Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Förr i världen så var skilsmässa 1) extremt socialt oacceptabelt och ibland direkt olagligt för båda könen, om man inte hade socialt och juridiskt accepterade skäl. Otrohet ex. 2) Oftast en direkt praktisk omöjlighet för kvinnan pga ekonomi, bostad, pga vem som fick barnen etc.

Alltså skilsmässa förr var generellt svårt att få men en större omöjlighet genomföra för kvinnan.
Idag är det lättare för båda OCH inte längre en praktiskt omöjlighet för halva befolkningen så surpirse! det blir minst dubbelt så vanligt. Fullt naturligt alltså och inte mer kvinnors fel än mäns.

Olyckliga äktenskap, våldsamma äktenskap etc. är nog vansinnigt mer farligt för barn och vuxna inblandade.

Ursäkta varför är detta ett kollektivt kvinnligt misslyckande?
Män får väl också välja fritt om de vill gifta sig? de kan väl också välja bort kvinnor de inte vill gifta sig med? Så är väl i sånt fall ett minst lika stort manligt misslyckande att DE inte klarar välja rätt kvinna?

Trams uven...

Aldrig slagit dig att det alltid är en karl involverad i andra änden av dessa "oansvariga" reproduktioner?
Varför är det mer OK betala för dess mäns misstag?

Det gör vi. Det du kanske inte känner till i din feministiska bubbla är att svenska kvinnor runt 30-40 utan barn och utan någon partner är ofta djupt olyckliga över att de inte lyckas finna någon partner för livet.

Svenska män har valt bort partnerskap för längesedan (speciellt de medvetna om vilket helvetes liv de kommer få) eller valt att gifta sig med utländska kvinnor, och detta kommer inte vara bra för vårat samhälle, lika lite som nästan alla andra strömningar som pågår i vårt moderna progressiva utopi.

Det är definitivt inte bra för svenska kvinnor, som har visat sig vara mycket olyckliga i studier, och med allt fler psykologiska problem.

var inte detta jag frågade efter bevis om utan påståendet:

"Hur förklarar du att fler kvinnor än män vill gifta sig?"

det är inte sant att vi har oerhört många skilsmässor. Den har legat på samma nivå i många, många år. Det är ingen katastrof att folk skiljer sig. Det är mer en katastrof om människor tvingas leva ihop när de uppenbarligen inte vill det och inte älskar varandra längre. Det är inget självändamål att hålla ihop bara för sakens skull. Relationer spricker, kärlek tar slut, det du en gång blev kär i kanske inte finns längre. Man växer ifrån varandra. Man utvecklas, hittar nya intressen.
Vadå upplösa en familj? Det är snarare mer skadligt för barnen att leva med föräldrar som hatar varandra och bara bråkar hela tiden.
Hur kan du ge skulden på kvinnor? Män är lika mycket ansvariga till att få relationen att fungera. Det ligger inte bara på kvinnan. Den du anser är rätt man när du är 18 år är förmodligen en helt annan än den du vill bilda familj med.

Som Du framhåller så har kvinnornas frihet ökat mest, och de använder den till stor del för att fördärva sina familjer. Det kan bara beskrivas som ett misslyckande för kvinnorna. Männen har mycket att stå till svars för, men på detta område är de kvinnliga tillkortakommandena det klart dominerande.

Såklart blir en relation vad man gör den till, men man gör ju vad man gör bara med de medel som man har tillgång till... att t.ex. släppa sin partner känslomässigt helt fri, lita på vederbörande till 100% och hantera sina egna svartsjuketendenser på ett konstruktivt sätt är väl enklare sagt än gjort, liksom...eller begripa hur partnern reagerar angående när/om pengarna börjar tryta... hur långt ner i finansiell misär och social nedgradering är man t.ex. beredd att följa sin partner när omständigheterna förändras... eller om olycksfall/sjukdom gör intåg i relationen, hur reagerar man själv då?

Det finns alltså massor av bottnar i relations- och äktenskapsresonemangen, och angående frågan om det är feminismen/extremfeminismen som bidrar till dagens skilsmässostatistik eller inte, så är ju den IMO bara den ena polen på det mänskliga batteriet, där det manliga militära patriarkatet utgör den andra polen, och anledningen till att varken feminismen eller manssamhället kan gå för långt i sina enskilda strävanden är att dessa krafter tar ut varandra i ett samhälle som har en fungerande HBTQ-rörelse inom sina gränser...

Om tre övergivna förhållanden föregår ett fungerande äktenskap så är det ändå endast ett enskilt subjektivt mått som på inga grunder kan användas för jämförelser på något sätt IMO, eftersom varje människa är unik, och varje förhållande också är unikt...ett fungerande förhållande/äktenskap som är balanserat består nämligen IMO av två komplementära krafter som dels fyller i varandras brister, och dels är självbalanserat tillfreds var och en på sitt sätt... och till syvende och sist så är det ändå barnen som till slut står där och måste antingen hantera sina mer eller mindre obalanserade föräldrar eller bli uppbackade av dem som ett fungerande balanserat team...

De har legat på samma nivå sedan 70-talet och det är en hög nivå. Samtidigt kan vi konstatera att påfallande många par med barn inte är gifta alls, och bland sambos är upplösningsfrekvensen ännu högre.

Men ursäkter kan Ni hitta på. Ni tycks vara bättre på det än på att hålla ihop förhållanden.

Alla psykologer kan nog med rätt stor bestämdhet hävda att när två träter så är det väldigt sällan enkom ens fel.
Detta går nog bara att säga om äktenskap där en tar till fysiskt eller psykiskt våld, dvs missbrukar den andra, men om vi bortser från dessa så är det nog för det mesta 2 personers gemensamma misslyckande.

Och tittar vi som sagt objektivt på generella maktpositioner inom äktenskap, vilket jag redan beskrivit så kan det också som sagt finnas väldigt goda skäl för kvinnor att skilja sig, och goda skäl för män att inte göra det. Vilket också förklarar obalansen.

Och kvinnor har exakt samma rättigheter som män att se över sina liv och kräva rättvisa förhållanden. Ställer inte män upp på detta, så … då går kvinnor…inte så konstigt.

http://www.dn.se/debatt/singelliv-gy...-bast-for-man/

Så varför gifter sig kvinnor från första början? Skall man tro artikeln är kvinnor lätt irrationella som gifter sig med en man som hon sedan "växer ifrån" (kan nog i sig vara fysiskt sant ibland) och skiljer sig ifrån. Hon borde helt enkelt var singel hela tiden, men inte då.

För att även kvinnor drivs av ett romantisk föreställning om tvåsamhet.
Och många gifter sig nog pga barn (och skiljer sig pga barn)

men don't worry, det finns kvinnor *pekar på mig själv* som föredrar samboskap och vägrar äktenskap.

Samboskap är som sagt en ännu instabilare som familjegrund. Men om Du har rätt om den romantiska förvillelsen, så är det kanske inte så bra för kvinnor att ha så mycket frihet som de inte klarar av att bära på sina späda irrationella axlar.