The Good Neighbor (2016), alltid kul med filmer man inte har några förväntningar på och som överraskar. Lite Blair Witch goes suburb. Inte speciellt förutsägbar som allt annat i dagens filmer. Rekommenderas inte till alla men säkert fler än mig som gillar den, dock en sån film man måste se på och inte spela spel, surfa, byta blöjor mm under tiden. 8,5/10
Det har gått 25 år sedan Scranton High School vann deltstatsmästerskapet i basket och varje år har fyra av spelarna, de goda vännerna (Bruce Dern, Stacy Keach, Martin Sheen & Paul Sorvino) och deras gamle tränare (Robert Mitchum) träffats för att återuppliva gamla minnen. Vid årets träff återupplivas förvisso många positiva minnen men även mörka hemligheter och gammalt groll kommer upp till ytan.
Skådespeleriet är verkligen urstarkt här och det blir som en motor filmen igenom. Mitchum som den gamle patriarken blir ett känslomässigt bollplank för de andra och en diplomat för att utreda meningsskiljaktigheter mellan vännerna. Lite som att de övriga går in i de roller de hade under sin high school-tid och Mitchum tar på sig den förmanande tränarrollen.
Förvisso gjordes filmen i början på 80-talet, men allting är nästan lite överdrivet macho. Även om det efterhand sker lite fler känslomässigt förlösande ögonblick, så kunde jag reta mig på den porträtterade "machismon" med könsord, bögskräck och några droppar rasism. Men det beror nog mycket på hur jag ser på modern manlighet och närheten till känslor och att vissa saker inte är "off limits" att tala om med sina manliga vänner som det kanske var på 80-talet.
Som jag skrev ovan gör skådespeleriet filmen sevärd, men historien i sig är ganska träig och andefattig. Det hjälper heller inte att den utspelas i en miljö i bruna och svarta toner med dålig ljussättning. Det hade behövts en injektion syre.
Betyg: 3/5
Hoppas att den ändå kändes värd inköpet. Älskar verkligen samspelet mellan männen. Den där lilla promenaden de tar från huset till skolan hade jag gärna sett en timme till bara det när de går runt och pratar.
Svårt att välja favoriter kanske men vilken av skådisarna tyckte du utmärkte sig mest/bäst? Blev mest imponerad av Stacy Keach som jag inte har sett så mycket utav men gör i mitt tycke den kanske bästa insatsen i filmen.
En underbar jävla jul (2015). Svensk julfilm som liksom "Tomten är far till alla barnen" handlar om moderna, alternativa familjer och de problem som det blir av det. I denna film är det ett bögpar som lever tillsammans med en kvinna som väntar "deras" barn, som blivit tillverkat med insemination. Självklart är det PK-uppfostran av svenska folket det handlar om. De karaktärer som är emot, eller har tveksamheter kring, detta sätt att bilda familj framställs som passé gamla surgubbar, eller välmenande tanter som inte riktigt är med i matchen. Ändå är det faktiskt inte HELT enögt, utan filmen skojar faktiskt mera med den ängsliga politiska korrektheten hos vissa som ska låtsas att de tycker att allt är bra, än vad jag skulle ha trott om en modern svensk film.
Slutet var väääldigt förutsägbart:
Kvinnan föder barnet på självaste julafton, och som så ofta på film blir det en störtförlossning så att de inte hinner ta sig till sjukhus. Detta händer så gott som ALDRIG en förstföderska i verkligheten - den första förlossningen börjar normalt mycket långsamt och tar minst tolv timmar - men det blir såklart mer dramatiskt så! Och självklart sker det en slags försoning och allmän uppslutning runt bebisen och dess tre "föräldrar", när den väl har kommit...
Men trots detta tyckte jag att det var en ganska rolig film. Det finns även sådant som vanliga (förlåt?) familjer kan känna igen sig i, som pappan som inte ringer för att säga God Jul till sitt barn förrän det är så sent att barnet somnat, personen som dricker för mycket, det eviga bråket om ifall man ska äta före eller efter Kalle Anka, mannen och kvinnan som är upptagna på var sitt håll men plötsligt ser något i varandra under inflytande av alkohol och allmänt upprörda känslor... Fina juldekorationer är det också.
7/10.
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2016-09-17 kl. 17:45.
