Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Resonemangen om motljus och liknande konstruerades för att visa att det fanns ett tillräckligt mått av osäkerhet för att motivera ett frikännande: att det fanns en icke obetydlig sannolikhet att Lisbet Palme kunde ha misstagit sig.
Gällande motljuset från Dekorima så är det ett faktum från Svea Hovrätts sida att LP omöjligen kunde identifiera eller lämna tillräckliga upplysningar om gärningsmannens anletsdrag för att identifiera, gripa och få en misstänkt gärningsman slutgiltigt fälld i domstol. Detta är främst grundat på motljuset från Dekorima och till viss del även från hörnet av Dekorimas bottenvåning som var avfasat. Den andra våningen ovan, som sköts ut som ett tak, bör även ha resulterat i en del skuggpartier i området.
Dessutom är identifikationsbevisning (foto- och vittneskonfrontationer) aldrig 100% tillförlitliga. Även de mest pålitligaste vittnena vid en identifikationsbevisning kan missta sig av olika anledningar. Identifikationsbevisning är en subjektiv bedömning från en person baserat på faktiska omständigheter, till skillnad från obestridliga fakta (som att jorden faktiskt är rund). Exempelvis kan en person uppfatta en annan person med mörkbrun hårfärg som "brunt", medan en annan person kan uppfatta samme persons hårfärg som "svart", trots att båda beskriver samma hårfärg på personen (mörkbrun), på olika sätt.
Länktips: "Ögonvittnesidentifieringar"
http://svjt.se/svjt/1994/298
Några frågor:
1. Har du själv tillsammans med någon annan, gjort samma experiment som Hovrätten gjorde (där HR kom fram till att motljuset omöjliggjorde en tillräcklig uppfattning av en persons ansikte på platsen)?
Om ja, hur lyckades du vedergälla Hovrättens egna experiment (med samtliga av HR´s ledamöter deltagandes på platsen) då det begav sig?
2. Om du inte har gjort samma experiment som HR, hur kan du då vara så pass tvärsäker att HR har fel? Du var ju inte på platsen och har ju då heller inte gjort ett liknande experiment.