Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Om det är fler män som resonerar på samma sätt som du så har du där orsaken till varför kvinnor initierar skilsmässa oftare än män.

Är man gift med en person som inte kan/vill se sin egen del i äktenskapsproblem och därför inte gör något åt problemen, så finns till slut inget annat val än att lämna om man vill vara lycklig. Nuförtiden är få tvingade att fortsätta leva med någon som ser sig själv som ofelbar och anser att allt dåligt i förhållandet är partnerns fel.

Jag tror att anledning till varför folk skiljer sig i större utrsträckning idag är pga av att giftermål glorifieras. Att man ska hitta sin prins o allt ska vara perfekt. På många håll o i många tider gifte sig folk mest av ekonomiska skäl. Idag måste din make vara din bästa vän, personliga tränare, kunna knulla dig som en porrskådis, din läkare, din supermodell, din lifecoach, din kock etc. Det är inte hållbart. Klart som fan att folk skiljer sig.
Ens make/a måste få ha sina brister, precis som man själv inte är perfekt. Detta är min åsikt iaf.

Nja bevisligen så vem som gör vad i hushållen är mer bestämt av sen länge fasställda normer.
ex. vara hemma med barn som fader anno 1950 hade nog varit en praktiskt och social omöjlighet.
Har tagit ca 50 år att börja rycka i den normen och det kan du tacka feminismen för. Tänk på det då du får din första unge och får lov gå hemma och gulla med den.

Du snackar skit, har en manlig bekant som är konservativ nationalist, det är han som lagar maten i hushållet, inte hans flickvän. Detta är något de har bestämt själva och inte Gudrun. Du förstår, det går att bestämma själv vem som gör vad i hushållet, man behöver inte utgå efter någon historisk orättvise scoreboard.

Nej det är det inte för i Sverige är det feminazismen som styr vad folk ska göra och inte. Det läser vi ju om varje dag här på F&J.

Jag tror inte att vi människor av naturen är monogama och speciellt inte över en längre tidsperiod. Rent krasst så handlar ett förhållande om att man ska trivas med varandra och dra nytta av varandra.

Man flyttar ihop för att dela på kostnaderna, man bildar familj för att det är trevligt med barn och man delar på arbetsuppgifterna i hem/arbete och på försörjningsbördan gentemot barnen.

Många av de här anledningarna har luckrats upp. Man behöver inte vara två för att försörja sina barn. Man behöver inte vara två för att skaffa sig ett hem. Man behöver inte vara två (längre) för att skaffa sig barn.

I ett sådant samhälle är det väl inte konstigt att man släpper fram sitt inre behov, att inte vara monogam. Vem vill dras med samma gamla tråkiga person hela tiden när man kan byta partner och därmed även förändra sitt vardagsliv till stora delar.

Jag tror att vi måste betrakta livstidslånga äktenskap som undantag, en lyckad sådan kanske i många fall, men ändå undantag. Vi kan vara avundsjuka på de som lyckas leva lyckliga i ett helt liv tillsammans, men väldigt få av oss skulle ändå klarat av det i praktiken.

Du har helt enkelt en bekväm syn på vad som konstituerar dåligt föräldraskap. Min uppfattning är att en god förälder säkerställer en grundläggande trygg uppväxt; ekonomiskt, socialt, relationsmässigt. I de allra flesta fall betyder detta en god kärnfamilj. Undantag finns som alltid, men det övergripande mönstret är tydligt.

Man kan alltid fråga barnen - hur många barn tror Du helst vill ha båda sina föräldrar hos sig respektive gärna ser dem skilda åt?

Nej, om kvinnor fritt får välja sig om de vill gifta sig med en man, så skall de inte komma undan att skylla på den man de valt för att de sedan vill ha skilsmässa. Osakligt skuldbeläggande av män är motbjudande och en feministisk härskarteknik som inte fungerar på mig.

Men män som fritt väljer att gifta sig bör alltså enligt dig helt komma undan ansvar för att få förhållandet att fungera. Varför?

Eller ser du män som viljelösa fån som bara låter sig väljas, och sen måste kvinnan ansvara för förhållandet eftersom mannen fullständigt saknar kompetens att klara det?

Att du anser det vara "osakligt skuldbeläggande av män" att hävda att mannen har lika stort ansvar som kvinnan för att få förhållandet lyckligt, får stå för dig. Inser du hur extremt du nedvärderar män genom det resonemanget?

Hur ser du på mannens skyldighet att betala underhåll efter en skilsmässa?

Det verkar ganska uppenbart för mig att ifall kvinnan ser mannen som mer en försörjare (trots allt heltidsarbetar en klar minoritet av svenska mammor) så finns ingen anledning att ha honom hängandes omkring (ifall han inte gör precis allt som du befaller) när du kan få hans pengar ändå.

Förövrigt, kommentera gärna tråden där jag tar upp mannens övervikt i uppoffringar när han samlever med en svenska kvinna:

(FB) Män offrar mer av sin fritid än kvinnor i förhållanden....

Jag är som vanligt ganska pessimistisk av mig och försöker övertyga svenska män att inte bo tillsammans med svenska kvinnor, men jag har inget emot att höra vettiga argument för hur man kan laga relationen mellan män och kvinnor i det här landet.

Det har visat sig att män jobbar+hemarbetar 1 1/2 timme mer än kvinnor, är mycket mindre deprimerade, har mindre psykisk ohälsa, inte påbörjar skilsmässor, är mindre stressade, osv.

Vad mer kan de göra liksom? Tror inte att det är möjligt att kräva av en människa mycket mer än det.

Vidare har det visat sig att lesbiska kvinnor skiljer sig markant mycket mer än relationer där män är involverade, vidare har det visat sig att 40% av svenska kvinnor har skilt sig från utländska män efter 5 år, medan bara 20% av svenska män har skilt sig från utländska kvinnor efter 5 år.

Statistiken har talat sitt tydliga språk! Svenska kvinnor är ansvariga för de flesta skilsmässor, och kan inte hantera äktenskap.

Men jag kan gå med på att svenska män delvis är viljelösa får när de går med att starta framtid med svenska kvinnor mitt i kärlekens karusell. De borde tänka sig för tre eller fyra gånger.

Tror du att jobb och hemarbete är det som krävs för att göra ett förhållande lyckligt så förstår jag om du är skild eller singel.

Att någon initierar skilsmässa innebär inte att den är ensam ansvarig för att förhållandet blivit så dåligt att den andra parten ser skilsmässa som enda utväg. Förhållanden är inte alltid enkla, men utgår man ifrån att man själv är ofelbar och att allt är den andres fel så fungerar det inte.

/ Svensk kvinna som lever lyckligt med en svensk MAN (en sån som tar sin del av ansvaret för förhållandet och inte är viljelös och inkompetent) sedan 20 år tillbaka