Även om det har funnits ett fåtal ljusglimtar från Woody Allens 2000-tal som t.ex Match Point och Blue Jasmine så har väldigt stora delar gått på tomgång och de flesta filmer har varit den andre lik. Det har till stora delar varit repetitioner av i princip samma film så det är kul att se något som känns lite annorlunda. Rent bildspråksmässigt så jobbar han mer med kamera-åkningar och långa tagningar än vad jag kommer ihåg att han någonsin gjort och färgschemat är troligtvis det mest utarbetade han gjort hittills. Sedan greppade aldrig historien mig och jag tyckte Jesse Eisenberg gjorde jobbet men inte mycket mer men som ett fan av film är det lätt att mysa till 30-talets glamorösa Hollywood-miljöer som målas upp. Kristen Stewart gör den starkaste insatsen och jag blir ett större och större fan av henne. I slutändan är det en sevärd film vars fördelar inte beror på varthän narrativet tar vägen.
3/5
__________________
Senast redigerad av BlackMetal 2016-09-17 kl. 20:00.
Så vansinnigt bra... klockrent manus, superba skådespelarinsatser i samtliga roller och den där patenterade danska stilen som gör att man glömmer att man kollar på film och tror att det är reality-tv.
Filmen är riktigt deprimerade så det är inget för de svaghjärtade men jag älskade den, har inte gråtit så mycket sen jag såg Umberto D.
Jag måste fundera på om denna inte kan vara värd 10 / 10. De femmor jag delar ut 0-2 stycken per månad är 9 / 10 som jag avrundar uppåt, ytterst sällan delar jag ut perfekta poäng men denna är stark kanditat.
Jag fick tidigt vibbar i filmen om att jag hört talas om detta förut. Inte själva filmen, men om händelsen som den är baserad på och visst hade jag rätt. Det här är nog ett fall många känner till.
Filmen är aningen seg och onödigt rörig. Det finns starka scener och bra skådespel, men den allmänt sega handlingen med många korta scener gör det onödigt grötigt. Det finns flera scener som är dåligt introducerade eller inlagda också.
Filmen lyckas dock ge sken på varför den skapades gjordes: Tveksamma polisinsatser och "medias" vilja att hellre ha en "skyldig" än den rätta skyldige. Att peka på något fenomen mer än att låta rättvisan ha sin gång.
En dokumentär om Stuxnet, den ökända malware som upptäcktes 2010 och misstänks ha utvecklats i samarbete mellan amerikanska och israeliska underrättelsetjänsterna i samarbete med deras respektive "cyber command", i förmodat syfte att förstöra Irans pågående forskning om kärnkraft/kärnvapen. När Stuxnet började dyka upp i datorer runt hela världen sågs det naturligtvis som en stor säkerhetsrisk, inklusive i USA.
En mycket intressant dokumentär som innehåller en lång rad variationer på frasen "ingen kommentar" från diverse nuvarande och före detta toppchefer fråmst från den amerikanska sidan. En del information kommer dock fram via anonyma källor.
Betyget blir 8,5/10 eller en stark 4/5 på Filmtipset.
She woke up pregnant (1996). TV-film efter en verklig händelse. En gift tvåbarnsmamma får graviditetssymptom och går till läkare, som konstaterar att hon är gravid. Detta blir dock inte något glädjebudskap, för hennes make har klippt sädesledarna och kan omöjligt vara fadern. Kvinnan försäkrar att hon aldrig varit otrogen, utan att hon måste ha blivit våldtagen utan att kunna minnas det. Men hon HAR plågats av konstiga mardrömmar om att en man förgriper sig på henne...
Detta blir aldrig särskilt spännande, eftersom man i ett tidigt stadium får veta vad som troligen har hänt. Det är mer en polis- och rättegångsfilm, samt ett psykologiskt drama. Men visst går det att se, det är underhållande och intressant om än ganska "enkelt". Skådespelarna är bra och trovärdiga.
Hoppas att den ändå kändes värd inköpet. Älskar verkligen samspelet mellan männen. Den där lilla promenaden de tar från huset till skolan hade jag gärna sett en timme till bara det när de går runt och pratar.
Svårt att välja favoriter kanske men vilken av skådisarna tyckte du utmärkte sig mest/bäst? Blev mest imponerad av Stacy Keach som jag inte har sett så mycket utav men gör i mitt tycke den kanske bästa insatsen i filmen.
Jo nu var knappt en hundring jag lade på filmen och då jag gärna vill se den och den bara fanns tillgänglig via köp fanns där inte så många alternativ. Vissa filmer vill man se flera gånger men denna tror jag räckte med en gång.
