Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Du utger dig för att vara vis och allvetande tack vare att du levt i ett modern land i mindre än 30 år (?) och ska uttala dig om det mest varaktiga tillståndet. Dina sanningar är patetiska och naiva.
Människan har utvecklats under flera hundratusentals år - i dryga 70 år har vi haft ett modernt och civiliserat tillstånd i Sverige. Du är dock välkommen att besöka hundratals andra länder på jorden där den moderna civilisationen lyser med sin frånvaro. Faktum är att det skulle räcka med att vi blev invaderade av Ryssland imorgon för att allting vi byggt upp skulle raseras på en vecka.
Nä du, din uppfattning om människans varaktiga och naturliga tillstånd är inte annat än tröstlöst trångsynt - rent krasst. Människans drift av att 1. bilda familj och 2. bibehålla och skydda den är djupare rotat än dina hokuspokusteorier.

Det framförde jag IMO väldigt tydligt i trådens allra första inlägg. Jag vill även påstå att rubriken i sig är väldigt talande.
Jag utvecklar mig gärna men då får du vara mer specifik i din frågeställning.

Du skrev:
"Steg ett är att gå tillbaka mot att låta män få möjligheten att vara män och ta det dominansutrymme de behöver för att uppnå stabila förhållanden."

Även efter att återigen ha läst din trådstart så kan jag inte se något konkret svar på min fråga:
"Hur menar du att det ska gå till?", men jag ska försöka utveckla frågan.

Vilka åtgärder anser du ska vidtas praktiskt och konkret för att genomföra ditt steg 1?

Vad bör ändras (konkret) för att män ska få möjlighet att vara män, och vad skiljer de männen från män som klarar av att vara män redan nu?

Vilken form av dominansutrymme anser du att män behöver ta för att uppnå stabila förhållanden, och hur ska det genomföras rent praktiskt?

Så du menar helt enkelt att om män inte "kan" eller "vill" tillgodose kvinnors behov så ska de ordna lite "old fashioned" hierarki med sig själv på toppen så kvinnan lär sig sin plats? ( att skita i sina behov och prioritera dina)

Kortare översättning av din text.

Steg 1: omintetgör feminismen som kommit att bli en extremism. Denna ideologi har fått en sjuklig utveckling och förpestar mer än vad den förgyller - även om så inte var fallet när den en gång skapades, säkerligen gör den även mer nytt än illa i andra, mer outvecklade nationer. Jag inbillar mig att steg 2, utveckling mot målet, kommer att sköta sig självt i och med att hindret demonterats.

De män som klarar av att vara män nu är dem som förkastar feminismen och är ubermenschen nog för att gå emot gängse normer. Feminismen är inte enbart det som skriks ut av FI-anhängare, den har (dessvärre) infiltrerat sig i samhällets hela rotsystem; politiken. D.v.s. att om man tror sig undkomma feminismen bara man ignorerar FI gör man fel. Feminismen har grävt ner sig djupt inom såväl utbildningsväsendet såväl som inom arbetslivet.
Det ska dock förtydligas att de män du har i åtanke när du pratar om män "som redan nu klarar av att vara män" inte är annat en halvkasstrerade pojkar som rättat sig i ledet. Du behöver inte besvära dig att försöka debattera våra meningsåtskillnader i denna specifika defintion, det kommer inte leda någon stans.

Först och främst nämner jag på nytt: alla individer och därmed alla relationer är olika. Bara för att det statiskt sett är män som är mer dominanta än kvinnor (läs: högre i hierarkin) så betyder det inte att det gäller för samtliga män och relationer - så häng inte upp dig på det något mer nu.
Det, som du benämner, dominansutrymme som behöver återtas för att uppnå mer harmoni är givetvis det som kommer naturligt för varje individ, dock skulle man säkerligen kunna lista en del punkter av beteenden som skulle vara en bra grundläggande start (vilket jag gissar att du fiskar efter?).

Inte bland några relationer, exempelvis bland vänner eller arbetskollegor, lyser hierarkier med sin frånvaro. Det är till och med helt politiskt korrekt att diskutera dessa frågor öppet; strukturer inom relationer. Men så fort vi talar om hierarkier inom kärleksrelationer/parförhållanden så spelar man dum "öh, vadå? vi fattar alla våra beslut tillsammans! öh, vadå? här hemma delar vi lika på alla uppgifter! öh, vadå? i vårt hus håll har ingen mer bestämmanderätt än någon annan". Det är så korkat att man blir tårögd.
Som tidigare nämnt är behovet av en tydlig och stark hierarki större ju större gruppen av människor är och vice varse - och även om behovet må vara litet i en parrelation så finns det där.

