Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Jag tog med en massa variabler som alla pekar åt samma håll:

1.Ifall en svensk kvinna är gift med en annan kvinna så är det störst chans att de skiljer sig.

2.Ifall en svensk kvinna är gift med en utländsk man är det dubbelt så stor chans att de skiljer sig efter 5 år jämfört med en svensk man med utländsk kvinna.

3.En svensk kvinna initierar 70% av skilsmässor.

4.Svenska män arbetar+hemarbetar 1 1/2 timme mer än svenska kvinnor.

5.depression är 100-200% mer förekommande bland svenska kvinnor än män, liksom övriga psykiska ohälsor som ångest och stress.

Det finns för många variabler, det verkar helt uppenbart som om det inte är svenska män det är fel på.


Viljelös och inkompetent är verkligen inget man kan kalla svenska män med tanke på att de heltidsarbetar, är inte deprimerade, tar sitt ansvar i hemmet, osv.

Så varför skulle jag anta att din man var viljelös och inkompetent? Däremot så undrar jag ifall han slitit som ett djur för att leva efter dina regler (ifall er äktenskap är typiskt svenskt) vilket får mig att tycka lite synd om honom.

Nej, genom att män i högre utsträckning avhåller sig från att initiera skilsmässa, så tar de ansvar och del väljer i högre grad familjen framför splittring. Den kanske viktigaste aspekten av ett fungerande förhållande är att vilja att få det att fungera - och att man därför inte ger upp så lätt.

Jag skulle snarare säga att jag uppvärderar männen som i så många år har tagit ett så illa belönat familjeansvar.

För min del är jag inte mycket till relationskonsult, men något kan jag säga om underhåll. Jag ser ett stort problem i att det är en majoritet kvinnor som initierar skilsmässa, samtidigt som kvinnor i högre grad än män för enskild vårdnad om barnen, om det inte blir delad vårdnad. Det behövs en översyn på detta område. Men en kvinna som sticker från sin familj har ingen självklar rätt att varken få ta barn med sig eller få något underhåll. Barnen bör i dessa fall den ansvarsfulle fadern råda för och han lär behöva de pengar han har för att ge barnen en dräglig uppväxt. Den smitande kvinnan däremot borde betala underhåll till sin övergivna familj, i den mån hon har inkomster.

Det omvända gäller förstås om det är mannen som smiter. Det skall vara jämställt även på detta område.

Och ett gott samhälle för barn, som är alla medborgare för övrigt, är att säkerställa bra och så jämlika villkor för alla som man kan.
Det gör man via att fokusera på just detta och inte vad föräldrarna valt för form av förhållande.

Din, om du ursäktar, sjuka idé skulle i ett slag ta ifrån en rätt stor mängd barn det ekonomiska stöd som samhället idag ger alla, och detta för att du sitter och prioriterar ring på fingret.

jag är övertygad om att du finner en del barn som mycket hellre vill att föräldranra ska skiljas, eller att en förälder ska försvinna eftersom hen slår, terroriserar, plågar livet ur resten av familjen.

men så klart uven, mycket viktigare att man tvingar den lilla kärnfamiljen att leva tills. via ekonomiska styrmedel än att folk ska ha praktiska möjligheter komma ur sådana dåliga förhållanden. Har man väl gift sig så får man ju skylla sig själv…eller….sett från den andra synvinkelt, gäller bara lura någon blåögd idiot till altaret sen kan man släppa sina psykotiska eller aggressiva andar fria.

Människor ändrar sig, människor manipulerar, människor blir psykiskt sjuka, människor kan få helt andra personligheter bara via att slå sig i huvudet tillräckligt hårt…men klart! kvinnor ska ju bära det fulla ansvaret av att förutsätta detta och välja rätt i alla lägen. väljer de fel, eller om något oförutsätt händer så ska de banne mig skylla sig själva. Äktenskapet före allt! Hallelulja.

Och hela Sveriges normsystem bygger på denna enda individ, din bekant, antar jag?

Det är ganska normalt att folk bestämmer själva och sins emellan hur de vill fördela sysslorna.
Troligen prioriterar de dessutom lite olika.

Normsystem är för drönare som inte kan tänka själva, som du.

1. Nu känner jag bara en lesbisk tjej och hon är väldigt manlig i sitt sätt. Det går knappast att dra någon slutsats av en person, men om lesbiska tjejer i stor utsträckning är mer manliga i sättet som tjejen jag känner och man skulle dra en parallell mellan varför äktenskapen i din undersökning tagit slut, så skulle slutsatsen bli att äktenskap mellan två personer som är manliga har minst chans att hålla.

2. I relationer mellan svenska män och utländska kvinnor så är kvinnan oftare ekonomiskt beroende av mannen, det är inte lika vanligt i förhållanden mellan utländska män och svenska kvinnor.

3. Den som initierar skilsmässan är ofta den som är missnöjd med förhållandet och sin partner. Män är alltså i 70% av fallen mer nöjda med sin kvinnliga partner än hon är med honom. Män som inte vill bli del av skilsmässostatistiken gör alltså klokt i att titta på sin egen insats i förhållandet, och fundera på om partnern är nöjd med den.

