Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

nej så klart allt är kvinnornas fel uven..självklart så.

Tips..sluta umgås med kvinnor…så undviker du allt dåligt/ fel/ undermåligt i ditt liv. Och gift dig absolut inte med en kvinna.

Snacka om ett inlägg utan någon som helst intellektuell värde.

Man kan insert din patetiska sarkasm vart som helst för att avsluta en diskussion man inte kan vinna:


Antifeminist mot feminist.


Sosse mot moderat.


Antirasist mot SDare.


Det är ju bara att du måste säga något av innebörd till diskussionen efter att du kommer med sarkasmen, annars blir det bara märkligt.


Nej, det är ju inte ett alternativ, och det fattar du själv och därför vill du leka med att du har makt att ta ner hans värde som partner för kvinnor, bara för att han inte har dina åsikter.

Men denna makt innehar du nu inte.

Ja, jag gissar att det är så han menar, men uppenbarligen är det ingen åsikt han vågar motivera utan istället blir det trams och bullshit.

Helt enig med dig om att anledningen till ökningen av skilsmässor beror på att människor numera har större möjlighet att lämna dåliga förhållanden.

Själv har jag svårt att förstå den totala vägran från vissa att inse att det är två ansvariga personer när det gäller att hålla ett förhållande lyckligt. Möjligt att egot mår bättre av att inbilla sig att man är felfri och att allt är den andras fel, men för förhållandet är det ju katastrofalt.

Ange gärna exakt vad du anser vara undanflykter från min sida, det är nämligen inget jag brukar använda mig av.

Det har jag heller inte påstått. Om du läser om och läser rätt så ser du att den lesbiska tjej jag känner är mer manlig än kvinnlig i sättet. De bögar jag känner är också mer kvinnliga i sättet än de heteromän jag känner, men det är möjligt att de inte motsvarar genomsnittet. Det är möjligt att bögar generellt är lika manliga som heteromän och att lesbiska generellt är lika kvinnliga som heterokvinnor, och att det bara är en slump att de jag känner motsvarar de stereotyper som finns.

Efter 20 år tillsammans med mina barns far så kan jag säga att det vi har idag (för att vi båda har ansträngt oss för att hålla förhållandet bra) är väldigt mycket bättre än det vi hade som nyförälskade. Med en man av typen "jag är felfri så det är hennes fel att relationen är dålig och jag tänker inte anstränga mig men jag stannar för ungarnas skull" så hade jag aldrig fått uppleva det, och våra barn hade garanterat inte heller mått lika bra. Barn mår bättre med två lyckliga föräldrar under olika tak än med två olyckliga föräldrar under samma tak.

Jag är en svensk kvinna som levt med samma man i 20 år. På vilket sätt menar du att jag inte förstår äktenskap? Har du själv personlig erfarenhet av att hålla ett äktenskap lyckligt genom svårigheter?

Personligen skulle jag aldrig ens komma på tanken att använda att jag jobbar mycket som ursäkt för att inte se till att min man och mina barn mår bra. Högst troligt är det en av anledningarna till att jag har en partner som är lycklig och vill fortsätta leva med mig. Livet handlar om prioriteringar, och prioriterar man annat framför att hålla sin familj lycklig så är det ett medvetet val man gör.

Jag ser inte självmord som att någon är "bra på att fatta hårda beslut", utan som en fruktansvärt tragisk men egoistisk handling. Att fly från sina problem och låta de som älskar en lida istället är fegt.

Möjligt att det har ändrats, men tidigare var inte antalet den största skillnaden mellan tjejer och killar som mådde dåligt, utan att tjejer sökte vård medan killar försökte bita ihop för att sedan ta livet av sig. Personligen skulle jag hellre se att även män sökte hjälp för att överleva och börja må bättre istället.

Som jag skrev tidigare, i ett bra förhållande tar man ansvar för varandras välmående. Att du ser det som en omöjlig uppgift som inte ska göras, kommer enbart drabba ditt eget eventuella förhållande.

Av det du skriver gissar jag att min erfarenhet av äktenskap och barn är större än din, för det där har du missförstått. Grunden i ett äktenskap handlar om två personer som älskar varandra och prioriterar varandra. Om man slutar vårda kärleken till varandra när man får barn så är risken stor att kärleken och äktenskapet dör. Man lägger en väldigt tung börda på sina barn om de är anledningen till att båda föräldrarna är olyckliga.

