Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Jo, skuggan påverkar väl processen ... men oavsett hur det står till med den saken så måste ett stort glapp förklaras ...

Säckpar 1 låg i skuggan, ja, och förmodades vara en månad gammalt, när det hittades (detta är troligen fel). Säckpar 2 låg mer öppet, och förmodades vara 2 månader gammalt när det hittades (denna gissning är säkerligen helt åt h-e).

En sak som kan noteras är "hudblåsor", som fanns på vissa likdelar. Dessa blåsor bör väl försvinna efter "ett par veckors" förruttnelse, och här talar vi om 1 och 2 månader ... obduktionstexter finns i Da Costa-arkivet, på nätet, så den som vill kan läsa själv.

Och naglarna satt kvar på händerna. Det bör dom nog inte göra efter 2 månader ...

Alla säckar placerades antagligen inte ut samtidigt, och är det så kan vi börja gissa, skissa omständigheter och vi kan gissa ganska säkert också ... kan man hantera likdelar i flera omgångar har man nog en viss trygghet, en bostad eller jobblokal som man bestämmer över, samtidigt som man har begränsade resurser (man är fysiskt svag eller saknar bil osv).

Och man har nog tillgång till kylförvaring.

Dessutom försvann C. i mitten av juni, och levde nog som längst till den 15/6. Efter 15/6 finns inte det minsta vittnesmål som kan användas - ett av de mest intressanta tidsmässiga vittnesmålen lämnades i aug 1984, av väninnan Saba, som såg C. ung "en vecka" efter den 8/6.

De första säckarna hittades den 18/7, och vi kan nog utesluta att likdelarna ruttnat i en hel månad, och troligen lämnades inte färska på marken heller.

Och om alla likdelar kylförvarades, vem var trygg nog att göra detta?

Det har vi ingen aning om, men de 3 personer som jag har intresserat mig för på sistone (Monika Robert och Vinof och deras närmaste vänner) hade iaf tillgång till olika sorters egna utrymmen (lägenhet, garage, förråd osv) ...

Och troligen rörde sig gärningsmannen i ganska små cirklar ... eftersom avståndet mellan fyndplatserna var kort. Så vem var trygg i fyndplatsernas närområde - tillräckligt trygg för att hantera likdelarna under en längre tid ...

Så enkelt kan det vara, men så var det inte med R. Han var känd för att slå sönder saker, han tog strypgrepp på Monika, och skar henne på halsen (med en glasskärva), och högg troligen i hennes ytterdörr med en sax. Han slog också sönder hennes lägenhet vid flera tillfällen.

Nej, Monika hade inte huggit någon när R. misshandlade henne. Hon knivhögg 2 bekanta i början på 80-talet, men då var inte R. med, och år 1985 knivskar hon två personer i Vasastan, och då var R. hennes medbrottsling.

R. slog och trakasserade M. 1986-1988, och R. hade gjort något brottsligt som M. absolut inte vågade prata om med polisen - hon var skräckslagen, helt förstörd, enligt polisen.

M. var själv ingen duvunge, och polishämtades till rättspsykiatrisk undersökning i slutet på 1982. Det är mycket ovanligt att en 40-årig kvinna undersöks av rättspsykiatrin, och M. hade nog meriterat sig länge och gjort grejer vi inte vet om.

En röd ring ska göras runt denna incident. Mycket intressant
M. vägrade först infinna sig - därav poliseskorten (handräckning).

Och hade polisen vetat att en knivgalen, missbrukande rättspsykpatient bodde ett stenkast från fyndplatserna och umgicks med Vinofs flyttgubbe, hade man nog tittat en extra gång på henne ...

----------

Det har skrivits mycket om M. (fingerat namn) i tråden, och just nu finns det inte mkt att tillägga, men nyligen har vi i alla fall fått detaljerad info om hennes bostad och uppväxt, vilken inte minskar intresset för henne.

M. växte upp med en ensamstående förälder som försörjde sig på kriminalitet, och M. blev säkerligen skadad, under en synnerligen dysfunktionell uppväxt, präglad av våld och ohygien.

Familjen bestod så småningom av 3 personer (M. blev mor när hon var bara 16 år), och man hade en massa katter i en liten lägenhet, och lukten var tydligen vedervärdig.

Hennes missbruk (tabletter + alk) inleddes på 60-talet, och som vi vet degenerar hela hjärnan efter 20 års blandmissbruk, och de skador som tunga missbrukare får på hjärnans frontalområde är inte att leka med. Verbal och fysisk impulskontroll minskar kraftigt (ibland med hemska följder).