4. Vart ser du parallellerna mellan antal arbetade timmar och om man gör sin partner lycklig eller inte?

5. Nu är det ju visserligen fler män än kvinnor som tar sitt liv, vilket jag ser som ett rejält tecken på att någon inte mår bra. Men enligt dina siffror så är män alltså mer nöjda med sitt liv. Kan ju förklara varför de vill fortsätta förhållanden som de mår bra i, att kvinnan vill skilja sig tyder på att hon inte mår bra i förhållandet och med sin partner.

Granska dina variabler kritiskt och utan skygglappar, och försök att se mer till egenskaper än till kön.

Jag poängterade att jag är lyckligt gift med en man som inte passar in på Strix m/94s beskrivning av män som så passiva, viljelösa och inkompetenta att de bör befrias från sin del av ansvaret för att hålla sitt förhållande lyckligt. Skönt att höra att du delar min syn gällande att de flesta män inte är passiva, viljelösa och inkompetenta. Delar du även min åsikt om att män bör ta lika stort ansvar som kvinnor när det gäller att hålla förhållandet lyckligt?

Du behöver inte slösa din energi på att tycka synd om min man. Han är väldigt nöjd med vårt liv ihop, och om det ändras så skulle han göra något åt det. Jag "sliter" garanterat mer än honom, för att jag trivs med det. Ingen av oss styrs av den andras regler, vi är nämligen båda vuxna självständigt tänkande människor som kan kommunicera och komma överens.

Du svarade inte på min fråga. Varför anser du att män bör slippa sin del av ansvaret för att få förhållandet att fungera?

Att vilja få något att fungera och inte ge upp så lätt är nämligen inte synonymt med att sitta passiv på arslet och avhålla sig från att ta initiativ.

Tvärtom, vill man få något att fungera så anstränger man sig för det, men det är ju svårt om man är som du och ser sig själv som ofelbar och anser att alla problem beror på partnern.

Det du skrivit hittills har varit ett rejält nedvärderande av män. Nu fortsatte du genom att säga att det är en uppvärdering av män när du påstår att män tar sitt familjeansvar genom att vara passiva.

Lyckliga förhållanden byggs inte av passivitet, men ditt mål med ett förhållande är kanske inte gemensam lycka?

Vad exakt gör svenska kvinnor för att hålla förhållanden lyckliga? Ni gnäller ju bara, att gnälla är inte att försöka hålla förhållanden lyckliga.

Strix har aldrig beskrivit män som passiva, viljelösa eller inkompetenta.

Det är du som hittat på att män inte gör sitt ansvar för att hålla förhållandet lyckligt.

Att kvinnor blir olyckliga är inte mannens ansvar, det konststycket klarar kvinnor av med eller utan män.

Vi är inte mirakelarbetare som kan trolla bort er psykiska ohälsa med en trollstav.

Svenska kvinnor måste lära sig att skilja på idealet och verkligheten, när ni lyckats med konststycket att se världen med realistiska linser så kommer ni också bli lyckliga då verkligheten kommer sluta krocka med era fantasier.

Jag noterar att du inte hade några svar kring variablerna utan valde att ta bort det.

Ni? Bara att du klumpar ihop hälften av alla människor i en grupp enbart utifrån deras kön säger en hel del om din inställning. Du är inte ute efter att se varför förhållanden inte fungerar, utan ditt mål är att skuldbelägga kvinnor. Gnället är det dessutom du som står för här...

Att lyssna på, bry sig om och anstränga sig för den andra personens välmående är ett framgångskoncept för lyckliga förhållanden, och det bör komma från båda håll. Dessutom bör båda aktivt jobba för att hålla förhållandet bra, och inte stagnera. Anser man att man själv är ofelbar och skyller problemen på den andra så funkar det inte.

Strix har skrivit att kvinnor bestämmer helt över förhållandet och att förhållandet helt är kvinnans ansvar, det tyder på att han anser att män är passiva, viljelösa och inkompetenta. Vilken annan anledning tror du finns till inställningen att män inte ska behöva ta sin del av ansvaret för att hålla förhållandet lyckligt?

I ett bra förhållande tar man ansvar för varandras välmående, men du tycker alltså att "sköt dig själv och skit i den andra" är det rätta? Exakt så resonerar någon som inte ser sin del i om ett förhållande är lyckligt eller inte, och det är då man hamnar bland de som har en partner som vill skiljas.

Jag är en svensk kvinna som är lycklig och lever i ett lyckligt förhållande, och jag ser världen med realistiska ögon. Så våga släpp sargen, kom in i matchen och testa att se världen och människorna i den som de är, utan dina förutfattade meningar!

Det ligger nog mycket sanning i detta, men jag skulle vilja gå steget längre. Giftermål glorifieras mer av kvinnor än av män och när verkligheten träder in så är det även dem som i större utsträckning tar ut skilsmässa när drömmen inte blev sanning. Detta sökande och suktande kommer inte att försvinna varpå män bör ta sig en funderar hur de ska ställa sig inför detta. Om man å ena sidan inte kan tillgodose kvinnor deras behov och inte heller hålla dem hårt i tyglarna så ska man nog inte bli allt för förvånad när de flyger sin kos - men återigen: ge med ena handen, ta med den andra. Att enbart förse sin kvinna med det hon behöver och vill ha ger enbart en bortskämd och arrogant sådan, som man/karl måste man även våga sätta ner foten och släppa taget om illusionen om att det inte finns hierarkier i relationer.