Vet inte om jag bidrar så mycket men skriver iaf.
Åkte själv ner till Antibes i aug -06 med en enkelbiljett på fickan, inget boende och kände ingen. Min erfarenhet är sådan att jag alltid har åkt båt i sommarstugan samt att jag i lumpen var båtförare och fick Fartygsbefäl klass 8 och Maskinbefäl klass 7(tror det är det) samt en massa registrerade båttimmar via lumpen. Letade upp ett hostel där jag delade rum med fyra andra. Fanns en toalett med dusch som var mer möglig än en gorgonzola.. Iaf så hade jag tur då det bodde en annan svensk kille i rummet. Vi gick tillsammans tidigt varje morgon ner till hamnen och gick till VARJE båt som det fanns besättning på och lämnade CV och pratade. Efter att vi gått igenom hela hamnen(en väldigt stor hamn med många båtar, Medelhavets Mecka för yachts) så gick vi till olika yachtingkontor och skapade profiler. På kvällarna hängde vi med folk som var i vår sits och sökte yachtingjobb.
Varje yachtingkontor vi var på frågade om vi hade STCW 95, vilket ingen av oss hade. De sa att det var ett måste för att få arbeta inom det kommersiella, men om man jobbade privat så behövdes det inte, dock var det fortfarande meriterande och hade du det så valdes du före andra. Detta innebar att jag bestämde mig efter en vecka för att skaffa detta och skrev upp mig på en utbildning som var i GBG(!), så det var bara att flyga tillbaka till Sverige. Tror det var SRSS som höll i den och det var väldigt många icke-svenskar som gick den bara för att kunna få yachtingjobb.
Under veckan jag gick runt i hamnen om morgnarna fick jag inte ett enda jobb. Alla båtar hade full med personal, vilket jag förstod berodde på att det var i slutet av säsongen i Medelhavet och båtarna hade lyckats fylla kvoten. Detta lärde mig dock att stranden i Antibes är väldigt fin med en nygjord baguette i handen
. Precis innan jag skulle flyga till GBG hade jag tur och lämnade CV till en båt som precis hade bytt ägare och skulle gå från kommersiell till privat, vilket innebar att hela besättningen hade lämnat båten. Anledningen till att besättningen lämnade båten var att privata båtar helt enkelt inte ger lika bra betalt då det inte ingår någon dricks. Jag ville dock bara ha erfarenhet och ett jobb. Ägarna var ombord precis när jag lämnade mitt CV och jag kom på intervju med dem. De frågade var Fartygsbefäl klass 8 var och jag lindade in det med att det var utfärdat genom svenska flottan och bredde på lite extra
. Jag sa också att jag skulle på STCW 95-kurs vilket jag tror blev min räddning för jag fick jobb som deckhand på båten så fort jag hade klarat kursen!
Båten var 43 m lång och vi var nio stycken i besättningen; 1 kapten, 1 maskinist, 1 kock(håll dig vän med kocken!!), 1 first mate, 1 second mate, 1 deckhand(jag), 1 chief stewardess och 2 stewardesses. Enkelt sammanfattat bestod mitt arbete i att skura, skrubba och tvätta den här 43 m långa båten hela dagarna. Värst var det när ägarna var ombord då allt skulle vara skinande rent; inga fingeravtryck, inga vattenstänk, inget damm, INGENTING! Mer detaljerat så hjälpte jag även till med förtöjning/lossgöring, köra gästerna i småbåtarna, hjälpa till när ägarna skulle ha leksakerna i vattnet(jetskis, dykutrustning etc.). När ägarna var ombord var arbetsdagarna på 18 h där du får gå upp tidigare än alla andra bara för att hinna tvätta av båten så att den hinner torka. Arbetar du på däck när ägarna är på däck får du aldrig arbeta i närheten av dem; verka men inte synas!
Ägarna, first maten och stewardesserna var alla härliga människor medan speciellt kaptenen var ett svin som av nån anledning gav mig skulden för alla fel som hände. Båten var som sagt privat och då är det ofta ingen dricks, men de här ägarna kom istället med presenter i form av iPod, kläder etc. varje gång de hade varit ombord.
Under tiden jag var ombord åkte vi till Grekland och jag fick se underbara platser! På vägen till Grekland, utanför Korsika någonstans, simmade även delfiner med oss i vågsvallet i fören vilket var en mäktig syn! Och bara känslan av att få arbeta i shorts och piké i strålande solsken är underbar!
Jag arbetade ombord i ca 1.5 månader innan jag sa upp mig. Min lön var på 2 000 USD, vilket var väldigt lite då de flesta båtarna betalade ut i EURO, som även då var högre än dollarn. Anledningarna till att jag sa upp mig var att kaptenen höll på som han gjorde, arbetet var för monotont, jag var ensam i min ålder(jag var 20 och näst yngsta var ca 35 och hade familj..), jag skulle på test för polisen, jag längtade efter mina vänner och sist men inte minst JAG HADE TESTAT PÅ MIN DRÖM OCH VARIT UTE PÅ ÄVENTYR!!!
Summa summarum är att skaffa STCW 95, sen löser sig resten när du är där nere. Åk ner i maj och sök jobb direkt hos båtarna, då kan även dem som inte har så mycket båterfarenhet få jobb! Några av dem jag träffade där när åkte efter sommaren vidare med sina båtar till Karibien och Florida vilket inte låter helt fel
Blev en väldigt lång text och vet inte om jag fått med allt för jag orkar inte läsa igenom den
Ps. När jag var där nere hörde jag om en båt som hade varit chartrad under Cannesfestivalsveckan. Besättningen fick efter den här veckan 100 000 SEK VAR i dricks!! Det är sådant som håller motivationen uppe för många
. Ds.