M. umgicks såklart med personer som liknade henne själv, och missförstånden haglade. En gång stod M. och skar tomater, och plötsligt högg knivhögg hon sin kompis (hon trodde att han skulle slå henne), som fick åka till sjukhus.

Det var väl bara en tidsfråga innan hon hade ihjäl någon (om hon inte nyktrade till permanent), och det tror jag att hon gjorde också - men jag kommer aldrig att kunna bevisa min teori.

Och det finns vissa detaljer som jag tycker är särskilt intressanta - M. ärvde tex kattintresset, och det fanns djurhår på handduken, och C. ville (enligt vännen NK) köpa en kattunge strax innan hon avled, och M:s "knarkarkvart" (polisens beskrivning) luktade nog inget vidare, med tanke på katten. Jag kan inte tänka mig att kattlådan och kattmaten sköttes ordentligt ... usch

Det är inte svårt att tänka sig en "kamouflagelukt", som kunde hjälpa den eller de som hanterade något illaluktande hemma hos Monika - men här slutar jag med mina spekulationer ...

Det finns så många tillfällen när R. hotade, slog sönder saker, skadade andra eller riskerade att göra det - han sparkade en man i huvudet, slogs med väktare, bröt nyckelbenet på en gammal tant (hon stod i vägen för klantskallen R., som sprang snabbt), gav sig på M., sa att han skulle skjuta med K-pist på en restaurang, fyllekörde och kraschade en flyttbuss i city osv. Enligt M. hade han också "en mkt stor kniv" på sig (1986), och det påståendet ska vi också rödmarkera, för sakens skull ...

Det är klart att han var farlig, liksom M., och vi känner ju inte till allt heller.

Tyvärr vet vi inte när M. och R. lärde känna varandra, på torken på Beckomberga, men det bör ha varit i mitten på 80-talet, ungefär vid tiden för C:s död. Första gången som han och M:s kontakt nämns är 1985 (polisprotokoll).

Detaljerna kanske R. själv kan bistå med, om vi har tur ...

Jaha, jag fick intrycket av någon postare i tråden om att Monika var rejält labil, alltså så att det kan vara på gränsen att man kanske helst undvek hennes sällskap. Vilket möjligtvis skulle kunnat trigga Robert ifall de var tillsammans.

Jo, jättelabil var hon. Och farlig, snabb med kniven. Men det var inte det hon och R. bråkade om...

Kanske inte men det är sådant som brukar ge oönskad uppmärksamhet, ofta vid fel tillfällen (men ddt kanske är jag som är lite fyrkantig).

Fyrkantighet är välkommen, anser jag Detta fall har marinerats i tillräckligt mycket flum och spekulationer, och hade de ansvariga (poliser, journalister och jurister) varit fyrkantiga och tänkt sunt hade fallet kanske varit löst 1984, och Sveriges blommigaste folkmyter hade aldrig skapats.

Männen runt M. (hon verkar oftast ha umgåtts med män) hade f.ö. en ganska märklig och lugn inställning till hennes uppenbara farlighet, och underskattade henne - sannolikt för att hon var kvinna, men personer som utsätts för våld i nära relationer (av vänner släktingar och partners) brukar ju vara lite mjäkiga också, och ville inte dra in polisen osv.

Det handlar inte alls om att det är viktigt att en "sexköpare" måste vara inblandad men om tittar på fallet Catrine da Costa sett ur ett statistiskt perspektiv så finns stora skäl att anta att hon föll offer för en sexkund, samtidigt har vi det faktum att hon verkade som gatuprostituerad under en tidsperiod i Sverige som var mkt farlig för de prostituerade med rätt många mord och grova överfall och jag har då aldrig hört talas om långsökta teorier i samband med prostitutionsmord där offrets privata umgänge först och främst kommer på tal som misstänkta, i vanliga mordfall gäller detta resonemang men inte när det gäller prostitutionsmord eftersom dessa kvinnor kommer i kontakt med väldigt många män av olika samhällstillhörighet som samtidigt i rätt många fall är okända tidigare för den prostituerade kvinnan och då utökas spannet av potentiella gärningsmän rätt radikalt.

Du kan inte jämföra ett mord på exempelvis en småbarnsmamma som mördas av sin make eller en kvinna som mördas av ett svartsjukt ex med en helt annan brottskategori som prostitutionsmord för här handlar det för det mesta om att gärningsmannen finns att söka i helt andra kretsar än i offrets privata umgänge.

Du har säkert möjligheten att fråga någon välkänd kriminolog via dennes tv-program om mitt resonemang stämmer i det stora hela och jag tror faktiskt att svaret blir ett ja utan större tveksamheter.

