Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Du är för jämställdhet, men du är verkligen inte feminist. Feministers mål är ju inte att alla ska ha samma förutsättningar (vilket alla i Sverige i princip har), utan att alla ska nå samma resultat:

Betydligt fler män söker sig mot chefspositioner jämfört med kvinnor, resultatet blir givetvis att fler chefer är män. Feminister kan helt enkelt inte acceptera att kvinnor inte söker sig mot maktpositioner i samma omfattning som män, utan det måste vara exakt 50/50. Detta löser de genom att kvotera in kvinnor med sämre meriter än männen.

Samma inom polisen. För att få in mer kvinnor så sänkte de helt enkelt kraven på kvinnliga poliser

Konstigt nog hör man inte så mycket om att vi måste få in mer kvinnor i gruvindustrin etc

Sen har vi ju även hört diverse sjuka förslag för att lösa problemet med att kvinnor generellt sett väljer lägre betalda jobb, som att straffbeskatta alla män tex.

Nja, att "ändra attityd" är ungefär som att "ändra åsikt", dvs det som Du anser att kvinnor inte kan/skall behöva göra i ett förhållande.

Redan det är svårt nog, men från en politisk synvinkel måste man generalisera och härvid har vi betydande problem.

Om det är penismätartävling du vill ha så kommer din klitta att förlora mot min dolme. Jag har byggt upp mitt imperium från scratch och kan gå i god för att jag både taxerar mer än du, trots min ringa ålder, och att mina företag har en avkastning som får ditt enda företag att framstå som en skugga i höstmörkret. Dock är jag inte lika lat som du. Jag har en högt uppsatt position som tjänsteman på heltid parallellt med mina företag. Hemma är det jag som inreder, diskar, tvättar och städar i störst utsträckning och sätter agenda för hur och var min familj ska ta rikt mot. Jag är allt du aldrig kommer att kunna uppnå. Nämnde jag att jag tränar minst en gång per dag och givetvis hamnar i toppskiktet i alla tävlingar jag deltar i? Haha. Om du vidare vill börja jämföra betyg och intelligens så vet du var du ska PMa.
Om jag tror att framgång beror på tur så borde du bör du ta ut ditt pensionssparande och köpa bingolotter för hela slanten imorgon.

Utav oss två är det dock inte jag som glidit på en räkmacka. Ditt sätt att prata och föra dig vittnar om din bortskämda uppväxt. Förorterna jag stångats i skulle aldrig ha gett en så glapp käft att man kunnat gå runt och hetsa med "vågar du inte säga vad du tycker" eller pratat om att man kan "välja vilket yrke man vill, det är bara att satsa och vilja". Livet utanför Bullerbyn som du växte upp i ser inte ut så. Det är låååångt ifrån alla som bara kan leva efter ditt naiva sätt att se på livet "det är bara att vilja!" "det handlar enbart om att säga nej!".

Bland det värsta som ta mig fasen finns är bortskämda, vita, feministiska kvinnor i Sverige. Ni är så patetiskt käftiga och naiva. Ni talar om rättigheter och skyldigheter hit och dit och de enda motgångarna ni mött är situationer ni själva försatt er i. Det är inte synd om dig och dina likasinnad, ni är så äckligt överprivilegierad att ni skulle leva som rojalister i större delen av världen. TROTS det skapar man ett en-köns-fråge-parti som ENBART har som syfte att gnälla och beklaga sig över allt som är fel. Om Sverige var ett åkerfält skulle ni lyfta på vartenda gruskorn för att hitta vad som är fel hellre än att plöja och skörda marken. Ni är kort och gott genomruttet naiva, patetiska och bortskämda. Men för all del, fortsätt ta ut skilsmässor. 9 av 10 av er som blir "misshandlade" i relationer har med största sannolikhet försatt er själva i den situationen. Övriga anledningar att skilja sig till höger och vänster är bara bekväma lyxproblem a la carte.

Märk väl - denna livsstil jag har, min inriktning och filosofi, är något som kvinnor trånar efter. Ju mer jag talar inför andra kvinnor om att jag är mannen i mitt hushåll och därmed alltid har sista ordet, desto mer trånar de inför mig. 25 åriga, fina, välutvecklade, blonda tjejer med tuttar som tittar rakt ut, som svurit trohet och ära till moderpartiet (FI), är beredda att släppa taget om såväl sina politiska åsikter såväl som sina trosor när jag placerar dem på sin rätta plats.
Att jag inte lyckas charma pojkflickorna som tillhör Schyman-släkte är inget jag sörjer. Jag vet att jag presterar och levererar mer än vad ni gör tillsammans i dussintal.

