Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Skyndsamt är ett knepigt begrepp då JA medvetet gjort sig "untouchable" på ambassaden. Inget är så svårt som det som görs motvilligt och resultatet av detta är att vi först på senare veckor ens fått ett OK från JA/kader/Ecuador om att bestämma en tidpunkt för förhör. Begreppet skyndsamt ska alltså tolkas i ljuset av förutsättningarna som "untouchable" i strid med asylreglerna medför, givet att lagen inte har några speciella nedskrivna förbehåll för de extremt ovanliga konsekvenserna av att någon tar till schappen in på en ambassad i ett främmande land och därmed inte kan nås av internationell efterlysning och häktning.

Det finns ingen anledning att omvärdera dig som desinformatör och lögnare.

Det intressanta är att du postat påståenden om krav 100-tals gånger. Trots detta så har du inte kunnat redovisa dessa krav. Nu påstår du att du har NY information om krav från JA. Men redovisar du dessa krav? Nej!

Det enda som är nytt från dig de senaste dagarna är att du lärt dig ett nytt ord "schappen". Det är bara du själv som tycker det låter tufft.

[quote=Anonymare|58371997]Vad gäller olika rättigheter så anser man i demokratier att häktning och tillhörande åtgärder för brottsutredning av grova brott (JA kan få upp till 2 års fängelse för våldtäkt) är ett försvarligt ingrepp i en persons privatliv.[quote]
Inte utan vidare. Och dessutom är han ju inte häktad. Dvs häktningen är inte verkställd. Vilket syfte uppfyller det att ha honom häktad i sin frånvaro år efter år? JAs svenska advokater har väl argumenterat rätt väl för att häktningen Marianne utfärdat och envisas med att ha kvar faktiskt står i strid med flera viktiga rättsprinciper. Och trots att häktningen inte verkställts har han tvingats leva i husarrest med fotboja och daglig anmälningsplikt i 550 dagar, mellan 16 december 2010 och 19 juni 2012 om jag minns rätt. Nog verkar det som ett missbruk av tvångsmedel från Mariannes sida. motiveringen bakom häktningen var att "det inte gått att förhöra" (mest på grund av Mariannes egensinniga beteende). Ändå gjorde hon inte bruk av tiden då han stod under ständig övervakning till att förhöra honom.

Kanske att Marianne var helt falsk i häktningsframställan. Hon sa att det inte gått att förhöra, men på sin höjd kan hon väl säga att hon efter att ha sumpat sin chans att förhöra honom på svensk mark i september 2010 inte lyckats få till stånd ett förhör på svensk mark. Det fanns mängder av tillfällen att föhöra, men Marianne ställde orimliga krav. Först att han skulle vänta, vänta, vänta. Sen att han i onödan skulle tvingas till Sverige. Det strider mot sunt rättsmedvetande att detta ska motivera häktning för att det inte "gått" att förhöra.

Vi vet nu att det gavs alltför lite tid under häktningsförhandlingarna att studera dokumenten i häktningspromemorian.

Givet SWs förhör i HäPM och hennes kända SMS från 20-21 augusti kan man ifrågasätta sannolikhetsgraden på misstanken om våldtäkt. Faktum är att det verkar helt absurt att betrakta honom som på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt.

Slarvade du inte med formuleringen där? Rättegång kan hur som helst genomföras på ambassaden eller via video, och ett hypotetiskt straff är enligt internationell expertis med råge avtjänat för länge sen.

Internationell efterlysning för att slutföra förundersökningen genom att förhöra en person som själv vill bli förhörd? Det liknar overkill och utgör därför trakasserier av den misstänkte. Jag erkänner att jag inte på rak arm kan reglerna för internationella efterlysningar i allmänhet, men åtminstone EAWn var aldrig tänkt att användas i det syftet. Du går på högvarv vad gäller desinformation, ser jag. Dessutom kan omotiverade våldtäktsmisstankar mycket väl vara politiska.

När deras grundläggande rättigheter kränkts, ja, men du unviker duktigt att svara på vilka grundläggande rättigheter du talar om som kränkts, och av vem.

Resten av ditt trams förtjänar varken att upprepas eller kommenteras.

Så borde det absolut vara. Ett förhör i september 2010, eller senast under hösten 2010, och avslutad förundersökning borde ha legat i båda parters intresse. Därför är det märkligt att först Borgström, sedan Fritz, aldrig brytt sig om att kräva förhör i London.

