Bör kvinnan vara underställd mannen?

Att hävda att man är moraliskt överlägsen en viss kvinna - objektivt sett - bör inte vara konstigare än att konstatera att man är moraliskt överlägsen någon viss man, när det är uppenbart att så är fallet. Är man en ärlig människa kan man göra sådana bedömningar sakligt - och motsatsen även när den bedömningen ligger en till last. Jag anser mig vara ärlig i det avseendet. Det finns både män och kvinnor som jag då och då konstaterar ligger bättre till än jag, men då blir min reaktion alltid att förfina mig själv och tävla med att bli en mer perfekt människa och ta till mig allt jag kan lära mig av dem. Det sistnämnda beteendet - att jag förfinar mig själv närhelst jag kan - är en form av garant för att jag inte bara talar strunt när jag påstår mig vara moraliskt överlägsen många (men inte alla) andra.

Nej, det var ordagrant exakt så som jag skrev ovan. Varannan dag att det tvättas för ofta, varannan dag att saker inte är tvättade.

Och detta tycks inte vara unikt. Istället för att svenska män är krigare och vikingar dras de ner i patetiska hushållskonflikter, medan fientliga folkslag invaderar deras land. Marxisterna, landsförrädarna och de som hatar vita är förstås nöjda.

Ursäkta men komplett idiotiskt gå runt och hävda sig själv som "moraliskt överlägsen"
herregud människa, vem tror du att du är? Gud fader?

vad skulle svenska män ägna sig åt rent praktiskt dagligen tycker du som "krigare" och "vikingar"?
Ligga i kamoflage kläder i ett dike i skogen 8 timmar per dag och vänta på ryssen i 200 år?
eller banka järn till vikingasvärd och sköldar som man planerar fäktas med, när man ska plundra
Dover nästa raid? Eller hur hade du tänkt dig det hela?

Tror de flesta män fattat att det finns gott om betydligt vettigare saker göra än detta faktiskt…ta hand om barn ex. och tvätta sina skjortor är vansinnigt mer praktiskt nyttogöromål i en samtid.

Du påstår dig vara intellektuellt överlägsen säger du…? jag säger bara hmmm.

Sluta låta sitt land plundras av 3:e världens lägsta avskum och kriminella som flytt från sin rättegång för att börja utnyttja och utplundra och våldta i Sverige. Han skulle rösta ner plutokraternas marionetter, han skulle dräpa dem, och jaga ut dem ur sitt land tillsammans med den importerade inaveln - och när han återvände segerrik från slagfältet skulle kvinnorna lägga sig på rygg framför honom i relation till såväl hans genetiska kvalitet som hans mod på slagfältet i att ta de risker som är förenade med att kämpa mot wall street judiska plutokrater och civilisationsförstörare. Kanske skulle han även gå till motoffensiv och ervöra mark från de 3:e världens folk som utplundrat hans land - sätta dem i kedjor till att arbeta i gruvor för att betala av sin skuld av 30 års våldtagande av landet.

Är inte 3:e världens "avskum och kriminella" som är här, de är i regel kvar där nere och lever loppan.
och börjar svenska män dräpa sina politiker så är de ju själva "avskum och kriminella". Poäng?

Sen driver du iväg i totalt nonsens…jag vet nu varför din tjej gick, hon fann dig helt enkelt lite för intellektuellt underlägsen.

Mina egna erfarenheter av relationer säger att:
1. kvinnan har startat samtliga bråk/konflikter. För egen del har jag framfört missnöje med saker, men aldrig med anklagande ton utan som inbjudan till diskussion. Som fysiskt och intellektuellt starkare part har jag varit rättvis, vis, och godhjärtad i mitt behandlande av kvinnan
2. samtliga bråk har handlat om att kvinnan försökt kräva flera olika saker som rent logiskt sett är oförenliga, det vill säga av formen gör X och gör samtidigt inte X. Feminismen har fått henne att tro att hon har rätt att yttra sådana dumheter och då ska betraktas som värd att lyssna på, snarare än en irrationell varelse som bör veta sin plats.
3. inte i något av fallen har jag varit elak eller utnyttjat mitt övertag, utan tvärtom tvingats lyssna på detta struntprat från kvinnan och tyvärr vika mig för det - genom att ge mig av - då kvinnan tror sig ha lika stor rätt att yttra totalt vansinniga påhopp, inbördes oförenliga krav, och regelbundet starta bråk. Attraktionen slocknar relativt snabbt...

Hur ställer sig feminister till denna situation? De försöker påstå för mig att män behandlar kvinnor illa och utnyttjar sin större fysiska styrka. Något sådant har överhuvudtaget inte skett. Om kvinnan ifråga hade betraktat sig som underställd mannen, hade behandlat sin man med respekt och vördnad, och insett sin underlägsenhet och accepterat den, så hade vi båda kunnat leva någorlunda lyckliga. Som det ser ut idag blev en relation omöjlig. Hade det varit så oerhört plågsamt för kvinnan att förstå och erkänna sina begränsningar och leva som underställd mannen istället för att göra totalt irrationella uppror och förstöra varje möjlighet till sammanhållning? Är det inte i själva verket så att kvinnan oftare än mannen är den som beter sig illa i relationer idag? Jag vill minnas någon studie som visade att kvinnors våld mot män var vanligare än mäns våld mot kvinnor idag, exempelvis. Bör inte feminismen ÅTMINSTONE ersättas av en tanke att "den moraliskt lägst stående bör vara underställd partnern i relationen", och helst också: "i de flesta fall är mannen den moraliskt högst stående och då bör kvinnan, utan att hänfalla åt irrationell feminism, acceptera att ställa sig under Hans styre"?

