Jag r en tjej 30+. De senaste ren har mitt privatliv allt mer brjat avveckla sig. Jag har alltid haft svrt med krleksrelationer med killar.
De senaste ren har ven relationer med kompisar blivit en allt mer ptaglig bristvara i mitt liv ocks. Frmst upplever jag att det hr beror p att alla mina vnner skaffar sambos och deras intresse fr vr vnskap d dr.
Jag har ett jobb som r rtt socialt och genom jobbet trffar jag mnga mnniskor i min vardag. Jag upplever ocks att jag r uppskattad p jobbet eftersom jag r rtt ambitis och jag tycker att mitt jobb r rtt kul. S jobblivet knns som det fungerar. Dock har jag enbart professionella relationer p jobbet, det finns ingen som jag knner att jag klickat med p ett privat plan. Till viss del tror jag att det beror p att alla har s fullt upp med sitt eget liv.
Men nr jag kommer hem p kvllarna s kan ensamheten bli fruktansvrt ptrngande, ibland. Likas har ledigheter och semestrar blivit ngot jag fasar infr, fr jag har inget socialliv alls.
Ok, jag ska inte sga att jag inte har en endaste relation i hela vrlden. Jag har t.ex. ngra familjemedlemmar som bor relativt nra. Familj fyller dock inte samma funktion som annat socialt umgnge. Dessutom har jag ett ftal vnner. Ngon gammal kompis frn hgstadiet, vi kan ses nn gng i mnaden, nn annan kompis hr och dr som jag kan trffa eller ringa ibland. Men jag har ingen som jag knner att jag spontant kan ringa och hitta p ngot med ofta. Det knns inte som att ngon har den tiden fr mig som jag vill ha fr ngon annan.
Paradoxalt nog kan jag samtidigt fundera p om jag ens vill ha vnner. Det jag upplever de senaste ren r att mina vnner har visat vldigt trkiga sidor genom att dumpa vr vnskap d de blivit sambos. Det hr fr mig att tnka att det finns ingen riktig vnskap.
Dessutom tar jobbet s mycket energi frn mig, att jag har ytterst lite energi till att hitta p aktiviteter efter jobbet. Vanligtvis gnar jag den energin till att trna. Och d blir det inte s mycket tid fr socialliv. Jag tror att det hr kan vara en del av frklaringen till att jag inte har ngot privat socialliv, jag orkar inte med att ha mnga vnner. Jag har ett vldigt stort behov av egentid ocks fr att m bra och fr att kunna samla energi till att orka med vardagen.
S lustigt nog vill jag ena sidan ha vnner, men samtidigt knner jag att jag inte vet om jag orkar med det. Om jag ska ha ngon vn s vill jag vl ha en riktigt nra vn. Det hr med att ha 10 ytliga vnner r inte min grej. Jag vill ha ett ftal, kanske bara en, nra vn.
Det jag tror jag egentligen vill ha r en krlekspartner jag klickar starkt med. Samtidigt knns det hr helt omjligt att hitta. Jag har frskt med ntdejting men jag upplever att man inte kan fatta tycke fr ngon genom att bara ta en kaffe. Det knns som att man sitter och pratar med en frmling.
I slutndan knner jag mig vldigt ofta alienerad i samhllet p grund av min avsaknad av relaioner. Jag skms ocks ver att jag inte har vnner mnga gnger. Jmt nr det r ngon hgtid s vet jag inte vad jag ska hitta p. S hgtider har ocks blivit ett plgomoment. Dels fr att ensamheten blir s ptaglig infr dessa hgtider och dels fr att det socialt r s jobbigt att behva sga att man inte har ngot att gra till sina kollegor etc.
Det knns som att jag r en fritt svvande individ som inte r en del av ngot sammanhang. Visst, i jobbet r jag det och det uppskattar jag. Men jobbet gillar mig fr vad jag presterar, inte fr den individ jag r. Jag tycker om mnga av mina nuvarande arbetskamrater p ett professionellt stt. Men ingen av dem knner mig bakom min professionella fasad. Och jag knner inte dem heller bakom deras professionella fasad.
Det knns inte sunt att sakna ett socialliv och att bli sittandes sjlv i sin bostad nr ledighet dyker upp. Mitt privatliv knns som att det ekar av tomhet.
Jag frsker vara tacksam ver allt jag har. Bra jobb, ngra familjemedlemmar jag tycker bra om, ngra gamla vnner som jag i alla fall trffar ngon gng ibland och s vidare. Samtidigt knns denna relationsbrist till andra mnniskor vldigt jobbigt. Mnga verkar mena att det som gr oss lyckliga r relationer till andra mnniskor. Om jag d inte har ngra relationer, hur ska jag kunna m bra?
Det hr blev lite rrigt skrivet, men det r fr att jag inte sjlv r p det klara exakt med var det brister, jag knner mest att mitt liv r ur balans. Finns det ngon som har tips p hur jag kan komma till rtta med mitt liv s jag just nu vldigt ofta knner mig vldigt olycklig ver det jag beskriver ovan?