Häktning och tvångsmedel mot Assange har varit deras och Åklagarens gemensamma prioritet. Till fördel för vem??? Lögner om att det är olagligt att förhöra i London har spridits både av Åklagarmyndigheten och målsägarbiträdena. Men bubblan har äntligen spruckit.

[quote=outoftheblue|58373777][quote=Anonymare|58371997]Vad gäller olika rättigheter så anser man i demokratier att häktning och tillhörande åtgärder för brottsutredning av grova brott (JA kan få upp till 2 års fängelse för våldtäkt) är ett försvarligt ingrepp i en persons privatliv.
Inget straff är hypotetiskt avtjänat då han bara varit frihetsberövad å Sveriges vägnar i 10 dagar. Hans övriga tid under perioden då han drev futila och patetiska överklaganden av EAW:n samt den ännu mer patetiska och tragiska tiden på ambassaden är 100% självvald och kan inte avräknas på ett ev. straff. Inte heller fängelsetid för borgensbrottet lär gå att avräkna något mot.

Det är fascinerande och nästan komiskt hur media på senaste tiden gått in hårt för att historierevisionistiskt marknadsföra narrativet att det är Sverige och målsägarna som tryckt på för att få förhöra Assange på Ecuadors ambassad, och att Ecuador slutligen gett med sig.

Sveriges Radio - Ekot, använde nyligen (11:e augusti) formuleringen: "Åklagaren har tidigare kämpat för att få möjlighet att förhöra honom på Ecuadors ambassad i London"



Har media redan glömt följande konversation som skedde svart på vitt i media i februari 2014:

Assange:s svenska advokater Thomas Olsson och Per E Samuelson skrev i SvD 11 februari 2014:


Fyra dagar senare, den 15 februari, svarade Massi Fritz:

Och ytterligare fyra dagar senare, den 19 februari, svarade Claes Borgström:

Nej, Sverige har inte kämpat för att åstadkomma ett förhör i London.

Den svenska åklagaren Marianne Ny har snarare kämpat så desperat för att slippa förhöra i London så att hon till och med ljög om att det skulle vara olagligt den 4:e december 2010.

Du vände lite lömskt på orden där, det hypotetiska straffet är definitivt avtjänat. Åtminstone enligt den internationella expertgruppen. I Sverige saknas konsensus kring detta. HDs bedömning i maj 2015 att han inte var frihetsberövad (för visst var det så de sa?) kom långt innan FNs expertgrupp prövat saken. UN WGADs beslut meddelades först 8 månader senare, i januari/februari 2016. Det kanske är HD som, i ljuset av styrkan av UN WGADs motivering, kommer att ompröva sin uppfattning om huruvida JA är frihetsberövad eller ej. Deras välvilja mot Marianne kan ha svalnat ytterligare då hon 18 månader efter sitt löfte att överväga fortfarande inte presterat ett förhör. Om det nu än en gång når HD.

Att fortsätta godkänna Mariannes sexåriga häktning av JA riskerar bli prejudicerande, en signal till landets alla åklagare att det här får ni gärna göra fler gånger. Även om Sverige desperat försvarar Marianne tror jag inte att Sverige vill att situationen upprepas. I grund och botten godkänner man inte Mariannes agerande, man är bara för feg att säga ifrån. Innerst inne vet man att UN WGAD har rätt.

Om Sverige erkänner UN WGADs beslut att JA är frihetsberövad, vad händer då med förundersökningen? Har Marianne rätt att fortsätta driva den om det inte kan finnas någon påföljd kvar att utdöma? Kan man åtala en person som inte kan straffas, eller innebär UN WGADs beslut att JA inte längre kan åtalas? Genom sitt förhalande har Marianne helt sumpat chansen att slutföra förundersökningen även för SWs räkning! Vad sjutton ska hon med ett förhör till? Om hon ändå inte kan åtala, för att en rättegång omöjligt kan leda till ett straff?

Kan man hålla rättegång enbart i syfte att försöka avgöra en persons skuld, även om en dom omöjligt kan leda till ett straff, eftersom maxstraffet redan med råge är avtjänat?

Marianne har inte gjort något annat än sumpat alla tänkbara chanser, och det utan att målsägarna eller deras biträden haft något att invända.

JA kan inte straffas. Kan han då åtalas? Ska han då förhöras? Är det inte bara att lägga ner allt?

