Mina egna erfarenheter av relationer säger att:
1. kvinnan har startat samtliga bråk/konflikter. För egen del har jag framfört missnöje med saker, men aldrig med anklagande ton utan som inbjudan till diskussion. Som fysiskt och intellektuellt starkare part har jag varit rättvis, vis, och godhjärtad i mitt behandlande av kvinnan
2. samtliga bråk har handlat om att kvinnan försökt kräva flera olika saker som rent logiskt sett är oförenliga, det vill säga av formen gör X och gör samtidigt inte X. Feminismen har fått henne att tro att hon har rätt att yttra sådana dumheter och då ska betraktas som värd att lyssna på, snarare än en irrationell varelse som bör veta sin plats.
3. inte i något av fallen har jag varit elak eller utnyttjat mitt övertag, utan tvärtom tvingats lyssna på detta struntprat från kvinnan och tyvärr vika mig för det - genom att ge mig av - då kvinnan tror sig ha lika stor rätt att yttra totalt vansinniga påhopp, inbördes oförenliga krav, och regelbundet starta bråk. Attraktionen slocknar relativt snabbt...
Hur ställer sig feminister till denna situation? De försöker påstå för mig att män behandlar kvinnor illa och utnyttjar sin större fysiska styrka. Något sådant har överhuvudtaget inte skett. Om kvinnan ifråga hade betraktat sig som underställd mannen, hade behandlat sin man med respekt och vördnad, och insett sin underlägsenhet och accepterat den, så hade vi båda kunnat leva någorlunda lyckliga. Som det ser ut idag blev en relation omöjlig. Hade det varit så oerhört plågsamt för kvinnan att förstå och erkänna sina begränsningar och leva som underställd mannen istället för att göra totalt irrationella uppror och förstöra varje möjlighet till sammanhållning? Är det inte i själva verket så att kvinnan oftare än mannen är den som beter sig illa i relationer idag? Jag vill minnas någon studie som visade att kvinnors våld mot män var vanligare än mäns våld mot kvinnor idag, exempelvis. Bör inte feminismen ÅTMINSTONE ersättas av en tanke att "den moraliskt lägst stående bör vara underställd partnern i relationen", och helst också: "i de flesta fall är mannen den moraliskt högst stående och då bör kvinnan, utan att hänfalla åt irrationell feminism, acceptera att ställa sig under Hans styre"?
Som jag ser det är feminism en föråldrad och bevisat misslyckad vanföreställning som bör läggas på historiens soptipp. Den hör 70-talet till och idag vet vi bättre. Den bör överhuvudtaget inte ha någon plats i ett modernt samhälle 2016. Den bör förruttna tillsammans med 70-talets spyliknande pastellfärger, marijuana-missbruk och syfilisspridande sexmissbruk.
1. kvinnan har startat samtliga bråk/konflikter. För egen del har jag framfört missnöje med saker, men aldrig med anklagande ton utan som inbjudan till diskussion. Som fysiskt och intellektuellt starkare part har jag varit rättvis, vis, och godhjärtad i mitt behandlande av kvinnan
2. samtliga bråk har handlat om att kvinnan försökt kräva flera olika saker som rent logiskt sett är oförenliga, det vill säga av formen gör X och gör samtidigt inte X. Feminismen har fått henne att tro att hon har rätt att yttra sådana dumheter och då ska betraktas som värd att lyssna på, snarare än en irrationell varelse som bör veta sin plats.
3. inte i något av fallen har jag varit elak eller utnyttjat mitt övertag, utan tvärtom tvingats lyssna på detta struntprat från kvinnan och tyvärr vika mig för det - genom att ge mig av - då kvinnan tror sig ha lika stor rätt att yttra totalt vansinniga påhopp, inbördes oförenliga krav, och regelbundet starta bråk. Attraktionen slocknar relativt snabbt...
Hur ställer sig feminister till denna situation? De försöker påstå för mig att män behandlar kvinnor illa och utnyttjar sin större fysiska styrka. Något sådant har överhuvudtaget inte skett. Om kvinnan ifråga hade betraktat sig som underställd mannen, hade behandlat sin man med respekt och vördnad, och insett sin underlägsenhet och accepterat den, så hade vi båda kunnat leva någorlunda lyckliga. Som det ser ut idag blev en relation omöjlig. Hade det varit så oerhört plågsamt för kvinnan att förstå och erkänna sina begränsningar och leva som underställd mannen istället för att göra totalt irrationella uppror och förstöra varje möjlighet till sammanhållning? Är det inte i själva verket så att kvinnan oftare än mannen är den som beter sig illa i relationer idag? Jag vill minnas någon studie som visade att kvinnors våld mot män var vanligare än mäns våld mot kvinnor idag, exempelvis. Bör inte feminismen ÅTMINSTONE ersättas av en tanke att "den moraliskt lägst stående bör vara underställd partnern i relationen", och helst också: "i de flesta fall är mannen den moraliskt högst stående och då bör kvinnan, utan att hänfalla åt irrationell feminism, acceptera att ställa sig under Hans styre"?
Som jag ser det är feminism en föråldrad och bevisat misslyckad vanföreställning som bör läggas på historiens soptipp. Den hör 70-talet till och idag vet vi bättre. Den bör överhuvudtaget inte ha någon plats i ett modernt samhälle 2016. Den bör förruttna tillsammans med 70-talets spyliknande pastellfärger, marijuana-missbruk och syfilisspridande sexmissbruk.
__________________
Senast redigerad av truth1337 2016-10-02 kl. 21:36.
Senast redigerad av truth1337 2016-10-02 kl. 21:36.