Men jag ska vara dig till mötes, du ska få ett konkret uttalande för att sammanfatta svaret till dina frågor: en man är inte man nog förrän han kan erkänna för såväl sig själv såväl inför sin respektive att det är han som står överst i hierarkin (n.b. förutsatt att det ter sig så i relationen i fråga).

Lite våld så klart! Funkar på allt.

Om hon vill skiljas slå henne sönder och samman, bästa och mest "dominanta" sättet att fixa lite sund och hederligt manlig hiearki.
Utöver då att "omintetgöra" kvinnor från att tänka politik.

jajamensan.

Edit: annan variant när man inte klarar att via äkta positiv dominans, den där naturliga ledaregenskapen/ positiva trygga pondusen som återfinns hos båda könen, eller via resonerande logik och/ eller kärlek få en människa att vilja leva med en eller "följa" en är att köra peronliga påhopp, s.k. psykisk terror.

Du har ett tydligt exempel på detta nedan….när TS inte kan svara för sig, inte klarar svara på de frågeställnignar han får och tappar koncepten så svara man med rent skit…och avslöjar sig däremed rejält, detta är högst troligt hans sätt att visa "dominans" på.

Självklart så att med en sådan människa vill ingen gifta sig eller stanna som gift med.

Så svar på TS rubrik är:

Ökad antal skilsmässor är en konsekvens av att människor getts större möjligheter slippa undan leva med idioter som inte klarar respektera eller leva jämlikt med andra.

Försök gärna vara lite mer klar och konkret i det du skriver.

Menar du att du anser att alla människor inte längre ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter? Rent konkret, hur ska det genomföras? Ska alla lagar plockas bort?

De män som klarar av att vara män nu är de som inte har några problem med att leva i ett samhälle där alla har samma grundläggande möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det är de svagare individerna som behöver hjälp utöver det.

Vad hindrar dig i dagens läge från att stå överst eller underst i hierarkin i ditt eget förhållande? Eller menar du att det ska vara en hierarki skapad på ett sätt som idag är straffbart enligt brottsbalken? Tycker du i så fall att alla lagar ska tas bort, eller vill du att de lagar som gynnar dig ska vara kvar?

Om en person inte klarar att styra en person som lagstadgat har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter, utan bara kan styra om den andra personen är försatt i underläge, då är det ingen ledare.

Mer än 70% av alla skilsmässor initieras av kvinnor.
Och där var diskussionen slut, om inte?

Det finns ett tag då man noterar att man bara kommer med undanflykter från din sida. Man kan göra det för evigt, men jag har inte evigt med tid, notera här:


Det gör inte hur många lesbiska tjejer man känner. Det är uppenbart att lesbiska tjejer i snitt inte är mer manliga än män. Din parallell är bara larvig och försöker hänvisa till att det är maskulinitet hos lesbiska tjejer som är anledningen till skilsmässa, vilket inte har någon grund i verkligheten.

Lesbiska tjejer är inte i snitt mer maskulina än män. Punkt slut.

Din slutsats är helt bisarr.


Kanske männen vet att livet inte är en vandring på rosor, och att man inte kommer fortsätta vara lika lycklig som ibörjan av äktenskapet, men man måste kämpa för ungarna även när man inte mår så bra.
Återigen så verkar svenska kvinnor ha svårt med att finna lyckan överhuvudtaget, det är inte en mans uppgift att finna det åt er.

Och ja, efter ca 2 år så upphör förälskelse hormonerna att flöda och det gäller att vara beredd på att göra uppoffringar för eventuella barn som kommer behöva två föräldrar.

Det här var exempel på en någorlunda välarbetat ursäkt:


Men statistiken var ändå värst mellan svenska kvinnor och svenska gambianer, där mannen ofta är ekonomiskt beroende av kvinnan. Gambianerna slutade i skilsmässa med svenska kvinnor 72% av gångerna efter de första 5 åren.