Men ok låt oss vända på frågan, varför är det så viktigt för dig att förkasta den fullt sannolika teorin som går ut på att det är en torsk som dödar och styckar offret? Varför är en misslyckad knarkaffär eller blåsning ett mycket mera troligt mordmotiv och styckningsmotiv än teorin om en "sexkund" som under ett ödesdigert möte råkar döda offret, sen kan vi alltid diskutera om det hela var avsiktligt eller en olycka?

Dom här missbrukarna som florerar i tråden som misstänkta (Vinof, Robert, Monika) har i de flesta fall inte ens varit i närheten av CdC den sista veckan av hennes liv och din uppenbara ovilja att ställa de personer i tråden som tycks driva denna kampanj mot väggen och kräva vissa svar väcker funderingar.

Ofta kan det nog bero på att de kan vara rätt så trevliga och kanske lite barnsliga mellan varven. De kan bli som hundvalpar. Har man tur så lär man sig lägga märke till när det håller på tiltar till så man kan hålla sig borta eller dämpa dem om det är möjligt. Men ofta har den typen en sällsynt förmåga att liksom eskalera det kaos de har kring sig. Och drabbas av partiella faktiska blackouter. Inte som *normala* pundare som inte sovit och käkat som de ska eller drabbats av lättare vätskeförluster där man kanske blandar ihop saker i vilken ordning de hänt efter en given tidslinje eller brister i uppmärksamhet eller så utan riktiga blackouter.

"Blommiga folkmyter"? Förlåt dum fråga jag har aldrig hört uttrycket förr, menar du överdrifterna i pressen, kronvittnet med den presumtivt tillrättalagda dagboken eller konstruktionen av ungens vittnesmål?

Det är inte viktigt för mig att förkasta den teorin. Det är bara en uppfattning om att sexdårarna trots allt är rätt få jämfört med att umgänget mellan missbrukare och kriminella tenderar att kunna bli rätt spänt i perioder där det inte krävs mycket för att tjafs kring något som är en skitsak i egentlig mening får fatala konsekvenser.
Sedan är det väl kanske förväntningar om riskbedömning, att köpa sex är kanske skämmigt i någon mån men sannolikt inte värre än att det liksom går att leva med. Det glöms bort fort, jämfört med risken att börja frakta bort henne om hon dött av överdos eller liknande (ifall man nu antar ett exempel du presenterat tidigare, att det skulle vara någon väletablerad person som inte vill bli påkommen med detta).

Vad som möjligtvis är plausibelt är ifall hon fått någon snedtändning och hon antingen slagits eller knuffats så hon ramlar illa och dör. Då är det väl inte otänkbart att någon av farhåga för rättsligt efterspel av tyngre sort kanske väljer att frakta bort henne. Dock kanske det inte förklarar den så kallade aggressiva styckningen. Men den kan kanske vara sexualmoraliskt uttryckt efter ev. dödandet. Detta skulle väl kunna inträffat med sexköpare eller bekant.

Här kommer en av många utmärkta artiklar av Anders Carlgren tidigare bla Sveriges Radio. http://www.d-intl.com/2013/03/14/justitiemord-fallet-da-costa-ett-trettio-ar-langt-justitiemord/

(det fetade)

Vad anser du om strypsexteorin då som varit på tapeten ett antal år? C träffar i denna inte helt osannolika teori en sexkund hon haft kontakt med ett tag som brukar ta stryptag på henne under sexakten men eftersom strypsex är mkt farligt att utöva om man inte har full kontroll, dvs det kan räcka med att trycka lite för länge ( i ren upphetsning) på fel plats så är offret på väg till bårhuset. Om vi sedan lägger till det faktum att offret ifråga var gatuprostituerad narkoman så kan man bara tänka sig de framtida konsekvenserna och inte minst den sociala skandal som bör infinna sig om sexkunden blir påkommen med en död prostituerad kvinna hos sig. Den här teorin bör beaktas med tanke på att offret faktiskt sålde sexuella tjänster.

Till stöd för denna inte helt osannolika teori har vi det faktum att C:s hals var avlägsnad tätt intill bålen och detta förfarande är väldigt ovanligt vid likstyckningar, antagligen fanns det skador på halsen som kunde avslöja dödsorsaken och att personen som styckade C:s kropp var väl medveten om att hela halsen och huvudet måste avlägsnas. Avsaknaden av skador på övriga kroppen saknar dessutom någon större betydelse här eftersom medvetslösheten och i förlängning döden inträder snabbt om nåt går snett vid strypsex.