Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Allvarligt Pansaret…jag orkar inte svara på denna.

Läs Medlingsinstituets rapport, där står allt. Går liksom inte att missförstå, annat än om man fan vänder ut och in på sig själv för att lyckas läsa in motsatt budskap i den.

Lycka till.

Knock out, baby!
" En individ kan uppleva att han eller hon har diskriminerats utan
att så är fallet."
Källa, den senaste rapporten.

Jag har inget kvinnohat. Jag älskar kvinnor lika mycket som jag älskar mina andra medmänniskor. Jag föraktar däremot negativa människor, speciellt naiva, världsfrånvända, extremistiska och energislukande, exempelvis feminister. Men jag förstår. Till skillnad från din pojkflicksvännina Merapi så fördömer inte jag ett helt kön grundat på vad några rötägg står för.
Men det stämmer det du säger, jag skulle nog må bättre av att få en klarare bild av verkligheten, vem skulle inte? Tror detta är ett tips du själv skulle kunna anamma tusenfalt

Detta har jag fått lära om mig själv från dig och din kumpan i denna tråd:

1. Jag hatar kvinnor.
2. Jag kommer inte hålla mig gift.
3. Jag anser att kvinnors rättigheter ska minskas.
4. Jag anser att det är rätt att slå kvinnor.

Detta är intressant av flera anledningar. Först och främst kände jag inte till detta om mig själv så det har liksom blivit en eye opener för mig. Jag ska verkligen ta till mig av detta, redan i eftermiddag! Men vidare är det intressant gällande de kvinnor jag umgås med. Förutom alla de kvinnor som fallit för mig genom åren så måste även de kvinnor jag håller som vänner vara riktigt, riktigt korkad. Jag menar, de umgås med en karl som förespråkar dessa hemska saker, riktade mot dem bara för att de är just kvinnor. Betyder detta att dessa kvinnor är självdestruktiva eller bara sjukligt korkade? Eller har du några fler vilda teorier?

Och nej, bara för att jag har kämpat och tagit mig fram och tagit för mig betyder det inte att jag utgår ifrån att alla kan göra samma resa i livet. Du är naiv rakt igenom benmärgen. Alla föds med olika förutsättningar; kön, intelligens, ekonomi, geografiskt läge, tidsepok med mera. Att vara så korade att man säger "det är bara kämpa sig till det man vill ha" är hårresande. Du får nog lära dig att alla är olika och att du knappast kan förvänta dig av andra vad du själv åstadkommit. Uppenbarligen har du dock inte kommit över din egen uppväxt något vidare då du är ett tickande åskmoln som sprider förakt och utgår ifrån det värsta av dem som inte tycker som du.

INGEN person av något kön hittar på anledningar till att vilja skilja sig från en partner de älskar och lever i ett lyckligt förhållande med. Det finns ALLTID en eller flera anledningar till en skilsmässa.

Återigen, vem som initierar skilsmässan säger vem som är så missnöjd med sin partners insats i förhållandet att den inte längre vill vara kvar. Det innebär alltså inte att den personen är ensam ansvarig till att förhållandet blivit så dåligt.

Hur kommer din slutledningsförmåga fram till att kvinnor har sämre relationsförmåga, när statistiken visar att i 70% av fallen är männen så nöjda med sin partner och förhållandet att de vill fortsätta, och att männen bara i 20% av fallen är så missnöjda att de tar initiativ till skilsmässa?

Om du ständigt trycker ner din fru och inte bryr dig om vad hon säger och hon till slut begär skilsmässa, vem av er är sämst på relationer?

Nej, det är det som är grejen, tidigare har det inte alls funnits samma möjlighet för kvinnor att lämna ett dåligt äktenskap. När mannen stod för hela inkomsten så var det betydligt svårare för kvinnan att lämna , oavsett hur dåligt förhållandet än var.

Som vi redan konstaterat så är det i jämförelse med män ytterst få kvinnor som kan tänka sig att överge sina barn. Det innebär att det är ett oerhört effektivt sätt att få kvinnor att stanna i äktenskap om man ser till att de inte klarar att försörja sina barn.

För dig är lösningen på problemet med många skilsmässor att man hindrar parterna från att gå isär, oavsett hur olyckligt förhållandet är. För mig är lösningen på problemet med många skilsmässor att båda personerna anstränger sig för att hålla förhållandet lyckligt. I de fall problemen inte går att lösa så är en skilsmässa ett betydligt bättre alternativ än att en hel familj ska må dåligt.

Så som vårt samhälle är uppbyggt så krävs det för samhällsekonomins skull att det föds fler barn. Så barnbidrag och föräldraförsäkring är ett sätt för staten att stimulera barnafödande så fler har möjlighet att skaffa barn. Alternativet (för samhällsekonomin) till att det föds fler barn är ju en ökad invandring av personer som blir skattebetalare.

