. För egen del har jag framfört missnöje med saker, men aldrig med anklagande ton utan som inbjudan till diskussion. Som fysiskt och intellektuellt starkare part har jag varit rättvis, vis, och godhjärtad i mitt behandlande av kvinnan
2. samtliga bråk har handlat om att kvinnan försökt kräva flera olika saker som rent logiskt sett är oförenliga, det vill säga av formen gör X och gör samtidigt inte X. Feminismen har fått henne att tro att hon har rätt att yttra sådana dumheter och då ska betraktas som värd att lyssna på, snarare än en irrationell varelse som bör veta sin plats.
3. inte i något av fallen har jag varit elak eller utnyttjat mitt övertag, utan tvärtom tvingats lyssna på detta struntprat från kvinnan och tyvärr vika mig för det - genom att ge mig av - då kvinnan tror sig ha lika stor rätt att yttra totalt vansinniga påhopp, inbördes oförenliga krav, och regelbundet starta bråk. Attraktionen slocknar relativt snabbt...

Hur ställer sig feminister till denna situation? De försöker påstå för mig att män behandlar kvinnor illa och utnyttjar sin större fysiska styrka. Något sådant har överhuvudtaget inte skett. Om kvinnan ifråga hade betraktat sig som underställd mannen, hade behandlat sin man med respekt och vördnad, och insett sin underlägsenhet och accepterat den, så hade vi båda kunnat leva någorlunda lyckliga. Som det ser ut idag blev en relation omöjlig. Hade det varit så oerhört plågsamt för kvinnan att förstå och erkänna sina begränsningar och leva som underställd mannen istället för att göra totalt irrationella uppror och förstöra varje möjlighet till sammanhållning? Är det inte i själva verket så att kvinnan oftare än mannen är den som beter sig illa i relationer idag? Jag vill minnas någon studie som visade att kvinnors våld mot män var vanligare än mäns våld mot kvinnor idag, exempelvis. Bör inte feminismen ÅTMINSTONE ersättas av en tanke att "den moraliskt lägst stående bör vara underställd partnern i relationen", och helst också: "i de flesta fall är mannen den moraliskt högst stående och då bör kvinnan, utan att hänfalla åt irrationell feminism, acceptera att ställa sig under Hans styre"?

Som jag ser det är feminism en föråldrad och bevisat misslyckad vanföreställning som bör läggas på historiens soptipp. Den hör 70-talet till och idag vet vi bättre. Den bör överhuvudtaget inte ha någon plats i ett modernt samhälle 2016. Den bör förruttna tillsammans med 70-talets spyliknande pastellfärger, marijuana-missbruk och syfilisspridande sexmissbruk.

Ja, det tycks definitivt som att bråket är målet. Jag kan inte se att andra folkgruppers män tvingas utstå sådant från sina kvinnor. Jag tvivlar på att det är särskilt stärkande eller funktionellt för vår folkgrupp att ha den sortens beteende. Finns det någon evolutionär förklaring eller kommer beteendet att "bråket är målet" och "bråket kommer oavsett vad du gör" enbart av feminism, som verkar troligare såvida ingen evolutionär förklaring kan hittas?

Du skrev:

"Du närmar dig det med logik, vilket skapar frustration hos dig. Jag ser det i trådstarten. Du tror att du kan angripa problemet som när en polare till dig beter sig motsägelsefullt och korkat och du sätter honom på plats viket får honom att vakna och kanske be om ursäkt" ....

till en person som redan i sin TS avslöjat sitt förhållningssätt till sin flickvän…ett enda: JAG ÄR BÄST och du är SÄMST som motto för sig själv och regel att följa för sin partner.

jag frågar igen: logik?

Är det tecken på att man har en sund logik i sin skalle att ha denna syn på sin partner?

you woman! you under me!!! ME man = BEST in everything hOOOoaaH!

Jag skulle mer se den typan av man som komplett virrpanna…på nivå med någon klenskallad hominid way back, som omedelbart borde sättas i tvångsjacka och medicineras för sin egen skull.

men visst det stämmer ju rätt bra med de flesta av det manliga klientet på FB.
Ni kanske alla tillhör övervintrade homo erectus? hade ju förklarat åtskilligt.

Ja, det tycks definitivt som att bråket är målet. Jag kan inte se att andra folkgruppers män tvingas utstå sådant från sina kvinnor. Jag tvivlar på att det är särskilt stärkande eller funktionellt för vår folkgrupp att ha den sortens beteende. Finns det någon evolutionär förklaring eller kommer beteendet att "bråket är målet" och "bråket kommer oavsett vad du gör" enbart av feminism, som verkar troligare såvida ingen evolutionär förklaring kan hittas?

Problemen i en relation som din beror på att ingen av er har kapacitet nog att styra upp förhållandet. Att tro att man är överlägsen den andre funkar inte, sanningen visar sig i hur förhållandet är.

I ett förhållande där den ena parten är en självklar ledare (mannen ELLER kvinnan) så är det väldigt lite tjafs, två osäkra individer däremot tjafsar betydligt oftare. Att vilja vara en ledare är nämligen något helt annat än att VARA en ledare.

Själv föredrar jag ett kärleksförhållande mellan två starka och vettiga individer som samarbetar och vill varandra väl, det ger ett starkt kärleksfullt förhållande och minimalt med tjafs.

Naturligtvis inte.

Det är precis detta feministerna gör, medan de beter sig på ovan beskrivna sätt, men DET har sådana som ni inga problem med. Nej, en verkligt moraliskt överlägsen skall tryckas ner. Marxismen baseras på avund - både avund gällande styrka och gällande moral. Alla bättre människor önskar marxister mörda eller på annat sätt utplåna för att själv bli herre på täppan med sin patetiska låghet. Och så har han mördat över 200 miljoner människor på ett århundrade - hans 100-årsjubileum är i oktober nästa år.

Du måste sluta dra på så stora växlar. Andas lite. Dina handlingar är vad som definierar dig, inte vad du säger att du är eller "att marxister avundas framgångsrika". Det är nämligen skitsamma vad du vet om allt det i det här fallet och igen försöker du analysera det hela utanför dig själv. Fokusera

Du måste sluta dra på så stora växlar. Andas lite. Dina handlingar är vad som definierar dig, inte vad du säger att du är eller "att marxister avundas framgångsrika". Det är nämligen skitsamma vad du vet om allt det i det här fallet och igen försöker du analysera det hela utanför dig själv. Fokusera

Svarade du mig eller hästen?