Citat:
Fast om JA är oskyldig och det rör sig om en falskanmälan (alternativt oförsiktig anmälan) så ligger skulden på anmälarna. Du verkar ju helt vilja fria Marianne som du tycker gjort ett så fint jobb. Är JA oskyldig så faller i så fall hela skulden på anmälarna, vilket enlig EMF är hennes klient, dvs SW.Du får bestämma dig. Vill du fria Marianne, så kommer skulden att ligga antingen på JA eller på SW. JA kan vara helt oskyldig. Det finns gott stöd för detta eftersom Eva Finné ansåg att ingen brott begåtts.
Om JA inte döms bör man enligt ditt Marianne-friande sätt att resonera lägga all skuld på SW.
Hon visste mycket väl att hennes redogörelse väckt reaktionen våldtäkt hos hennes vänner. 20 augusti 2010 gick hon till polisen med samma historia. Trots att hon inte ville anmäla honom. Hur går det ihop? Det är klart som korvspad att det kan röra sig om en falskanmälan, och i så fall är hon skyldig. Moraliskt skydlig även om hon inte själv anmäls och döms. Du är ju förtjust i moraliska resonemang, så att hon inte anmälts är ingen anledning att inte se henne som moraliskt skyldig.
Genom att i egenskap av SWs målsägandebiträde kränka den misstänktes goda rykte, så förvärrar EMF bara situationen. EMF är alltså moraliskt skyldig så att det bara sprutar trycksvärta om det. Svart som natten, skydlig som synden själv. Moraliskt sett, även om varken EMF eller SW anmäls och döms. I alla fall om man ska anamma ditt babbel om moralisk skuld.
Ett nyktrare sätt att se på saken vore nog att lägga huvuddelen av skulden på Marianne, men det betyder inte att EMF och SW bör betraktas som heltigenom utan synd och skuld.
SW förstod genast att polisen var ute efter JA. Hennes första kända SMS kom tidigt, redan vid halvtre-tiden på fredagseftermiddagen, och beskrev polisen som angelägna att få tag i JA. Ändå säger hon sig ha blivit chockad när han anhölls ett par-tre timmar senare. Hur går det ihop? Hon visste ju redan hur angelägna de var att få tag i honom, och hon bara fortsatte att ge polisen information, trots att hon inte ville anmäla utan bara tvångstesta honom.
Låter det verkligen som en genuin anmälan? Att förvånas över att polisen faktiskt vill ha tag i honom? Att säga sig bara vilja berätta, eller testa, trots att hon redan testat historien på sina vänner som genast ropat våldtäkt. Det är något ohyggligt förvirrat kring SWs besök på polisstationen och de förhör som hölls med henne, LWs som inte finns dokumenterat och IKs som ändrades och justerades i sex dagar innan det fick sin slutliga form, med felaktig tidsagivelse på grund av allt klipp och klistra. Och dessutom de motstridiga redogärelserna för om hon verkligen ville anmäla eller ej.
All denna förvirring kan faktiskt tyda på att det rör sig om en falskanmälan. Det är en möjlighet som bör tas på allvar. Och nu när du själv öppnat för moraliska bedömningar, så bör det kunna diskuteras huruvida SW är skyldig även utan att det finns en formell juridisk anmälan. Är SW moraliskt oskydlig eller ej? Har hon del i skulden? Eller är det frågor som är helt tabu i feministsverige där varje kvinna som "mått illa" efter sex måste vara våldtagen, för det kan omöjligt finnas andra orsaker till blandade känslor i efterhand. En man som inger blandare känslor måste per automatik var en våldtäktsman. Även om kvinnan mår illa bara för att hon känner sig övergiven av en man som aldrig hör av sig. Och som dessutom hade fräckheten att vilja sova när hon ville ha sex. Alltid går det hitta något obevisbart att anmäla honom för.
__________________
Senast redigerad av outoftheblue 2016-09-24 kl. 18:11.
Senast redigerad av outoftheblue 2016-09-24 kl. 18:11.