Som svensk kvinna kan jag tala om för dig att min inställning hittills har lett till att både jag och min man är lyckliga, och våra barn är glada och trygga. Nu när de är tonåringar så har jag dessutom facit på hur mycket fördelar de har fått av att leva med lyckliga föräldrar som har en kärleksfull relation. Barn med lyckliga föräldrar mår bättre.

Så mycket svammel och trams, ändå lyckas det inte dölja det uppenbara att du inte vågar stå för dina åsikter, eller att dina åsikter inte är verklighetsförankrade. Ett litet förtydligande, när en mening har ett frågetecken efter sig så är det en fråga och inte ett påstående, och mina frågor grundar sig på det du själv har skrivit.

Du anklagar mig för att lägga ord i munnen på dig, det har jag inte gjort. Du däremot la ord i munnen på mig när du skrev "Det ska dock förtydligas att de män du har i åtanke när du pratar om män som redan nu klarar av att vara män inte är annat en halvkasstrerade pojkar som rättat sig i ledet". Att du anklagar mig för att göra något som du själv gör är inte vidare smart, men när du sedan hävdar att du inte tänker diskutera våra skillnader i definitionsfrågan om vad en man är så blir det rent korkat, eftersom du bara hittat på den definition du tror jag har av vad en man är.

Det jag gjorde var att ställa raka frågor för att få reda på hur du menar. Det var alltså inte ledande frågor, utan frågor formulerade utifrån det du skrivit. Jag upprepar frågorna igen om du skulle våga dig på att svara.

Menar du att du anser att alla människor inte längre ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter? (För att förtydliga, den frågan ställdes för att du svamlat om att feminismen ska bort) Rent konkret, hur ska det genomföras? Ska alla lagar plockas bort?

Vad hindrar dig i dagens läge från att stå överst eller underst i hierarkin i ditt eget förhållande? (Förtydligande, det är en fråga till följd av det du skrivit om dominansutrymme och hierarkier) Eller menar du att det ska vara en hierarki skapad på ett sätt som idag är straffbart enligt brottsbalken? Tycker du i så fall att alla lagar ska tas bort, eller vill du att de lagar som gynnar dig ska vara kvar?

Du har trots att du skrivit mycket inte heller kunnat svara konkret på det påstående jag först kommenterade: "Steg ett är att gå tillbaka mot att låta män få möjligheten att vara män och ta det dominansutrymme de behöver för att uppnå stabila förhållanden." så jag upprepar frågan: Hur menar du att det ska gå till?

Om du vill låta bli att göra bort dig när du inte klarar av att motivera din egen åsikt på ett klart och konkret sätt så är det bättre att du bara låter bli att svara istället för att svamla och tramsa.

Huvudorsaken till att skilsmässor ökar är medias och feminismens metod att göra bra män skyldiga.

Kvinnor får då negativa känslor för män och skiljer sig efter någon liten motgång.


Problemet är att kvinnor allt mindre differentierar mellan bra och dåliga män. När kvinnor kom in i rättsväsendet så vill de inte straffa kriminella utan det blir istället färre män som straffas och straffen blir löjligt låga.

Istället har de en bild av att de verkligt skyldiga är alla män.


Män i USA har helt klart märkt av detta fenomen hos kvinnor och är mycket mer försiktiga i att gifta sig. Skulle man dra det till sin spets och kvinnor skulle bli totalt opålitliga kommer familjen bli mycket ovanliga och man skulle antagligen börja uppmana kvinnor att skaffa sig inseminering.

Fortfarande inget svar på varför du anser att män bör slippa sin del av ansvaret för att få förhållandet att fungera.

Vare sig kvinnor eller män lämnar förhållanden som är bra. Så oavsett vem det är som initierar en skilsmässa så beror det på att förhållandet är dåligt, och man är två om att hålla förhållandet bra. Att anstränga sig för att hålla förhållandet lyckligt är en helt annan sak än att sitta passivt på arslet, skylla på den andra och härda ut.

Att anstränga sig för att hålla förhållandet lyckligt och därigenom svetsa samman familjen är bra. Men att inte ta sin del av ansvaret för att hålla förhållandet bra, utan se sig själv som ofelbar och skylla problemen i förhållandet på partnern är inte bra.

