Citat:
Ursprungligen postat av
Teleslinga
Det respekterar jag såklart. Håller dessutom med dig - det är störande att historien inte fått en tillräcklig genomlysning och sakernas tillstånd till fullo retts ut.
Det rör sig lite i Knutbysekten. En, två, tre av församlingens vackrare och begåvade kvinnor har flyttat därifrån.
Den åldrande himmelska bruden är på långresa västerut med följe. Och hon har fler resor åt annat håll inbokade. Medlemmar hyllar Åsa W. med köpta blombuketter. Men de ser inte till henne. Hon döljer sig bakom planket runt stugan och passas upp av betrodda husslavar.
Fru Waldau säljer dyrt sina målningar till sektmedlemmar. Motiven liknar tarminnehåll i grälla färger. En del medlemmar har tjugotalet av dessa alster på väggarna.
Citat:
Men det tror jag speglar den typ av människor som det handlar om. Lättstyrda, bekräftelsetörstande och svaga för karismatiska ledare
Nej, medlemmarna VAR inte "den typ av människor" utan fullt normala när de lockades in i Åsa Waldaus skenvärld. När man väl blivit indragen i en så kallad extrem miljö, då BLIR man, som du skriver, lättstyrd, bekräftelsetörstande och beroende av ledare och av gruppen.
De som lämnar kan dock återhämta sig och bli som vanligt folk igen. Men det tar tid och är omskakande för en exmedlem när självbilden, människosynen och verklighetsbeskrivningen ska ändras och bli realistisk.