Som jag ser det är feminism en föråldrad och bevisat misslyckad vanföreställning som bör läggas på historiens soptipp. Den hör 70-talet till och idag vet vi bättre. Den bör överhuvudtaget inte ha någon plats i ett modernt samhälle 2016. Den bör förruttna tillsammans med 70-talets spyliknande pastellfärger, marijuana-missbruk och syfilisspridande sexmissbruk.

Du närmar dig det med logik, vilket skapar frustration hos dig. Jag ser det i trådstarten. Du tror att du kan angripa problemet som när en polare till dig beter sig motsägelsefullt och korkat och du sätter honom på plats viket får honom att vakna och kanske be om ursäkt .... Glöm dom reglerna. Hon är inte intresserad av 'svaret' eller sanning eller hur det egentligen var. Konflikten är lösningen. Det vill säga meningen med hennes bråk och tjafs är bråken och tjafsen.

Vissa kallar det 'shit test'. Hon vill bara se att du fotfarande är över henne och kan ta hennes känsloutbrott. Så du ser att hon behöver precis det du begär om att vara 'bättre' än henne, men hon vill känna det inte 'prata om det'. Förstår du? Det ska bara ske och utan utläggning från dig . Så vad ni pratar om och speciellt inte efteråt är inte viktigt, tillexempel ska du absolut aldrig visa en såhär trådstart tillexempel.

Bara kunna släppa konflikten och vara en trygg famn när hon gråter. Du ska visa att hennes små tjafs just är små och från hennes lilla värld som du står över.

Det är svaret.

Du tycker:
Jag är moraliskt överlägsen dig…jag är överlägsen dig intellektuellt coh fysiskt och allt du säger är underlägset och oförenligt…är tecken på logik?

hade jag mött en sådan person hade jag greppat mobilen och ringt psykakuten.

Mina egna erfarenheter av relationer säger att:
1. kvinnan har startat samtliga bråk/konflikter. För egen del har jag framfört missnöje med saker, men aldrig med anklagande ton utan som inbjudan till diskussion. Som fysiskt och intellektuellt starkare part har jag varit rättvis, vis, och godhjärtad i mitt behandlande av kvinnan
2. samtliga bråk har handlat om att kvinnan försökt kräva flera olika saker som rent logiskt sett är oförenliga, det vill säga av formen gör X och gör samtidigt inte X. Feminismen har fått henne att tro att hon har rätt att yttra sådana dumheter och då ska betraktas som värd att lyssna på, snarare än en irrationell varelse som bör veta sin plats.
3. inte i något av fallen har jag varit elak eller utnyttjat mitt övertag, utan tvärtom tvingats lyssna på detta struntprat från kvinnan och tyvärr vika mig för det - genom att ge mig av - då kvinnan tror sig ha lika stor rätt att yttra totalt vansinniga påhopp, inbördes oförenliga krav, och regelbundet starta bråk. Attraktionen slocknar relativt snabbt...

Hur ställer sig feminister till denna situation? De försöker påstå för mig att män behandlar kvinnor illa och utnyttjar sin större fysiska styrka. Något sådant har överhuvudtaget inte skett. Om kvinnan ifråga hade betraktat sig som underställd mannen, hade behandlat sin man med respekt och vördnad, och insett sin underlägsenhet och accepterat den, så hade vi båda kunnat leva någorlunda lyckliga. Som det ser ut idag blev en relation omöjlig. Hade det varit så oerhört plågsamt för kvinnan att förstå och erkänna sina begränsningar och leva som underställd mannen istället för att göra totalt irrationella uppror och förstöra varje möjlighet till sammanhållning? Är det inte i själva verket så att kvinnan oftare än mannen är den som beter sig illa i relationer idag? Jag vill minnas någon studie som visade att kvinnors våld mot män var vanligare än mäns våld mot kvinnor idag, exempelvis. Bör inte feminismen ÅTMINSTONE ersättas av en tanke att "den moraliskt lägst stående bör vara underställd partnern i relationen", och helst också: "i de flesta fall är mannen den moraliskt högst stående och då bör kvinnan, utan att hänfalla åt irrationell feminism, acceptera att ställa sig under Hans styre"?

Som jag ser det är feminism en föråldrad och bevisat misslyckad vanföreställning som bör läggas på historiens soptipp. Den hör 70-talet till och idag vet vi bättre. Den bör överhuvudtaget inte ha någon plats i ett modernt samhälle 2016. Den bör förruttna tillsammans med 70-talets spyliknande pastellfärger, marijuana-missbruk och syfilisspridande sexmissbruk.

Du har helt missförstått det jag skrev till TS. Jag vet iofs att det är ditt signum.

Men nej, jag tror inte att hans moral behöver vara överlägsen. Det var hans sätt att angripa det hela och komma fram till A leder till B som blir C som jag menar var felaktigt. Om C verkligen är att han är mer moralisk än sin partner är egentligen ointressant. Beteendet han stöter på skulle uppstått alldeles nästan oavsett hans moraliska mognad.