Väljer man att sätta plikt och ansvar före sin egen, sin partners och sina barns lycka, så är det i mina ögon ett oerhört dåligt val.

Jag ska då inte skriva mer då jag varesig är i äktenskap eller någonsin kommer vilja vara i äktenskap med en svensk kvinna.

Det verkar som om vi ska utgå från en persons personliga erfarenheter istället för att analysera den stora bilden.

Det finns inga som helst belägg i vilket fall kring att svenska män inte tar personligt ansvar för att hålla skilsmässan lycklig, det är en repeterande mantra som inte har några som helst belägg.

Det kan lika gärna vara så att mannen är den enda som försöker, svenska kvinnor ger upp enkelt och avslutar relationerna pga lite motstånd.

Som är fallet med lesbiska kvinnor där ingen verkar göra den andra lycklig, tänker mig en svart hål av gnällande som ekar fram och tillbaka i all oändlighet...

Men vad vet jag, jag har ingen personlig erfarenhet kring lesbiska äktenskaper....

Hahahah men snälla rara gumman, nu får du väl hejda dig. Utav vilken tänkbar anledning skulle jag inte våga stå för mina åsikter? För det första befinner vi oss i en debatt över internet varpå risken för repressalier är högst orimlig. Men för att förtydliga hur patetiskt vilsen du är i dina påhopp kan vi även leka med scenariot att debatten ägt rum IRL - förutom att din retoriknivå (och högst troligen även din intelligenskvot) inte tangerar med min så bör du vara minst 190 cm med 130 pannor för att jag skulle överväga att hålla tillbaka mina åsikter. Jag har inget att hålla tillbaka inför dig, på flashback, hahah.

Det ENDA du gjorde i ditt inlägg var att fabricera påståenden varpå det ENDA jag svarade tillbaka till dig var i stil med detta - allt annat än on topic. Men som sagt, du lägger ribban, jag följer bara efter.
Nej, det var och förblir en definitionsfråga om vad som kännetecknar en man. Det du anser vara Män är med största sannolikhet sorgliga små figurer


Hahaha men kära hjärtat. Din naivitet är pinsamt transparent. Vad vet du om Vågar? Var inte en keybord warrior.
Om du kan hålla dig från att manipulera debatten så ska du få artiga svar i utbyte. Om du antyder att jag hävdat eller sagt något så är du välkommen att citera mig.


Varifrån har du fått in aspekten om vissa personer rättigheter och skyldigheter ska minskas? Varifrån har du fått att lagar ska skrivas om?


Varifrån har du fått att jag är hindrad? Varifrån har du fått in juridiska påföljder i detta ämne? Suck suck suck...
Som sagt - ord i munnen. Gör om. Gör rätt. Gör om. Gör rätt.


Jo jag besvarade frågan. Du fick inte det svaret du ville ha varpå du försöker manipulera debatten och kräva ett nytt svar - och så fortsätter du tills du lyckats leda om frågan till ett svar som du kan hantera. Uppenbart och patetiskt.


Dito.

Du talar av egen erfarenhet förstår jag.

Oj vilken öm tå det var att du inte skulle våga, men jag angav även alternativet att dina åsikter inte är tillräckligt verklighetsförankrade.

Faktum kvarstår att du av någon anledning inte klarar av att svara på mina frågor. Varför starta en tråd på ett diskussionsforum om du inte klarar att diskutera? Vill du bara hålla en monolog så är det ju bättre att du bloggar.

Citera gärna det du påstår är fabricerade påståenden från mig. Svara gärna på frågorna du kallar fabricerade påståenden när du ändå håller på.

Är du intresserad av att veta vad min definition av vad en MAN är så kan du ju fråga, den gissningslek med påståenden du håller på med nu är inte vidare träffsäker.

På vilket sätt menar du att frågor är att manipulera debatten? Med dig blir det ju tyvärr inte varken en debatt eller diskussion eftersom du håller monologer och inte svarar på frågor rörande det din monolog innehåller.

För min del är det inte viktigt att svar på frågor är artiga. Däremot anser jag att svar på frågor bör vara svar på de frågor som ställs, inte svammel och trams. Varför är det så omöjligt för dig att svara på frågor?