Anledningen är nog att utländska kvinnor är mycket mer beredda på äktenskap och vad livet handlar om än svenska kvinnor. Man finner tex italienska kvinnor skiljer sig bara 3% efter 5 år, inte är italienska kvinnor 97% hemmafruar ska du veta (till och med thailändska kvinnor är mycket mer flitiga än gambianska män)....

De förstår äktenskap på ett sätt som svenska kvinnor inte förmår.


Återigen svensken sliter 10 timmar per dygn för att hålla ihop familjen, och offrar sig för ungarnas väl och så sitter du återigen och undrar vad mannen gör för att göra kvinnan lycklig?

"Man skapar sin egen nöje" brukade min farmor säga, du kan inte förvänta dig att svensken ska komma hem med världens inställning för att sedan bjuda kvinnan på romantisk middag. Livet är ingen saga, att mannen inte faller ihop totalt med den inställningen som svenska kvinnor har är en mirakel.


Män tar sitt liv för att de är bättre på att ta hårda beslut, att män i snitt mår bättre är absolut fakta i Sverige och står även starkt mot mörkertalen.

Män är mer nöjda med sitt liv, det är inte mäns ansvar att trolla bort svenska kvinnors orealistiska krav på verkligheten. Svenska kvinnor är deprimerade och stressade oavsett ifall de har man eller inte.


Låt mig förklara för dig en gång till, äktenskapets prioritet:

1.barnen
2.barnen
3.barnen

Så, svenska kvinnor behöver sluta vara så självcentrerade, allt handlar faktiskt inte om eran lycka (som ni aldrig finner med eller utan män med den inställning som ni visar upp).

Unga dam, du får ta de svar du tillhandahålls med. Jag förstår att du är van vid att styra debatten genom härskartekniker och manipulationer, här når du dock vägs ände. Om du vill ha möjlighet till fortsatt debatt så håller du dina direktiv och retorikregler för dig själv, inte svårare än så. Du vet, det är inget glamoröst eller eftersträvansvärt att uppträda som Merapi.


Lägg inte orden i mun på mig. Återigen, ledande frågor och manipulationer har jag inget intresse av. Gör dig inte dummare än du är. Du är välkommen att använda mig som måttstock i vilka parametrar du än behagar.



Vilka dravel, hinner knappt till toaletten innan spyan passerat svalget.
Trots att jag garanterade dig att en fortsatt debatt i denna definitionsfråga aldrig skulle leda någonstans var du tvungen att ha sista ordet. Du är mer patetisk än vid första anblick.


Bara Du vet var du har fått dessa påståenden ifrån, inte jag eller någon annan, varpå du själv kan besvara svamlet du framför ovan. Vad gör du ens i tråden?


Vet inte vad du syftar på än mindre vem fan du refererar till, men det låter bra.


Dina första frågeställningar var värda att besvara. Ska du dock hålla denna standard så kommer detta bli min allra sista inlägg mot dig - livet är för kort och du är för trångsynt.

Nåja, vi har diskuterat detta förr, så det för väl inte så mycket framåt att veva den skivan igen. Däremot, vilket jag anser har bäring för tråden, så rekommenderar jag denna artikel i Svenska Dagbladet. Skriftställaren Jenny Nordberg får väl anses vara kvinnosakskvinna, så hon lär inte i så många avseenden vara på min sida. Icke desto mindre skriver hon tänkvärt:


http://www.svd.se/ar-allas-ex-man-verkligen-narcissister/om/varlden

Så, det kanske ändå inte är männens fel att kvinnorna inte klarar av att hålla fast vid relationen.

Alldenstund det är en majoritet kvinnor som initierar skilsmässor, så tycks det inte finnas några belägg för att det är männen som anstränger sig minst. Tvärtom, så försöker de allra flesta gifta män som jag känner att anstränga sig för sin familj. Det är förvisso aktivt att smita från familjen, men av detta följer inte att det är passivt att anstränga sig för att stanna kvar.


Det tycker inte jag. Istället anser jag att männen, genom att ta ansvar, stanna kvar och i högre grad anstränga sig för familjen ger dem ett högt värde. För den som värderar kärnfamiljen torde detta vara synnerligen viktigt.

Förvisso är jag en smula skeptisk till att i alla lägen sätta lyckan främst. Det finns andra värden, såsom ansvar och plikt också. Dessa måste vägas mot varandra. Så, gärna lycka, men inte till varje pris.