Om vi tar bort samhällets skyddsnät för barn så att enbart personer som garanterat vet att de i minst 18 år framöver kommer att ha råd med allt under sitt barns uppväxt oavsett om man blir ensamstående, allvarligt sjuk, långvarigt arbetslös eller liknande, så kommer ansvarsfulla personer säkert föda färre barn. Så följer staten dina direktiv så barnafödandet minskar så är det väl bara att du hoppas att invandringen inte avtar, för samhällsekonomins skull.

Personligen har jag aldrig mötts av något annat än en positiv inställning till min kärnfamilj, så det är ju inte direkt så att skolan och politiken försöker övertyga folk om att skilja sig.

Hur menar du att regelverken ska utformas med kärnfamiljens bästa för ögonen? Menar du att du tycker att villkoren ska försämras för de som redan har det svårast? Sparka på dem som redan har det svårt och belöna dem som redan har det bra?

Att sprida så mycket negativitet som du gör är inte vidare bra för dig själv om du samtidigt föraktar negativa människor, självförakt är inte nyttigt. Om din inställning till kvinnor och din förmåga att bemöta människor utifrån vilka de är skulle vara bättre i verkligheten än vad du uppvisar när du skriver här så är det ju positivt, men den eventuella sidan hos dig är helt dold här.

Jag har aldrig påstått att vem som helst kan klara vad som helst. Det jag säger är att alla kan påverka sitt eget liv. Största hindret för de flesta människors framgång är de själva, även om den sanningen svider och känns otänkbar för vissa.

Lite konstigt blir det ju när du hävdar att män inte kan påverka sina liv utan är dömda till ett kort ohälsosamt liv med farligt jobb och missbruk bara för att de är män, medan du påstår att du själv har lyckats. Skulle anledningen isåfall bero på att du är unik?

Å andra sidan så har jag aldrig vare sig träffat eller hört talas om en framgångsrik person som inte tror att man kan påverka och förändra sitt eget liv, så skulle din historia vara sann så är du helt klart unik även på det sättet.

Gällande att sprida förakt så är det mer din grej än min, precis som fjantiga försök till härskartekniker och personangrepp är din grej. Läser du tillbaka vad jag skrivit till dig i den här tråden så ser du att det finns flera frågor där jag försöker ta reda på hur du menar med det du skrivit. Men du har hittills inte klarat av att svara, och att du tror att frågor är påståenden handlar enbart om din bristande fattningsförmåga. Skulle den förbättras så är jag fortfarande intresserad av svaren.

Kan man av det du skrev i det här inlägget dra slutsatsen att du inte tycker att kvinnors rättigheter ska minskas? Ett rakt ja eller nej räcker som svar. Om svaret är ja och du tycker att kvinnors rättigheter ska vara oförändrade, så undrar jag hur du har tänkt få till det du skrev, att "män ska få det dominansutrymme som de behöver"? Då är vi tillbaks till första frågan jag ställde, och den ställde jag med anledning av vad du skrivit.

Jag trycker inte ner min fru - vi är båda kvar i äktenskapet.

Det tycks mig som att kvinnor är mycket svåra att göra nöjda. Att ca 70% av männen är nöjda så som läget är, tyder på att förmåga till nöjdhet är en manlig förmåga, som kvinnor i större utsträckning saknar. Att en part är missnöjd, kan inte med automatik förklaras av ett tveksamt beteende hos den andra parten, utan även möjligheten att den missnöjda själv är ansvarig för missnöjet bör i högre grad beaktas. Därför kan anledningen till skilsmässan vara att kvinnan faktiskt inte går att göra nöjd.


Det var svårare, men alls inte omöjligt - varken juridiskt eller strukturellt. Ju lättare det blivit, ju fler skilsmässor har vi sett. Med Ditt resonemang skulle man kunna tänka sig att männen därmed har blivit mer uppmärksamma på sina hustrur för att hålla dem nöjda och kvar i äktenskapet - och så har det nog blivit men det har likväl inte hjälpt.

Självklart finns det äktenskap som är så dåliga att en delning är enda utvägen, men det kan rimligen inte vara 50% och mycket tyder på att det sker alldeles för lättvindigt. En längre tidsutdräkt är av nöden. Därtill så tycks det mig märkligt att det inte sker någon verklig utbildning i skolan av hur en familjs tänks fungerar och hur goda relationer byggs. Pojkarna tycks tro att det räcker att finnas till och flickorna att kärlek övervinner allt. Inget av detta är tillräckligt, vilket det bör informeras om.


Jag är inte säker på att denna diskussion riktigt hör till tråden, men som hastigast skall jag ändå kommentera.

