Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Frågan är varför män skulle behöva "belönas" för att dela ansvaret för sina egna barn och sitt eget hem? Men det är klart, om män förväntar sig belöning för att de är med och tar hand om sina egna barn och sitt eget hem så tycker de kanske det är orimligt om kvinnan dessutom vill ha en man som bryr sig om henne. Det som är grunden i äktenskapet, två personers kärlek till varandra.

Också var vi där igen. Män är inga små barn som blir övergivna utan att ha haft någon möjlighet att påverka. Om ett äktenskap spricker så är det två personer som är delaktiga i det. Som sagt- det förekommer inga skilsmässor i lyckliga äktenskap.

Utgångsläget var att mannen arbetade utanför hemmet, alternativt på gården, medan hustrun skötte hem och barn - av lätt insedda skäl emedan kvinnor förr födde betydligt fler barn än nu. Mannen kunde då efter dagens arbete komma hem till familjen, utan att behöva sköta de fruktansvärda hushållssysslorna OCKSÅ [har just diskat mm i ca en timme och hatat varenda minut]. Sedan började kvinnorna förvärvsarbeta och ville fullt naturligt också slippa hemslaveriet efter arbetsdagens slut. Men eftersom någon måste diska osv så blev mannen inblandad = fick erfara en påtaglig försämring av sin situation. Kvinnans frigörelse betalas till mycket stor del av männen, och till inte obetydlig del av barnen. Men någon vinst för mannen står icke att finna. Uppoffring utan belöning. Att det inte är fler män som skiljer sig tyder på att svenska män är osedvanligt tåliga och uthålliga.

Ja, det låter onekligen som om svenska män är otroligt tåliga och uthålliga när de uppoffrar sig för att göra något så stort som att ta sin del av ansvaret för sina egna barn och sitt eget hem, utan någon annan belöning än ett rent hem och att få umgås med sina barn. Verkligen heroiskt och fantastiskt gjort...

Men jag kan trösta dig med att det inte är så himla mycket belöning till kvinnor som gör hemarbete heller. Själv tvättade, plockade, dammsög och skurade jag innan jag åkte till jobbet i morse, och fick höra: "Måste du studsa omkring och vara så jävla glad så tidigt på morgonen, och kan du sjunga lite tystare!?".

Som kvinna får man inte ens känslan av att man gjort en fantastisk insats och att man är "osedvanligt tålig och uthållig" när man tar hand om sina egna barn och sitt eget hem, det är helt enkelt något som är en självklarhet, oavsett hur mycket man jobbar.

Offerkofta på - check.
Att män dör tidigare, lever stressigare, är i högre utsträckning utsatta för våld och skador, överrepresenterade i arbetsolyckor, toppar statistiken av alkohol- och drogberoende med mera är faktorer som feminister blundar för. Det hör liksom till med att vara man Att sedan lägga pengar och politik på att kvotera in kvinnor på arbetsmarknaden istället för att minska mäns ohälsa är en logik enbart en offerkoftabärare kan förstå.

Så nej, förvänta dig inte så mycket för att du enbart moppar golvet, tömmer soppåsen och tar hand om barnen några fler månader än din respektive - du har trots allt ett längre, hälsosammare och lyckligare liv att se fram emot (aspekter som enligt de flesta är tämligen viktiga). Att tacksamheten man sedan får för att utså ett mindre kvalitativt liv är att kvinnor i större utsträckning förpestar vardagen än mer genom att gnälla och beklaga sig över bagateller och sedan tar ut skilsmässa - ja det är grädde på moset

Du tycker inte 2 000 år av överläge räcker?

Sen blir det ju lite humor när detta yttras av en som sitter här och gnäller över att kvinnor skiljer sig. Du är alltså inte förvånad över att män är "avvaktande" över att bli jämställda…men JÄTTEFÖRVÅNAD och lite bitter över att kvinnor inte är avvaktande för att gå ifrån parförhållanden där hon är missgynnad.


Är du som är upprörd över att kvinnor initierar till skilsmässa i högre grad.
Och den kvinna som kräver skilsmässa efter att ha gnatat på sin man över ev. orättvisa som gynnar honom på hennes bekostand utan resultat ( som ex.) tar ju faktiskt sitt ansvar, hon gör slut och letar upp något bättre.

Sen är du igång igen….sex ska skyllas kvinnor, att det blir barn ska skyllas kvinnor, att män inte har lärt sig kommunicera ska skyllas kvinnor, att män inte vill ta praktiskt ansvar i hem och med barn etc ska skyllas kvinnor, och att kräva sin rätt ska anklagas kvinnor.

Och visst svenska män är relativt jämställda jämfört med andra män i världen. Men varför tycker du att svenska kvinnor ska nöja sig med att det bara är nästan jämställt?


