Säger ni "Ni" ?

Jag har bara varit med om att nias av folk med lågbetalda yrken, typ kassapersonal på ica, telefonförsäljare och liknande.

Folk med visst kulturellt kapital vet ju att det är oartigt att nia främlingar. De förstår det olämpliga i att använda ett tilltal som 50% av de tilltalade finner oangenämt.

Jasa, finns det en "kultursjäl" i Sverige ocksa? Hur ser den ut, enligt dig? Totalt svenskförnekande a la "det enda som är ursvenskt är barbariet", eller?

Säg som det är: svenskar är för ohövliga och lata för att nia. Jag bor i ett land, där det tvärtom är regel att nia alla vuxna främlingar. Och jag niar folk i Sverige ocksa.

Dels har vi en generation där det är ganska vanligt med den omvända klassresan , medelklass>arbetarklass.
Riktig WT försöker inte ens vara artig och får sällan ens jobben bakom kassan.
Blir jag niad på Donken av en 22-årig tjej tänker jag "student med extraknäck". Inte " redan morsa, svanktatuering och en arbetslös sambo som sitter hemma och röker brass hela dagarna".

Det finns några fjantar som försöker »nia« även i Sverige, trots att det inte finns en »kultursjäl« som ligger till grund för sådant. Vi normala ägnar oss inte åt sådana förställda fjolligheter.

Det skulle aldrig falla mig in att nia någon i Sverige. Däremot tilltalar jag främmande människor med vous resp. Sie i den franska resp. tyska världen, eftersom det är så man normalt gör där.

Blir jag niad i Skandinavien tänker jag "rymdvarelse". Jävla trams. Antingen är man okunnig om ordets ursprung och användning, eller så är man rakt av oförskämd och mån om att ta avstånd från mig. Inget av alternativen känns särskilt tilltalande.

Efter att ha tagit till mig allehanda åsikter från inlägg i denna tråd kan det konstateras att reaktionen och åsikten om att bli tilltalad, respektive att tilltala någon med "ni" skiljer sig åt högst avsevärt. Det som är mest anmärkningsvärt är dock desom anser att "ni" på något sätt skulle vara nedsättande eller på annat sätt olämpligt tilltal till en person till vilken en viss distans finns. På 60-talet var det fortfarande tydligt att "du" till okända eller riktat till exempelvis lärare i skolan inte fick förekomma, det normala var därvid just "ni", detta likväl ett rimligt tilltala av alla som tjänstgjorde i exempelvis butiker eller expeditioner. Fortfarande används "ni" omvänt, alltså tilltal när man kontaktar någon i en butik, men där kan man givetvis även se det som att "ni" avser företaget och inte den fysiska personen som företräder företaget ifråga. Att som i äldre tider tilltala andra med titel och/eller namn ställer sig numera sällan görligt enär den uppgiften saknas i många fall, idag kan vi känna en person väl utan att veta vad denne har för titel.

Ännu ser vi i de flesta fall tilltal i skrift där inte ett namn är angivet som tilltal blir just "ni", ingen lär väl anse att detta sker för att visa mottagaren lågaktning!

Har aldrig reagerat negativt på att någon använt "ni" som tilltal, å andra sidan inte att de sagt namnet heller, skillnaden mot äldre tiders "namnanrop" är att det numera ej sällan blir mer än förnamn. Detta kan man ibland se som en positiv detalj, detta med tanken "han vet och minns vad jag heter"! Att återkommande i ett samtal eller en intervju använda namn och/eller titel har dock försvunnit, där ser jag ingen brist heller, jämför då en intervju som sändes i radio förr kunde vara så beskaffad att i var och varannan mening upprepas som inledning "generaldirektören" eller vad det nu kunde vara, denne i sin tur svarade med "redaktören". Det var dåtidens sätt att visa aktning för varandra, idag tycker vi det verkar påtagligt överdrivet.

Inte wt kanske men uppåtsträvande arbetarklass

Sven Svensson som gått från donken-jobb till telefonförsäljare i nån sorts backslick-sekt med veckans säljare-tävlingar osv. Tacky arbetarklass som tror att de kan koderna och felaktigt fått för sig att det är "artigt" på ett "gammaldags sätt" att nia folk

Genuin medelklass med kulturellt kapital och bildning inser ju som sagt det olämpliga i ett tilltal som ej mottas väl av hälften av de tilltalade.

Varifrån kommer idén om att det är "intimt" att duas?
Ingen som växt upp de senare 50 åren har ju växt upp med det.

Jag uppfattar det som "för intimt" om en främling, tex en telefonsäljare, tilltalar mig med förnamn
"Hej Oskar jag skulle vilja erbjuda dig.. Absolut Oskar, vårt erbjudande.."

Men där är förnamnet problemet. Det är intimt att tilltala en främling med förnamn
Det är enbart neutralt att använda "du".

Din analys är helt korrekt. Personligen tilltalas jag dock inte med förnamn utan efternamn. Blev tilltalad med förnamn en gång och alla runt omkring såg sig förvånat omkring. Beror antagligen på det mindre vanliga efternamnet och det vanliga förnamnet för att undvika förväxlingar.

Denna s.k du-reform var ju bara ett lustigt uttalande från en jovialisk värmlänning som råkade heta Bror i förnamn. Media tyckte det var lustigt med "du och bror" från en som hette Bror. Ett skämt blev en reform. Vissa reformer blir ofta skämt..

Därmed inte mindre neutralt om tilltalet "du" istället hade varit "ni". I skriven text nog fortfarande dominerande och uttrycket nog även valt för att vara just neutralt, under inga omständigheter var och är tanken på valet av "ni" i skriven text något med ambition att lågakta avnämaren.

En relativt vanlig variant, att tilltala den med mer ovanligt efternamn än förnamn för efternamn. I vissa andra fall kommer enbart efternamnet att vara tilltal oavsett vilket det råkar vara, gäller företrädelsevis inom det militära, där gäller nummer och efternamn.