Du underdriver. Det måste ju röra sig om 5-6 års fängelse för borgensbrottet. Och sen ska han utlämnas till USA för copyrightbrott mot militären och mot Demokraterna. Bara för att han inte kunde fällas för sexbrott ska inte den satans vagabonden kunna schappa.

Det Massi Fritz och Clases Borgström avsåg är nog att ett förhör på ambassaden inte i sig gör att man kommer närmare åtal och rättegång, om förutsättningar finns rent bevismässigt. Detta eftersom JA gjort sig "untouchable" via sin ambassadvistelse med stöd av Ecuador. Dessutom, ännu efter 4 år på ambassaden så har man (åklagaren och JA/kader/Ecuador tillsammans) inte lyckats få till ett förhör. Man kan ana hur det skulle se om man efter ev. beslut om åtal skulle försöka få till en rättegång under förutsättningen "untouchable" där JA har fullt kommando över vad som ska tillåtas, villkoras etc. Man lär då med stor sannolikhet hamna vid preskription 2020 för våldtäkten utan att någon rättegång har kunnat genomföras, alternativt att man haft den i hans frånvaro, långdragna och upprepade överklaganden, men aldrig att något straff kan utdömas. Ett alternativ är att snabbt utgå ifrån att man genomför rättegång i hans frånvaro, då kan man snabba upp processen och slippa vidare obstruktion som ökar risken för att fallet går till preskription innan i laga kraft vunnen dom.

Relevanta frågor denna gång, grattis!

Om HD idag skulle pröva situationen givet UN WGAD:s yttrande (om man kommer ur överklagandeprocessen med oförändrat resultat mot förmodan) så skulle det kunna vara så att man delar uppfattningen om godtyckligt frihetsberövad. Tingsrätten hade inte den uppfattningen senast, ett beslut tagit efter UN WGAD:s åsikt. Men om HD mot förmodan skulle gå den vägen så innebär det väl bara att man inte får ta till EAW som tvångsmedel. Förundersökningen kan fortfarande drivas i någon form, kanske på sparlåga i väntan på att JA ev. tar sig ut från ambassaden innan preskription inträder.

Är det meningsfullt att åtala någon som inte kan straffas? Ja, i värsta fall så bedriver man rättegången i den misstänktes frånvaro. Via internationell efterlysning kan det vara möjligt att få personen i förvar vid ett senare tillfälle. Ett exempel på när detta fungerat är i Pirate Bay-fallet där flera av personerna höll sig undan verkställande av straffet genom att vistas i olika länder. Till slut blev det faktiskt så att samtliga greps och avtjänade sina straff.

Alltså kan det vara meningsfullt att åtala trots att JA idag sitter på ambassaden. I framtiden kanske det är så att han:
1. Gör ett flyktförsök ut ur landet men grips av brittisk polis
2. Blir allvarligt sjuk så att han måste akut föras till vård utanför ambassaden
3. Ecuador tröttnar och/eller anser att kostnader ekonomiskt och politiskt är för stora för att låta honom vara kvar på ambassaden och därför sparkar man ut honom
4. Det minst sannolika alternativet, JA kommer på bättre tankar och avbryter vistelsen efter eget beslut

Och givet att något av 1-4 inträffat (kanske finns det fler varianter) så kan man därmed gripa honom och föra honom till Sverige för avtjänande av straff. Frågan är då om han ska avtjäna straffet för borgensbrottet före eller efter straffet i Sverige. Efter är väl det rimliga eftersom det kan vara viktigt för målsägaren att få ett avslut så fort detta är möjligt.

Min syn på detta ärende är att mäktiga politiska intressen ligger bakom hela historien och det är därför som ärendet bara kan ligga och skvalpa utan att några beslut tas angående den svenska rättsprocessen. Amerikarna vill ha JA och använder sig av Sverige för att nå sitt mål.

Ärendet skvalpar pga de låsningar som uppstått i och med att JA gjort sig "untouchable" via sin ambassadvistelse. Innan han tog sin tillflykt till ambassaden var det ju redan slutgiltigt beslutat att han skulle föras till Sverige och hade han inte flytt borgen så hade detta verkställts och fallet hade varit avslutat för flera år sedan. Men du har rätt i att det finns politiska intressen. Ecuador har uppenbarligen politiska intressen eftersom detta var den enda bananrepubliken i världen som var villig att bevilja JA asyl, i syfte att knäppa USA på näsan, och utan hänsyn till hur detta drabbat kvinnorna och brittiska skattebetalare.