Citat:
Ursprungligen postat av
IQ130
Tycker att du drar "ansvarig för sitt eget liv" för långt, och där skiljer sig våra ståndpunkter åt. En person som inte har en stabil grund att falla tillbaka på behöver mycket mer hjälp med att frigöra sig från det enda lilla ljus de tycker sig se. Var hon även deprimerad (?) kan man förstå att klarsynthet och ork saknades… Så klart borde hon ha tackat ja till skyddat boende och släppt sin hund… men hon valde att försöka leva som vanligt… inte lätt att välja institutionsboende om allt annat gått fel…
Ja men det är just det! Staten kan inte agera överförmyndare när hon, som vuxen, vägrar. Det finns lagar och förordningar om när sådana åtgärder skall tas till, men så inte i detta fallet.
Man kan rikta ilska mot samhället att det inte finns och fanns utrymme i lagen att hålla Martin borta från gatorna, men att lasta samhället för att inte ha hjälpt Lotta tillräckligt i det här enskilda fallet håller inte. En vuxen människa måste ta ansvar för sitt eget liv. Hjälp ska så klart erbjudas, men hjälp är sällan någonting som går att tvinga på en människa.
Edit:
Och som justina är inne på så var inte Lotta ett viljelöst offer som försökte slippa undan till varje pris, vilket hävdats i media och av många i tråden. Det är ju alldeles uppenbart att så inte är fallet.