Skandiamannen

Håller med. Problemet är ju bara att skyttens omaskerade ansikte omedelbart skulle känts igen av någon av de tjugotal vittnena, inte minst Lisbeth. Eftersom SE var kvar och lämnade vittnesuppgifter kan han omöjligt varit skytten. Vad finns det för substans till att han hatade palme och vad finns det som styrker att han ritat nidbilden? Finns det verifierade kopplingar mellan honom och palmehatare eller är det "trådsanningar"? Jag tycker han ger mer intryck av att vara undergiven akademiker med uppmärksamhetsbehov än slaktare. Allt bör dock gås igenom grundligt.

E kan ju mkt väl stått och lyssnat på de andra vitnena på mordplatsen och då både sett och hört LJ till de andra eller till poliskvinnan, delge sitt vittnesmål. De kan ju stått på kö för detta i den kaosartade situationen på brottsplatsen? Området där polisbilarna stod var ju inte ens avspärrat.

Gjorde han verkligen det? Så vitt jag vet har den informationen aldrig styrks, varken av polisen eller någon annan. Polisen verkar ha struntat i att undersöka saken. Dom hade väl fullt upp med flygsotografering och leta i alla sopoer efter en bortkastad revolver. Normala saker som att kontrollera och förhöra vittnen verkar ha haft mycket låg prioritet. Vilket inte är så konstigt med tanke på vem som ledde "utredningen".


Tiigare moderat politiker. Jag minns faktiskt Palme-tiden och han var inte alls så populär som man vill göra gällande idag. Visst, han hade en stor fan-skara. Men många, väldigt många, ogillade honom stakrt. Sedan påstås det att SE varit grafiker åt EAP och skött kontakterna med tryckeriet av deras lilla medlemstidning och även bidragit med illustrationer. Som jag ser det finns inga skäl att misstro dessa uppgifer och det binder honom inte på något sätt till mordet.
Mer intressant är då uppgifterna om hans kopplingar till tolkskolan, men även dessa är obekräftade vad jag kan komma på nu.

Citat:
Ursprungligen postat av sulfint
[/quote]
Han beskriver LJ som smal man i 20-års åldern med mörkblå täckjacka. Och det kan han se genom att bara titta på skuggan på den upplysta väggen.
[quote]


Javisst och det skrev jag med. Antingen har han sprungit förbi LJ vid baracken eller så har han uppehållit sig vid mordplatsen under lång tid och sett LJ när han vallades tillbaka. Eftersom ingen har sett SE så måste han hållit väldigt låg profil. Om man ska ta hänsyn till tiden när han kommer tillbaka till Skandia så har han då varit vid mordplatsen i ca 20 minuter.

Det är absolut en möjlighet. Många vittnen hade en försvarlig mängd alkohol i blodet den här kvällen. Det var trots allt sen lönefredagskväll, och att vittnen i en sådan situation har en, ehh, justerad egenbild är väl inte otänkbart. Jag vet inte, men en och annan vit lögn (som inte synats (offentligt)) lär ju finnas i materialet. Kanske inte av SE-dignitet, men ändå.

Det som kan vara svårförståeligt i en sådan dikt skulle väl i så fall vara SE's historia där han återkommande pratar om när han stannar vid skyltfönstret en stund, och kollar på klockan (trots sin oerhörda rädsla för att missa tåget). Han stannar ett par meter ifrån just den platsen där mördaren stod placerad bara sekunder tidigare. För att några sekunder senare rusa iväg, i princip snubbla över Olofs fötter, stanna upp och tveka innan han sen pratar med Lisbet.

Just den delen av hans hittepå är opåkallat om hans syfte var att dölja sina tillkortakommanden. För mig framstår det istället som ett sätt att förklara eventuella vittnens beskrivning av en man med SE-s signalement och rörelser på just de platserna.

Här är lite om skandiamannen. Oavsett vad man tror så är det intressant https://www.youtube.com/watch?v=cD1rb-JrV-w

Bra genomgång av alla konstigheter i SEs vittnesmål.

I någon av dessa delar så framgår i förhöret med väktaren, att denne själv misstänkte skandiamannen och skall göra en egen utredning internt. Är det någon som kan ge mer detaljer kring detta?

Det har även framkommit uppgifter om att skandiamannen skulle ha varit grafisk formgivare åt vissa palmebilder som florerade i Palmehatande skrifter.. Stämmer det?

Vid förnyad kontakt med den här personen (som var nån sorts säkerhets- eller HR-ansvarig?) framkom väl att internutredningen aldrig blev av. Kanske för att det var en snackare som inte hade så mycket på fötter när det väl kom till kritan?

Tycker "Skandiamannen" är en uppblåst historia som mest bygger på den märkliga tankekedjan: Stig E ljög > Alltså misstänkt beteende > Alltså inblandad i mordet.

Den här tjommen var väl en av många nobodies som snurrade runt på mordplatsen. Bara det att gjorde det betydligt senare och med avsevärt mindre delaktighet än vad han själv påstod.

Tyvärr får ju stackarn bekymmer när han ska sätta ihop en historia som både gör honom till centralt vittne och tar hänsyn till att han inte sett nåt. Lösningen får bli att han befinner sig ett tiotal meter från mordet, på nåt sätt undgår att uppmärksamma det och några sekunder senare nästan snubblar över den liggande statsministern. Väldigt rimligt...

Det var ju så klart där nånstans utredarna tappade intresse för karln initialt och höll honom borta från rekonstruktionsarbetet.

Hm...jag är intresserad av Skandiamannens sista tid i livet. Han verkade uppenbarligen inte må bra men vad berodde det på? Var det bara ett tilltagande alkoholmissbruk som ställde till det eller var det också något annat? Var han fortfarande gift under den sista tiden? Hur tog han livet av sig? Eller gjorde han verkligen det...? Kanske visste han för mycket om något.

"Skandiamannen" var uppenbart på brottsplatsen. Det framgår tydligt vid seriösa studier rörande vittnesmålen från brottsplatsvittnen. Han var behjälplig med att vända offret från sido- till ryggläge, vilket medgavs av Anna Hage under rättegången.
Problemet med Stig var del av ett allmänt psykologisk beteendemönster; där någon enskild agerat på egen hand på en plats och vid en tidpunkt då alla övriga varit del av en gemensam rörelsei; så fort gm vänt om och sprungit in i grändens mörker sprang fem personer fram till platsen för att hjälpa offret: dels uppfattades inte händelsen som så allvarlig som den var, dels ville ingen efterfölja gm in i ett beckmörker. SE var på platsen förhållandevis redig och klarsynt, pekade med armen in i gränden när poliserna anlänt till brottsplatsen. Han "försvann" från de övrigas spontana medvetna minnen eftersom han inte passade in i en förenklad och därför så sann minnesbild som möjligt av händelsen.
Hages upplevelser på platsen hade varit så omskakande (framgår tydligt vid seriösa studier) att hon inför rättegångarna ägnade stor möda åt att rannsaka sina minnen.

Det medgivandet lyckas inte jag hitta. Var finns den uppgiften?