Fullständigt självutplånande? är det när man tar 50% av barn och hushåll? istället för 40% ( siffra från luften) eller när de går ner i deltid istället för frugan? Och när de istället får ta smällen med lägre pension?
OM det är att vara självutplånande…då kan ju fan inte kvinnor existera i världen, vi måste ju vara direkt utplånade från hela klotet.


Hur då? OM det är en sån fet fördel att ex. gå ner i deltid eller ta ut föärldraledighet eller ha lägre livsinkomst, eller vad det nu kan vara, varför gör då inte män detta? Är ju ganska exakt vad som kräves av dem... så?



så om jag köper dig ett kök, så betyder det att allt köksjobb hädanefter ska skötas av dig?
ahhh vilken lösning.



Den som bortser från något hela tiden är du i denna debatt. Du bortser från all statistik och forskning som visar att kvinnor faktiskt tar ett STÖRRE ansvar än män. Och att detta ger kvinnor som grupp feta smällar i form av stress, i form av sämre inkomst etc.
Och du anklagar just dem för att inte ta ansvar.

Uvlogik i ett fröskal.

??? Varför det? kan väl peka exakt lika mycket på att männen inte vill? och inte väljer något.
Tror du många kvinnor skull gå emot sin mans vilja att ta 50% av föräldraledighet ex?

Kommer du ihåg artikeln där det stod att kvinnor som fulltidsarbetar och tar störst ansvar för hemmet får mindre psykisk ohälsa än kvinnor som fulltidsarbetar och har jämlik ansvar för hemmet?

Alltså, det går emot common sense, mer arbete borde ju orsaka större psykisk ohälsa, eller?

Det är ifall man inte tar med i beräkningen naturliga moderliga behov hos kvinnan, att ta hand om sitt hem och sina barn.

Att kvinnor inte får känna huvudansvar för sina barn får de att inte må bra. Låt oss därmed inte tro att vi vet allt och låta kvinnorna bestämma hur mycket föräldraledighet de vill ta.

Jag skulle gå så långt att ge kvinnor ensamrätt i att bestämma över deras föräldraförsäkring. Feminister kanske skiter i vad kvinnor egentligen vill ha, och vägrar lyssna på dem när deras åsikter går emot den könlösa utopin, men för de flesta kvinnor så är just tiden som moder den mest givande tiden i deras liv och att tvinga mammor att inte ens få välja ifall de ska få se deras barn så ofta som de bara kan när de växer upp, det är ren grymhet från feministernas håll.

Läs mitt inlägg och läs ditt inlägg med öppna ögon så ser du tydligt vem som bär offerkofta...

Eller tolkar du det faktum att jag ser det som en självklarhet att ta hand om barn och hem oavsett hur mycket jag jobbar som ett tecken på offerkofta? Eller tolkade du det faktum att jag var glad när jag städade som ett tecken på offerkofta? Vore intressant att veta hur du tänkte där, OM du tänkte.

Ett osunt och farligt leverne behöver inte höra till bara för att man är en man. Även män kan leva långa, hälsosamma och lyckliga liv nuförtiden, det handlar om val.

Välj en utbildning som leder till ett yrke där risken för arbetsskador är liten. Om du är beroende av alkohol eller droger eller om du mår psykiskt dåligt, sök hjälp. Genom att göra hälsosamma val, som att äta nyttigt och träna så mår man bättre och risken minskar för många sjukdomar som annars kan förkorta livslängden. Att lära sig hantera stress och undvika negativ stress är också bra val att göra.

Så ett gott råd till de män som inte vill råka ut för allt elände som du nämner att män har - Ta kontroll över era liv!

Det är en väldigt skön känsla att veta att man har kontroll över sitt eget liv. Det medför ju ansvar och ansträngning och man kan inte skylla på någon annan om det går åt helvete (vilket kan bli det jobbigaste för många som är vana vid att skylla ifrån sig), men personligen skulle jag inte vilja ha det annorlunda.

Jag förväntar mig alltså ingen tacksamhet för att jag ser till att min man och mina barn mår bra, för att jag ger oss en rejäl inkomst genom att driva mitt företag eller för att jag tar hand om hem och trädgård. För det är något jag själv har valt. Ingen har tvingat på mig varken man, barn, hus eller trädgård, och personligen så ser jag det som vansinne att förvänta sig tacksamhet från andra för val man frivillig gör.

Så testa att ta eget ansvar och skapa det liv du vill leva. Vill du inte leva med en kvinna, så gör inte det. Vill du leva lyckligt med en kvinna, så ansträng dig för att åstadkomma det.