Det är en myt! Vi behöver inte bli flera, tvärtom så kommer vi att kunna producera allt mer med allt mindre arbetskraft framöver, och uppåt 40% av dagens arbetstillfällen bedöms komma att försvinna (en del nya tillkommer så klart). Vi har förmodligen dessutom passerat den mängd människor som vi kan livsmedelsförsörja i landet i ett krisläge - redan i fred och goda tider är detta ett problem. Det är också ett miljöproblem, ty det är mer miljöpåfrestande att människor lever i Norden än i mer tempererade klimat. Så, nej vi behöver inte av något skäl bli flera.


Det är när man likställer den traditionella kärnfamiljen med andra former som det går fel, och att man låter myten om "den goda skilsmässan" leva vidare, ty det är inte så det generellt ser ut.

Frågan var om det är du eller din fru som är sämst på relationer OM du ständigt skulle trycka ner henne och inte bryr dig om vad hon säger, och hon till slut begär skilsmässa?

Att en part är missnöjd med den andra betyder garanterat inte heller per automatik att personen som är missnöjd inte har något att vara missnöjd över...

Vi lär inte komma längre i diskussionen. Jag anser att båda personerna i ett äktenskap har lika stort ansvar för att hålla förhållandet lyckligt, medan du anser att allt ansvar ligger på kvinnan.

Männens insats för att hålla äktenskapet lyckligt BORDE helt klart ha ökat när det blev praktiskt genomförbart för kvinnor att lämna dåliga äktenskap, men med tanke på siffrorna så verkar det inte ha skett i tillräckligt stor utsträckning.

Tidigare räckte det att mannen kunde försörja familjen för att äktenskapet skulle bestå, nu kan kvinnor försörja sig själva. En anledning många kvinnor uppger till att de vill skiljas är att de inte upplever att mannen bryr sig om dem, och att de själva får ta ett så stort ansvar att det ibland känns som att ha ett extra barn och inte en man. De upplever helt enkelt att livet blir både lättare och bättre utan man.

Jag tror också att vissa skilsmässor sker för lättvindigt, men utan att ha levt i förhållandet själv så kan man inte veta det. Skillnaden är att min inställning är att man ska försöka göra förhållandet lyckligt igen, inte tvinga människor som mår dåligt i förhållandet att bo ihop bara för att undvika skilsmässa till varje pris.

Så du menar alltså att det är en myt att det behövs fler personer i arbete framöver för att pensionssystemet ska gå ihop ekonomiskt? Källa på det tack.

Inget svar på frågorna, men det spelar ingen större roll då jag är fullt medveten om hur våra åsikter går isär. Vi har ju redan konstaterar att du tycker plikt och ansvar är viktigare än lyckliga familjer, och jag tycker det viktigaste är att familjen mår bra.

Jag har vid ett flertal tillfällen förklarat att jag anser att båda parter har ett ansvar (om det är lika kan vara svårt att fastställa i det enskilda fallet) men att kvinnor bevisligen är sämre på att ta detta ansvar; 70-30.

Det tycks som att Du har samma utgångspunkt som författaren till följande vistext.
https://www.youtube.com/watch?v=UyZ9A0Sgd_4


Nej, det har tydligen inte skett och därför finns det anledning att närmare undersöka om inte ett betydande ansvar åvilar kvinnorna. Har jag väl antytt tidigare.





Vårt pensionssystem är dessvärre ett pyramidspel som omöjligen håller i längden, särskilt som de nu tillämpas. Däremot kan vi konstatera att om vi håller ner bl a arbetslösheten, så kan dessa sociala utgifter istället överföras till pensionssystemet, och då har vi inte råd att föda fram en hel arbetslöshetsgeneration.


Din lösning tillämpas idag - resultatet talar för sig självt. Min lösning tillämpades i högre grad förr med ett klart bättre resultat. Verkligheten är min vän.

? Du anser att det bör vara så att kvinnor ex. SKA ha ett STÖRRE ansvar för att hålla familjen ihop än män? Varför?

Jag anser att kvinnor är sämre på att ta ansvar för att hålla ihop familjen - det är uppenbarligen kvinnorna som tar initiativet till största delen. En aspekt på detta, som vi diskuterat tidigare, är att den variant av jämställdhet som feministerna förespråkar inte medför några vinster - enbart försämringar - för männen.

HUR kan de vara sämre när kvinnor bevisligen som grupp tar störts föräldraledighet, flest wab-dagar, mest deltid, gör mest i hemmen etc än män som grupp?
När män som grupp i avsevärt större del än kvinnor som grupp står för våld, sexuellt våld och kriminalitet?

Du tänker ju helt obegripligt.

Och sen finns det inte olika "varianter" av jämställdhet..det finns jämställdhet kort och gott.

Varför betecknar Du allt det där som bra för familjesammanhållningen? Det har inte slagit Dig att många kvinnor gör så för att få vara hemma från jobbet, hellre umgås med barnen, ser det som ett kvinnligt privilegium?


Det råder det delade meningar om. T ex mellan Dig och mig.