Vredens dag (Dreyer, 1943)
Subtil övernaturlighet, häxkraft och religiösa skräckmotiv är någonting jag insåg att jag är svag för när jag läste på lite om filmen.
Häxan och
Det sjunde inseglet är favoritfilmer och jag gillade också förra årets grymt obehagliga
The Witch.
Det i kombination med att det är Dreyer som står för regin (
La passion de Jeanne d'Arc [som verkar dela vissa teman med Vredens dag] är en av de bästa filmerna jag sett och
Vampyr - Der Traum des Allan Grey är också en riktigt höjdare) gör givetvis inte saken sämre.
Som grädde på moset så verkar Vredens dag, med dess skildring av de vedervärdiga häxprocesserna i medeltidens och renässansens Europa, vara något av en allegorisk protest mot den nazistiska ockupationsmakten som plågade Danmark under stora delar av andra världskriget. Jag tror inte att jag behöver förklara närmre varför jag har
sjukt höga förväntningar på den här filmen.