Jag skulle onekligen ha visat en större tacksamhet. Efter mina köksinsatser är i allmänhet den enda belöningen att det produceras mer disk. Hur kan det gå åt två stekplåtar, en långpanna och två kastruller för att steka några ägg?

Men saken är nog den att hushållsarbete är svårt att uppskatta, man kan bara tycka illa om det för att man behöver utgöra det och bli förbaskad om det inte är gjort. Ytterst otacksam verksamhet.

I alla händelser så kan, i ett av världens mest jämställda länder, detta knappast vara den avgörande förklaringen till de höga skilsmässotalen och till att kvinnor är i majoritet när det gäller att initiera dem.

Märkligt vad litet nytta jag tycks ha av de där 2000 åren. Inte en enda gryta blir diskad.

Så klart att jag är förvånad! Männen accepterar, ibland något motvilligt, att få sin tillvaro försämrad. Kvinnornas förbättras. Ändå är det en majoritet kvinnor som vill skiljas. Förvisso förvånad.


Rättvisa är inte det alltid det högsta värdet att eftersträva. Det är också bra om det fungerar. Eller som han sa som blev överkörd av lastbilen: "Jag kom från höger!" Rättvisa, verklig eller upplevd, som leder till undergång har som jag ser det ett tämligen svagt värde.


Det är rätt mycket mer. Jag ser hur män som bildar familj gör stora uppoffringar och inte sällan i det närmaste blir förtryckta. De ger upp fritidsintresse, vänner och många saker som de tidigare älskat att göra. Påfallande ofta har kvinnor inga, eller starkt begränsade, fritidsintressen. Pojkvännen/maken blir det enda intresset och att han har annat för sig betraktas som någon form av illojalitet. Alltför många män faller till föga och uppoffrar sig. De mår ofta rätt dåligt av detta. Svenska mäns lojalitet mot familjen, och förmåga att uthärda jämställdhetsförtrycket, är ofta beundransvärd, men den är nog i längden inte bra för dem.


Därför att det är för många män så bottenlöst tråkigt att vara hemma och sköta hem och barn. Det ligger inte för lika många män som det ligger för många kvinnor. Dessa kvinnor inser inte heller att de manliga intressena och förmågorna ligger i andra riktningar.


Vi gör tvärtom istället. När flyttar Du in?


Kvinnor tar MINDRE ansvar nu än för en-två generationer sedan. Denna minskning har kompenserats av att männen tar MER ansvar, bl a för hem och barn numera. Du utgår från att kvinnor varit för tryckta när de fordom dags skötte hemmet, under det att jag finner att det i den tiden var en ganska rimlig lösning och inte alls förtryckande.

Det här är nyckelfrågan som kompletteras med att kvinnor verkligen älskar det här, som visades i inlägget från arbetaren:


Alltså så blir kvinnor lyckligare av att ta huvudansvaret hemma trots att de heltidsjobbar, jämfört med de heltidsarbetare som delar på ansvaret hemma.

Vilket är förunderligt och något som Merapi inte förmår förklara.


Sedan ska feminister hålla på med en förminskande pedagogsnack om att de tror på att män också kan vara en bra förälder, en människa kan nog göra vad som helst, men en människa kan inte vilja vad som helst.

Viljan är en starkare kraft som är bortom din kontroll, svenske mannen försöker alltför ofta leva ett liv som går emot hans vilja, jag är förbryllat att han inte oftare går in i vägen.

Säg inte det, du har inte hört mig sjunga😂. Hm, kanske vore en bra ide att föreslå att du lagar maten och hon diskar istället, jag är inget proffs, men det låter som lite väl mycket utrustning... Bra musik i öronen och tankarna någon annanstans så går hushållsarbete lätt vet du, bra träning kan det vara också!

Utgår jag ifrån mig själv så är jag inte gift för att få en hemhjälp. Om hushållsarbete skulle vara anledning till skilsmässa så skulle det vara av känslomässiga skäl om det kändes som han inte brydde sig om ifall jag skulle må dåligt av allt jag gör och inte bry sig om tillräckligt för att försöka avlasta mig.

Anledningen till att jag är gift är att jag trivs i ett kärleksfullt förhållande med närhet på många plan. Min man gör mig glad varje dag (han är trevligare när han vaknat till ), och han bryr sig verkligen om hur jag mår. Han får mig att känna mig älskad, han gör vad han kan för att få mig att må bra, och vi har fortfarande efter 20 år ihop roligt tillsammans och trivs i varandras sällskap. För mig är det vad äktenskapet handlar om.

Så min gissning är att fler kvinnor tänker som mig och vill ha ett kärleksfullt förhållande med en man som vill få en att må bra. Om mannen då anser att han visade sin kärlek genom att diska och tycker att det räcker, så blir det en krock.