Nej, det är det inte. Om du har en syssla som måste göras så mår du bättre själv om du byter attityd och gör det bästa av situationen (bra musik och tankarna på annat håll under hemarbetet t.ex.) än att grotta ner dig i hur fruktansvärt jobbigt och tråkigt det är, och hur orättvist det är att du måste göra det. Din åsikt om att hemarbete är tråkigt behöver inte förändras för det, men med en annan attityd till jobbet så mår du bättre när du genomför det.

Så du har lyckats missa att jag tycker att BÅDE KVINNOR OCH MÄN HAR LIKA STORT ANSVAR för att hålla förhållandet lyckligt?

Det är just genom att byta attityd i vissa lägen som man kan gå från att ens partner känner sig besviken och irriterad på en vilket får förhållandet dåligt, till att partnern känner sig älskad vilket är bra för förhållandet. Man behöver inte byta åsikt för att byta attityd.

Hm. Kanske skall Du rekommendera Din metod för attitydbyte till kvinnor som sexvägrar - litet musik och gör det bästa av situationen?

Skulle inte det vara att män och kvinnor tar lika stort ansvar för att hålla förhållandet lyckligt?

Icke desto mindre måste det finnas ett gemensamt regelverk, som i sin tur bygger på ett betydande mått av generalisering.

Nej, min metod är att gå till grunden med problemet och ta reda på vad som kan göras för att kvinnan ska njuta av sexet. Vi människor fungerar så att vi vill göra mer av sådant vi mår bra och njuter av, medan vi undviker sådant som inte ger oss någon tillfredställelse.

Anledningen till att jag och min man har sex ofta är för att det ger oss båda så mycket njutning och tillfredställelse, och anledningen till att du helst undviker diskning är att det inte ger dig tillräcklig tillfredställelse. Vill man ha sex oftare så bör man alltså få sin partner att uppleva sexet som ganska många snäpp högre än att diska.

"Känner efter" är möjligen en beräkningsmetod inom feminismen, men utanför denna brukar det betraktas som löst tyckande, eller mer stringent uttryckt "individualnormativ värderingsanalys".

Fö så innebär olikabehandling ingalunda att något är orättvist, se t ex den nyss timade olympiaden där de som presterade bäst fick medaljer, de andra inte.

Jag föreslår att Du slår Dig på äktenskapsrådgivning, men dessvärre tror jag inte att det får effekter över individnivån. Den ojämlikhet vi ser i initiativfrekvens avseende skilsmässor är problematisk och kräver djupare analys bortom sex och disk.

Till att börja med att ta löften på allvar. Har man lovat att leva ihop, så skall det mycket till för att annullera det löftet; det måste således ställas högre krav på makarna föratt motverka att de skiljer sig för lättvindigt.

Jag anser också att barnbidraget skall omvandlas till familjeavdrag för att förstärka de ekonomiska incitamenten för de som agerar på ett för samhället önskvärt sätt.

För det tredje vore ett officiellt uppvärderande av äktenskapet önskvärt - äktenskapet är mer värt för samhället än andra samlevnadsformer och bör därför lyftas fram särskilt i olika sammanhang.

Tram! I denna debatt är det du som "känner" och feminismen som sitter på faktan.
Vilket jag nu försökt få dig inse i x antal inlägg.
Du har en maktförskjutning till mäns favör gällande ekonomi/ tid och ansvarsbärande för barn och hem. All statisitk i saken talar för att kvinnor som grupp tar mer av oavlönat arbete än män.
Det kan garanterat finnas ett eller annat undantag, det gör det alltid, men vad är din poäng med det i den stora bilden tycker du?

Det är på individnivå man måste göra förändringar för att göra ett olyckligt äktenskap lyckligt. Som du vet, det sker inga skilsmässor i lyckliga förhållanden.

Om du går djupare i analysen av äktenskap som spricker så ser du att det alltid finns anledningar till att ett äktenskap spricker. Vem som tar initiativet till skilsmässan säger vem som är mest missnöjd med sin partner och förhållandet, inte vad som hänt för att få personen att känna så.

Det är händelserna i äktenskapet man måste ta tag i och åtgärda för att hålla äktenskapet lyckligt. Att skuldbelägga den som vill lämna något dåligt istället för att se vikten av att förändra det dåliga är inte vidare vettigt.