Nåväl, instämmer i att promenaden var ett välgjort moment i filmen som gärna för mig hade fått pågått ett tag. Hela gänget kom liksom till liv. Inne i det unkna huset blev allt så klaustrofobiskt. Får även hålla med dig om att Stacy Keach gör den mest intressanta porträtteringen. Han gör också en ganska balanserad "macho"-man med en del bagage. Martin Sheen gjorde också bra ifrån sig och jag kunde känna igen mig lite i hans karaktär - dock inte i att även jag är alkis.
"The Best British Gangster Film Ever Made"
Tittar man sedan på baksidan av förpackningen står det "Komedi / Romantik". Romantik? Det finns två små scener som eventuellt passar in under romantik. Resten är överdriven action som ofta blir humoristisk.
Filmen handlar om två tvillingbröder (som inte är särskilt lika utseendemässigt) som på våldsamma och orealistiska sett tar över sin stadsdel al'a gangster-stil. Del för del. Filmen är oväntat brutal, men många scener blir som en överhettad Al Pacino upphöjt till 1000 %.. Det går inte att ta seriöst. Allt görs dock med en glimt i ögat.. Det finns mycket charm! Personligen tycker jag mixen ofta blev löjligt roligt
Så trots allt stämmer det om "komedi" på baksidan. Tyvärr blir det väl mycket samma-samma med film så även om mycket är löjligt underhållande blir den lite seg. Istället för att lägga in något djupare eller emotionellt läggs det in lite konstiga grejer som bara drar ner.
Slutet var inte direkt någon höjdare heller. Kan du uppskatta filmer som 9 Millimeter och Stockholmsnatt finns det en risk att du får en uppleva en skrattfest med denna
Das Lächeln der Frauen (2014). Lättviktig tysk romantisk film. En man (skitsnygg förstås! ) arbetar på ett bokförlag. Han blir inspirerad av en kvinna som han bara träffar rent flyktigt, i hennes yrkesroll, när han besöker den restaurang som hon arbetar på. Så han skriver en egen roman om henne på kvällar och helger, och hittar på att boken är skriven av en engelsman vid namn Robert Miller - som bor på ett stort gods och har en examen från Oxford! Sedan antar han sin egen bok att publiceras av förlaget.
Boken blir såklart en bestseller! Kvinnan som varit författarens inspiration råkar läsa ett exemplar av en ren tillfällighet, förstår att det är hon som är huvudpersonen och kontaktar författaren, eller den som hon tror är författaren. Det är ju heeeelt omöjligt att gissa hur detta kommer att sluta!
Urfånigt alltså, men ändå lite fint, med bra effekter och vackra bilder från Berlin och Paris.
5/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2016-09-18 kl. 17:55.
"The Best British Gangster Film Ever Made"
Tittar man sedan på baksidan av förpackningen står det "Komedi / Romantik". Romantik? Det finns två små scener som eventuellt passar in under romantik. Resten är överdriven action som ofta blir humoristisk.
Filmen handlar om två tvillingbröder (som inte är särskilt lika utseendemässigt) som på våldsamma och orealistiska sett tar över sin stadsdel al'a gangster-stil. Del för del. Filmen är oväntat brutal, men många scener blir som en överhettad Al Pacino upphöjt till 1000 %.. Det går inte att ta seriöst. Allt görs dock med en glimt i ögat.. Det finns mycket charm! Personligen tycker jag mixen ofta blev löjligt roligt
Så trots allt stämmer det om "komedi" på baksidan. Tyvärr blir det väl mycket samma-samma med film så även om mycket är löjligt underhållande blir den lite seg. Istället för att lägga in något djupare eller emotionellt läggs det in lite konstiga grejer som bara drar ner.
Slutet var inte direkt någon höjdare heller. Kan du uppskatta filmer som 9 Millimeter och Stockholmsnatt finns det en risk att du får en uppleva en skrattfest med denna
Betyg? Svag 3 / 5
Den där har jag inte sett, så jag kan inte säga något om hur pass realistisk den är i detalj, men tvillingarna Kray har ju existerat på riktigt och de var i alla fall under en period de ledande gangstrarna i London.
Vill du se en hyfsat bra film om samma tvillingar så rekommenderar jag Legend med Tom Hardy i båda huvudrollerna (vilket säkerställer likheten mellan Ronnie och Reggie).