DÄR har du anledningen till att jag ställer frågor till dig! De frågor jag ställer bygger på det du skrivit, så ska försöka förklara anledningen till mina frågor så tydligt jag kan. Du har skrivit att feminismen borde tas bort. Feminismen står för att alla ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Därav min fråga om ifall du anser att alla människor inte längre ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Min fråga gällande att ta bort lagar gällde samma sak. Om du med att ta bort feminismen menar att alla inte längre ska ha samma grundläggande möjligheter, rättigheter och skyldigheter så innebär det att vissa lagar måste tas bort eller skrivas om.

Anledningen till att jag skrivit frågorna som frågor och inte påståenden är alltså att jag undrar hur du menar.

Ett rakt svar på min fråga hade kunnat vara: "Nej, jag tycker självklart att alla människor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter." Min följdfråga då hade varit vilka delar av feminismen det är du vill ändra på, och hur du anser att man ska gå tillväga rent praktiskt för att genomföra ändringarna. Eller så hade du kunnat svara: "Ja, jag tycker att man ska ta bort kvinnors rättigheter så att män få möjligheten att vara män och ta det dominansutrymme de behöver."

Du skrev att ett steg i rätt riktning är att män ska få rätt att vara män och ta det dominansutrymme de behöver. Jag frågade då hur du tänkt att det ska gå till, men du har ännu inte svarat på den frågan heller.

Om du inte är hindrad i dagsläget, varför då skriva att "ett steg i rätt riktning är att män ska få rätt att vara män och ta det dominansutrymme de behöver? Om du är hindrad från det i dagsläget, vad hindrar dig? Att det skulle vara det faktum att det i dagsläget ger straffrättsliga påföljder att "ta det dominansutrymme man behöver" som hindrar var en gissning. Jag lägger inte ord i munnen på dig, jag ställer frågor kring sådant du skrivit. Anledningen till att jag ställer frågor är just för att jag vill veta hur du menar... Tyvärr verkar det vara frågor du inte klarar att svara på.

Vore snällt om du upprepade svaret på den frågan kortfattat, klart och tydligt, för trots att jag läst om dina svar så ser jag inte svaret på den eller de andra frågorna.

Fortsätt med dina försök till härskartekniker och personangrepp medan du undviker frågor om det känns bra för dig. Det påverkar mig inte på annat sätt än att min åsikt om dig bekräftas mer för varje tramsighet du skriver.

"OBS! Det finns gott om relationer där det är kvinnan som är dominant (står överst i hierarkin) och relationen funkar utmärkt - detta för att båda parter är i sina naturliga hierarkiroller varpå samspelet funkar som det ska. "

Här skriver du att det är naturligt för kvinnor att vara dominanta i förhållanden.

Men sen svänger du och plösligt är det naturligt att enbart mannen ska styra:

"Mannen tillåts av normerna helt enkelt inte att föra och leda i dansen så som han naturligt sett skulle göra"

[…]

"Feminismen för utvecklingen bakåt då den påtvingar en artificiella hierarki som inte synkar med den naturliga dito."

(allt citerat från din TS)

Så? hur ska du ha det egentligen? är det "naturligt" att kvinnor kan vara dominanta i ett förhållande eller är det "onaturligt"?

Om du nu medger att det existerar kvinnor med ledarförmågor och personlighet som är dominant ( negativ eller positiv) som du antyder i texten, varför skulle då inte feminismen strävan i att ta bort den påtvingade hierarkin (med mannen i topp oavsett personlighetstyp) vara av godo?

Idag har vi mer en situation att vi lever jämställt, dvs finns inget samhällsdirektiv av att någon ska styra över den andre via någon slags automatik/ norm eller inskrivet i lagtexter.
Människor får helt enkelt jämka ihop sina personligheter och låta just den naturliga ev. dominansen styra om det passar båda. Passar någons dominerande inte den andre så blir det högst troligt skilsmässa om den förste inte klarar anpassa sig.


Detta är mer i detalj vad både jag och Neverhesitate har ifrågasatt i din text, från lite olika vinklar, och som du, väldigt övertydligt, inte kan svara för eller vägrar svara för. Antingen pga att du faktiskt inte kan debattera….eller inte klarar ta fullt normalt framförda frågeställningar och debatt med kvinnor, när du fattar att det är just kvinnor du pratar med, eller för att du helt enkelt bara sitter här för att du är en grälsjukt oförskämt troll.


Take your pick eller svara på frågorna som en normal människa.