De senaste ren har ven relationer med kompisar blivit en allt mer ptaglig bristvara i mitt liv ocks. Frmst upplever jag att det hr beror p att alla mina vnner skaffar sambos och deras intresse fr vr vnskap d dr.
Jag har ett jobb som r rtt socialt och genom jobbet trffar jag mnga mnniskor i min vardag. Jag upplever ocks att jag r uppskattad p jobbet eftersom jag r rtt ambitis och jag tycker att mitt jobb r rtt kul. S jobblivet knns som det fungerar. Dock har jag enbart professionella relationer p jobbet, det finns ingen som jag knner att jag klickat med p ett privat plan. Till viss del tror jag att det beror p att alla har s fullt upp med sitt eget liv.
Men nr jag kommer hem p kvllarna s kan ensamheten bli fruktansvrt ptrngande, ibland. Likas har ledigheter och semestrar blivit ngot jag fasar infr, fr jag har inget socialliv alls.
Ok, jag ska inte sga att jag inte har en endaste relation i hela vrlden. Jag har t.ex. ngra familjemedlemmar som bor relativt nra. Familj fyller dock inte samma funktion som annat socialt umgnge. Dessutom har jag ett ftal vnner. Ngon gammal kompis frn hgstadiet, vi kan ses nn gng i mnaden, nn annan kompis hr och dr som jag kan trffa eller ringa ibland. Men jag har ingen som jag knner att jag spontant kan ringa och hitta p ngot med ofta. Det knns inte som att ngon har den tiden fr mig som jag vill ha fr ngon annan.
Paradoxalt nog kan jag samtidigt fundera p om jag ens vill ha vnner. Det jag upplever de senaste ren r att mina vnner har visat vldigt trkiga sidor genom att dumpa vr vnskap d de blivit sambos. Det hr fr mig att tnka att det finns ingen riktig vnskap.
Dessutom tar jobbet s mycket energi frn mig, att jag har ytterst lite energi till att hitta p aktiviteter efter jobbet. Vanligtvis gnar jag den energin till att trna. Och d blir det inte s mycket tid fr socialliv. Jag tror att det hr kan vara en del av frklaringen till att jag inte har ngot privat socialliv, jag orkar inte med att ha mnga vnner. Jag har ett vldigt stort behov av egentid ocks fr att m bra och fr att kunna samla energi till att orka med vardagen.
S lustigt nog vill jag ena sidan ha vnner, men samtidigt knner jag att jag inte vet om jag orkar med det. Om jag ska ha ngon vn s vill jag vl ha en riktigt nra vn. Det hr med att ha 10 ytliga vnner r inte min grej. Jag vill ha ett ftal, kanske bara en, nra vn.
Det jag tror jag egentligen vill ha r en krlekspartner jag klickar starkt med. Samtidigt knns det hr helt omjligt att hitta. Jag har frskt med ntdejting men jag upplever att man inte kan fatta tycke fr ngon genom att bara ta en kaffe. Det knns som att man sitter och pratar med en frmling.
I slutndan knner jag mig vldigt ofta alienerad i samhllet p grund av min avsaknad av relaioner. Jag skms ocks ver att jag inte har vnner mnga gnger. Jmt nr det r ngon hgtid s vet jag inte vad jag ska hitta p. S hgtider har ocks blivit ett plgomoment. Dels fr att ensamheten blir s ptaglig infr dessa hgtider och dels fr att det socialt r s jobbigt att behva sga att man inte har ngot att gra till sina kollegor etc.
Det knns som att jag r en fritt svvande individ som inte r en del av ngot sammanhang. Visst, i jobbet r jag det och det uppskattar jag. Men jobbet gillar mig fr vad jag presterar, inte fr den individ jag r. Jag tycker om mnga av mina nuvarande arbetskamrater p ett professionellt stt. Men ingen av dem knner mig bakom min professionella fasad. Och jag knner inte dem heller bakom deras professionella fasad.
Det knns inte sunt att sakna ett socialliv och att bli sittandes sjlv i sin bostad nr ledighet dyker upp. Mitt privatliv knns som att det ekar av tomhet.
Jag frsker vara tacksam ver allt jag har. Bra jobb, ngra familjemedlemmar jag tycker bra om, ngra gamla vnner som jag i alla fall trffar ngon gng ibland och s vidare. Samtidigt knns denna relationsbrist till andra mnniskor vldigt jobbigt. Mnga verkar mena att det som gr oss lyckliga r relationer till andra mnniskor. Om jag d inte har ngra relationer, hur ska jag kunna m bra?
Det hr blev lite rrigt skrivet, men det r fr att jag inte sjlv r p det klara exakt med var det brister, jag knner mest att mitt liv r ur balans. Finns det ngon som har tips p hur jag kan komma till rtta med mitt liv s jag just nu vldigt ofta knner mig vldigt olycklig ver det jag beskriver ovan?
